Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. Den 25 December 1910 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL HERMAN HÄGG.
TILL PORTRÅTTET A FÖREGÅENDE SIDA.
När den längtansvärda dag en gång skall upprinna
dà den svenska konsthistorien i sammanhängande
iorm ligger färdigskrifven skall Axel Herman Hägg
där finna sin gifna plats som en af de svenskar som
med största framgång och med den målmedvetnaste
teknik åt kopparplåten ha förtrott sina konstnärliga
intryck.
Det var den 10 november 1835 som Sveriges
främste arkitekturetsare föddes à Katthammarsvik
på Gottland. Som en äkta öbo kände han, liksom
sin bror Jakob, numera amiral Hägg, från
barndomen makten af hafvets lockelse, och det tidigaste
utslaget af hans inneboende konstdrift voro de
fartygsmodeller som han timrade hop under ferierna
från skolgången i Visby skola. Så tydliga voro
hans anlag för skeppsbyggareyrket att han 1850
af Visby handelsförening sändes till Karlskrona för
att genomgå därvarande skeppsbyggareinstitut.
Efter sex års vistelse i Karlskrona reste Hägg till
England för att hos världens främsta sjöfolk vinna
fulländning i sitt yrke. Efter en del fåfänga försök
fann han den plats han önskade på ett skeppsvarf
i Port Glasgow vid Clyde.
Men Häggs konstnärsdrift kände sig i längden ei
tillfredsställd af dessa skeppsritningar som lämnade
den själfständigt skapande fantasin så litet spelrum.
Han hade redan försökt sig på ett annat område,
då han hade utfört ritningarna till det hus som
varfvets ägare, mr Lawrence Hill, lät uppföra åt sig.
och snart tog han steget full ut. Efter tre års
vistelse i Glasgow lämnade han samtidigt staden och
skeppsbyggareyrket för att i London utbilda sig till
arkitekt.
Det var en omständighet af stor vikt tör Häggs
kommande utveckling, att en stor del af den tid
som han ägnade sig åt arkitekturyrket kom att
förflyta på mr Ewan Christians atelier. Denne var
nämligen som arkitekt anställd vid "The
Ecclesi-astical Commissioners". Detta gaf der unge
svensken tillfälle att så småningom förvärfva en intim
kännedom af den gotiska kyrkoarkiiekturen. Det
var naturligtvis främst den’ konstnärliga sidan af
göromålen på arkitektkontoret som intresserade
honom och hans skicklighet att utföra vackra
perspektivritningar kom snart till vidsträckt användning.
Så förberedde sig Hägg utan att ana det till sitt
kommande lifsverk. Under långa resor i England
och på kontinenten utvecklade han vidare sin
kännedom om gotiken, dref till en otrolig höjd sin
förmåga att med ritstiftet återge de mest invecklade
arkitektoniska konstruktioner och fyllde sin fantasi
med allt hvad medeltiden hade format djärfvast och
skönast i smidesjärn och sandsten.
Det var en yttre tillfällighet som ändtligen länkade
honom in på hans rätta bana. Han fick i uppdrag
att etsa illustrationerna till ett arbete om skotsk
medeltidsarkitektur, och utan lärare satte han sig
ned att lära etsningens svåra konst.
Vi kunna ej här i detalj följa den rika produktion
som följde på dessa första försök från 1877. Det är
gotikens mästerverk från nästan alla Europas länder
som vi återfinna i den praktfulla, af Armstrong
författade katalogen öfver hans etsningar, "Axel Herman
Haig and his work". Blott några af de märkligaste
bladen må här anföras.
Det var med "Vesperklockan" som Hägg slog
igenom som etsare 1879. Den hör till hans fa fritt
komponeiade blad. Det är emellertid Nurnberg som
har inspirerat honom och flera detaljer äro hämtade
från Diirers stad. Kompositionen bygger upp sig på
ett ytterst effektfullt sätt från trappan i förgrunden
till det afskurna klocktornet högst uppe i
bakgrunden.
I "Festdagens morgon" (motiv från Brygge) och
"Den stilla timmen" (motiv från Chartres), båda
etsade 1880, visar Hägg nya prof på sin
utomordentliga talang att skapa måleriskt verkningsfulla
stadsbilder i en idealiserad medeltidsarkitektur. Pä det
sistnämda bladet höjer sig i förklaradt aftonljus den
underbara katedral mot himlen som de två föliande åren
skulle inspirera Hägg till en svit af hans bästa blad.
Från 1881 daterar sig äfven den etsning, "lin
framtidsbild" som visar hur Hägg drömde sig
Uppsala domkyrka i restaureradt skick. Han var en
ifrig förkämpe för ombyggnadsidén af dömen, som
han i dess gamla form ansåg vara en skandal för
landet. Som bekant kom hans restaureringsförslag
ej till utförande.
1882 tillkom den imponerande helbilden af Mont
S:t Michel, det underbara abbotsklostret på sin
klippö vid Normandies kust. 1887 etsade Hägg sitt
största blad, den halft genreartade "Återkomsten
från marknaden i Pamplona". 1889 utförde han
sin vackraste interiör, akvatintaetsningen från
katedralen i Toledo. Den ståtligaste exteriören är kanske
Portalerna till Reims’ katedral (1892) med sina
skuggiga hvalf som mäktiga sugmunnar dragande
till sig folkmassan som strömmar till öfver det soliga
torget.
Hägg, som numera är bosatt i Haslemere i Surrey,
brukar vanligen tillbringa somrarna i sitt
barndomshem på Gotland, och från Sverige, särskildt från
Gotland och Stockholm, har han hämtat motiv till
åtskilliga etsningar. Äfven den af Hägg restaurerade
Floda kvrka i Södermanland aterfinna vi på några
blad.
I våra dagar af anspråksfull okunnighet och
lättköpta reklamsuccèser är det välgörande att möta en
konstnär af den sällsynta gedigenhet, det
utomordentliga kunnande som utmärker Axel Hägg. Han
nöjer sig aldrig med effektfulla antydningar. Hans
katedraler resa sig solida som huggna i sten, de
hvila säkert på den utomordentliga
peispektivteck-ningens fasta järnkonstruktion. Han utelämnar
aldrig en detalj, därför att den är mödosam, men à
andra sidan känner han sig inte slaviskt bunden af
verkligheten. Han förskönar gärna det som han ser.
lämnar ute störande bisaker och höljer in hvalfven
i ett lätt ljusdunkel som visar att han är lika
skicklig i luft- som linjeperspektiv. De figurer som
befolka hans katedraler äro inte så fängslande,
portalernas stenfigurer ha mera lif än kvinnorna som
knäböja mot stenläggningen. Den matematiska
exakthet som är nödvändig för återgifvandet af pelare och
hvalf räcker ej till för skapandet af figurer af kött
och blod. Men om de också inie höja det
konstnärliga intrycket så verka de å andra sidan sällan
störande. Konstnären betonar deras betydelse af
staffagefigurer. Hufvudpersonen för honom blir
alltid arkitekturverket. Det lefver i ljusets och
skuggornas spel. Från det första lätta blyertsutkastet
till den sista affilningen af den på kopparplåten
mödosamt omvända bilden bäres det intensiva arbetet
upp af denna starka känsla för medeltidens mystik
som vid tiden för Häggs första framträdande soin en
mäktig våg sköljde genom den europeiska
kulturvärlden.
Det är Axel Häggs betydelse att i konstnärligare
form än någon annan svensk ha omsatt denna
strömning. A. G.
- 194 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
