Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. Den 5 Mars 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL HERRLIN.
till porträttet a föregående sida
Man plägar om filosofien säga. att den är
"vetenskapernas vetenskap". Om detta redan i äldre tider
stälde stora kraf på denna vetenskaps utöfvare, är
detta ännu mera fallet i nutiden kanske icke så
mycket till följd af de särskilda vetenskapernas allt
större specialisering och inträngande detaljforskning,
som fastmera på grund af de rastlösa framsteg i
kunskapsmetoder och betydelsefulla allmänna
resultat, som utmärker i all synnerhet den modärna
naturforskningen. Om det är sannt, att filosofien
alltjämt är en tänkande betraktelse öfver tingen, så är
gifvetvis förutsättningen för ett framgångsrikt
ut-öfvande af densamma i främsta rummet att känna
tingen, sådana modärn iakttagelsevetenskap lyckats
fastställa desamma. Ett filosofiskt tänkande utan
denna grund måste enligt sakens natur mer eller
mindre komma att sväfva i luften, blifva ett
jonglerande med ord och begrepp, hvilket kan erbjuda
en intressant sysselsättning för filosofen själf och
hans "skola", men utanför denna krets och för
mänskligheten saknar inre värde. Krafven på, att
filosofen tillika i någon mån skall vara
naturvetenskapsman eller åtminstone väl förtrogen med
naturvetenskapens metoder och resultat, ha därför i senare
tid blifvit allt större och större. I vårt land har
ingen filosof tidigare eller allvarligare beaktat dessa
kraf än den man, hvars drag i dag återgifvas på
H. 8. D:s första sida, professor Axel Herrlin.
Per Axel Samuel Herrlin är född i Östra
Vemmenhögs församling af Malmöhus län den 30 mars
1870, äldste son till kyrkoherden därstädes Magnus
Christian Herrlin och hans maka Anna Carolina Maria
Norén. Fädernet förlorar sig i skånsk allmoge, på
mödernet går härstamningen tillbaka till den
urgamla värmländska Nor-stammen med dess många
kultur-anor. Efter mogenhetsexamen i Malmö vid
sjutton års ålder kom Herrlin 1887 som student till
Lund, där han redan efter tre terminer aflade fil.
kandidatexamen och efter föga mer än ytterligare
tvenne fil. licentiatexamen med bl. a. högsta betyget
i de båda ämnen, den teoretiska och praktiska, på
hvilka den filosofiska vetenskapen vid de svenska
universiteten då var liksom den ännu är fördelad. Det
följande året användes till utarbetande af
gradual-disputationen: "Studier i Nicolaus’ af Cues filosofi,
med särskildt afseende på dess historiska betydelse".
I maj 1892 vid knappt mer än 22 års ålder
promoverades han så till filosofie doktor och kallades
ungefär samtidigt af Johan Jakob Borelius till docent
i teoretisk filosofi vid Lunds universitet.
Det var väl närmast sysselsättningen med den
lärde renässans-tänkaren Nicolaus af Cues, som förde
Herrlins forskningsintresse att gripa sig an med hvad
som skulle blifva hans första filosofiska hufvud verk:
"Renaissancens etik". 1 detta fick han godt tillfälle
att lägga i dagen sina mångsidiga kulturella och
litterära intressen, liksom däri en grundlig historisk
metod förmäler sig med en varm och färgrik
framställningskonst af mindre vanlig art. Men samtidigt
med att han arbetade härpå, grep han sig på allvar
an med att skaffa sig den grundliga naturvetenskapliga
underbyggnad, hvilken den moderna psykologien
kräfver. Inom den medicinska fakulteten bedref han
anatomiska och fysiologiska studier och till dem
slöto sig tidigt äfven psykiatriska, då
normalpsykologien gifvetvis har de största fördelar att draga af
abnormpsykologiens resultat alldeles på samma sätt,
som läran om de normala fysiska lifsföreteelserna
kan hämta en rik vinning àf kännedomen om de
verkningar, sjukliga kroppstillstånd utöfva på dessa.
I anslutning till dessa studier följde nu en rad
psykologiska afhandlingar, hvilka äfven i det hänseendet
intaga en framstående plats, att de äro klädda i en
för bildade allmänfattlig framställningsform.
Främst bland dessa står efter skriften "Själslifvets
underjordiska värld" (1901) den intressanta studien
"Snille och själssjukdom" (1903), hvari Herrlin
lämnade en ingående kritik af det ytliga sätt, hvarpå
Lombroso velat lösa detta problem, men på samma
gång uppdrog de jämförelselinjer, som erbjuda sig
mellan å ena sidan själssiukdomen såsom fallande
under, å andra sidan snillet såsom gående utöfver
den psykisKa genomsnittsnivån. De analogier, som
härvid upptäcktes, hänförde han till tre stora
genityper, den depressiva, den expansiva och den
paran-oida, och bragte härmed på ett lyckligt sätt i system
de specialundersökningar, som förut utförts på detta
område af lysken Möbius och andra.
I en annan afhandling: "Tillräknelighet och
själssjukdom" lämnade Herrlin en undersökning af
spörsmålet om viljans s. k. frihet och i anslutning därtill
en kritisk framställning af de moderna
kriminalis-tiska åsikterna, i hvilken han i hufvudsaklig
anslutning till von Liszt ådagalägger omfattande insikter
och ett sundt rättsfilosofiskt omdöme samt
dessutom presterar en psykiatrisk kasuistik, som inbragt
honom fackmännens obetingade erkännande. 1
denna liksom den förut nämnda skriften "Snille och
själssjukdom" visade Herrlin en kontakt med vår tids
nya uppslag och en utrustning för en modern
behandling af den praktiska filosofiens problem, hvilka
för många lät det framstå som en stor förlust för
det sydsvenska universitetet, att han vid
tillsättningen af professorsämbetet i praktisk filosofi
därstädes 1906 fick vika för en annan, visserligen också
han på detta vetenskapsområde en väl meriterad
forskare.
Sedan 1901 hade Herrlin kallats att förestå den
teoretiska profårskursen i Lund och därigenom fått
sitt intresse i särskild grad inriktadt på den på
pedagogiken tillämpade psykologien. När med den
praktiskt-filosofiska lärostolens besättande utsikterna
till själfständig lärareverksamhet vid universitetet
därstädes för den närmaste tiden stängts för honom,
mottog han den docentur vid Göteborgs högskola,
som hvars innehafvare han sedan 1906 där utöfvat
en högt skattad framgångsrik läraregärning på det
pedagogiska och psykologiska området. Som en
frukt af hans i sammanhang därmed utförda
forskningar, fick allmänheten 1909 af honom mottaga
den synnerligen värdefulla monografien: "Minnet
och dess pedagogiska problem", en monografi,
hvilken till följd af sin utomordentligt intressanta
sammanfattning af vetenskapens senaste
forskningsresultat på alla hithörande områden intager hardt
när en särställning i vårt lands psykologiska
litteratur.
Af det sagda torde framgå, i hvilken grad Axel
Herrlin meriterat sig som en modern polyhistor:
filosof och psykolog, filolog och historiker, fysiolog
och psykiater, i viss mån äfven kriminalist. Denna
mångkunnighet har gifvetvis måst lända till förfång
för hans egen litterära produktion, så länge
inhämtandet af dessa mångahanda insikter och färdigheter
pågått. Desto mer har allmänheten nu att af honom
hoppas, då han med dessa förutsättningar inträdt i
det den mogna mannaålderns alstringsskede, som
betecknas af 40-årsåldern. Om den höga
uppskattning han i lärda kretsar åtnjuter vittnar bäst, att
han var den ende vetenskapsman utanför läkarnes
krets, som Karolinska institutet vid sitt
hundraårsjubileum sistlidet år kallade till medicine doktor
utan prof. K. m:t har sedermera tillagt honom
professors namn, heder och värdighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
