Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. Den 12 Februari 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DAG
EN ÖDE HERRGÅRD.
FÖR H. 8. D. AF DEN FINSKE SKALDEN FRIHERRE BERTEL GRIPENBERG.
TECKNINGEN TILL DIKTEN UTFÖRD AF KONSTNÄREN GREFVE LOUIS SPARRE.
Det faller snö. Det tjuter en hund.
Klagande ljuda tjuten.
Mörkret är tätt. Det blåser en vind,
den hvisslar och gnyr kring knuten.
Det stora huset står tyst och mörkt,
en enda lampa brinner.
Och ut öfver golfvet en väldig orm,
min egen skugga rinner.
it #
Det knarrar i dörrar till stängda rum
och svarta fönster gapa
mörka mot parkens vinternatt
och skuggors fingrar skapa
bilder som röras, bilder som fly,
bilder som le och hota.
Det är en natt utan sömn och ro,
med ve som ingen kan böta.
« »
Öde gård i en öde trakt,
förbi äro prakt och fester —
hvar är din ätt af herrar nu,
och hvar dina stolta gäster?
De sofva under sten och torf
förgätna och allena
och andra lefva vid gators larm,
de sträfva och de tjäna.
« *
Förbi — förbi — du stolta ätt,
som ej ditt hufvud böjde —
förbi — förbi — du flydda tid,
hvem minns de fåror du plöjde!
Du öde gård, du ruttnar ned
förfallen och förgäten,
jag ensam drömmer en rolös natt
om den svunna härligheten.
» *
Det knarrar i dörrar till tomma rum,
det rasslar och prasslar i taken
som en förlorad förpost här
jag vandrar ensam och vaken.
Förlorade borg i förloradt land,
kanhända är jag den siste
som ensam håller stånd ännu
i ett land som de våra miste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
