- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 12 (1910/1911) /
170

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 11 December 1910 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8 DAG

J.jter fotvvrajler. KlüM, Hengt SUJovrep&T*.

RYTTARSTATY ÖFVER FREDRIK DEN STORE, aftäckt den
26 november i Beuthen i Schlesien. Modellerad af professor
Tuaillon, Berlin.

KEJSAR WILHELM VID AFTÄCKNINGEN i samspråk med
Beuthens öfverborstmästare m. fi.

erkänsla och vill ogärna betvifla, att han nu är
kardinal.

Men när jag en dag besökt konsulatet för att
efterfråga konsuln, mötte jag i trappan en gemytlig,
uniformerad herre af blond och rödlätt
Gustafadolfs-typ. Jag betraktade hans uniform, blå med gula
knappar, och i mitt medvetande rörde sig en del
aflägsna och osäkra hågkomster. Småningom
klarnade min uppfattning. Jag såg för minnet
skoltidens gymnastiksal med repstegar och ribbstol, och
midt på golfvet stod gymnastikläraren i
brandchefs-uniform. Hvad var detta? Allt säkrare identifierade
jag uniformerna, blef mer och mer öfvertygad
och sade slutligen resolut för mig själf: Svensk
brandchef! Detta är helt enkelt en svensk brandchef.

Jag presenterade mig på svenska, mycket riktigt,
han var svensk och brandchef.

Denne svenske brandchef blef ett nytt fantastiskt
inslag i den förvirrade dröm, som verkligheten under
dessa djäfvulska solskensdagar föreföll mig vara.
Hvad gjorde en svensk brandchef i uniform i
Italien? Jag fick strax förklaringen: I samband med
utställningen hade en brandchefskongress öppnats i
staden, och hit hade alltså svensken styrt kosan.
Men han hade äfven ett annat motiv, efter hvad
han förrådde för mig, det var en skygg och länge
närd dröm, som han stod i begrepp att realisera,
han ville nämligen så gärna se republiken San
Marino ...

— Men hvarför vill ni så gärna se San Marino?

— Jo, svarade han, det skall ju vara så litet.

Det är sannt, medgaf jag. Det skall ju vara

så otroligt litet.

För öfrigt lade jag märke till, att min nya
bekantskap hyste föga intresse för konstverk, folklif och
dylikt, han hade förmodligen kommunalt anslag
hemifrån och intresserade sig därför hufvudsakligast
för allt som sprutade ... Med tankfulla ögon iakttog
han en vattentrumma af djärf konstruktion, som
rullade förbi oss öfver det hvita dammet.
’’ Nästa morgon gjorde vi sällskap till konsulatet,
han för att få besked om bästa routen til! San
Marino, jag för att låna respängar. Konsuln var nu
välbehållen hemma, en liflig österrikare, som genast
med all älskvärdhet hjälpte oss till rätta med råd
och dåd. Ett ögonblick syntes han visserligen tveka
inför den likväl mycket blygsamma reskassa jag
önskade, men jag framhöll att Sverige var ett
ganska aflägset land, och då föll han till föga.

Emellertid måste iag nu resa hem som en blixt.
Och det blef en blixtresa! 48 timmars oafbrutet
skramlande i kupéerna, ideliga tågombyten, ty jag
hade lagt min route i en konstrik och intressant •
kurva förbi allehanda berömda platser, där iag tänkt
dröja och se mig om. Längsta uppehållet blef nu
en timma i Nürnberg... Jag minns denna resa
helt dimmigt, jag såg eldflugornas dans i
sommarnattsdunklet öfver Lombardiets slätter, så hörde jag
bergbäckarnas brus och var i Schweiz. På tåget
stiftade jag bekantskap med en ung tysk, som
spelat bort sina pängar i Monte Carlo’ och nu var
stadd på en elegisk hemfärd. Vi anförtrodde
hvarandra våra grymma öden, och jag bjöd den
utarmade tysken på stationskaffe, och han bar till
gengäld mina resesaker vid ett af tågombytena...

Jag behöfver väl icke tillägga, att jag aldrig
återfick pängarna. De blefvo en skyldig, ehuru
ofrivillig tribut åt Italien.

r~ ^

V. g. observera: För stundande årsskifte 1911 behagade prenumeranter å Hvar 8 Dag innan

den 20 dec. förnva prenumerationen för undvikande af afbrott i tidningens regelbundna expediering.
V_____1__-_-___

- 170 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/12/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free