Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. Den 5 Mars 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
kollen från den köpmannaorganisation,
"Handelsso-cieteten i Qioteborg", hvari gillet den 14 oktober
1734 uppgick. Denna societets historia är
synnerligen intressant icke blott därför, att den låter en
följa den småningom skeende framväxten af en
kraftig och själfmedveten köpmansaristokrati i Qöteborg,
hvilken framväxt i hög grad gynnades genom den
merkantilistiska politik, som just under frihetstiden
i vårt land bragtes till högsta utveckling, utan äfven
därutinnan, att den visar, hurusom mot 1700-talets
slut under inflytande af fysiokraternas
nationalekonomiska system och Adam Smiths läror
köpmansståndet själft slutligen kommer till insikt om, att
alla dessa statsanstalter till näringarnas förkofran
i själfva verket inneburo tryckande band på
köpenskapens sunda utveckling. Också finner man här
redan vid tiden kring sekelskiftet grundsatser
uttalade, som först i 1846 och 1864 års förordningar om
utvidgad näringsfrihet af lagstiftningen accepterades.
Äfven Handelssocietetens organisation var
emellertid liksom det tidigare gillets i princip byggd på en
skråmässig uppfattning af köpmansyrket." När
skråväsendet föll framträdde därföre behofvet af en för-
enklad, efter den nya tidens förändrade förhållanden
lämpad organisation. En sådan fann man i
Handelsföreningen, i hvilken Handelssocieteten år 1846
uppgick. Under den tid handelsfrihetens grundsatser
tillämpades i vår lagstiftning, kunde denna förenings
verksamhet enligt sakens natur icke bli synnerligen
framträdande, den inskränkte sig hufvudsakligen till
förvaltning af de betydande fonder för välgörenhet
och anstalter till handelns förkofran som under
tidernas lopp skänkts till densamma af frikostiga gifvare.
Men mot slutet af 1800-talet började åter tack vare
protektionistiska och statssocialistiska idéer starkare
anspråk göra sig gällande på statens ingripande till
näringslifvets förkofran. Handelsföreningen hade
öppen blick för de nya uppgifter, som därmed öppnade
sig för densamma och konstituerade i enlighet
härmed 1905 sina fullmäktige som Göteborgs
Handelskammare, hvilken redan från början i konsul C. A.
Kjellberg lyckades förvärfva sig en lika nitisk och
outtröttligt verksam ordförande som i dåvarande
docenten i nationalekonomi vid Lunds universitet,
jur d:r J. C. Lembke, en kunskapsrik och intresserad
sekreterare.
DEN NYA SVENSKA KYRKAN I LONDON.
Lördagen den 25 februari 1911 invigdes den nya
svenska kyrkan i London i närvaro af legationens
och generalkonsulatets samtliga tjänstemän, ett
antal högre engelska prästmän samt ett mycket stort
antal af sv. koloniens medlemmar. Den högtidliga
akten utfördes af biskopen i Göteborgs stift, E. H. Rodhe.
Den sålunda invigda kyrkan är belägen i ett af
Londons bästa distrikt, Marylebone, samt vid
Harcourt Street. Den svenska församlingen har allt skäl
att vara stolt öfver sin nya kyrkobyggnad, till
hvilken ritningarna utförts ’af en framstående engelsk
arkitekt, mr Wigglesworth. Ej endast den yttre
stilrena hvita fasaden är värd beundran — också
kyrkobyggnadens inre är helt enkelt ett mästerverk.
Allt är ypperligt — från helhetsintrycket ända ned
i minsta detalj. Byggnaden inrymmer", förutom själfva
kyrkolokalen samt bostäder för pastor och
vaktmästare, en stor föreläsningssal, läs- och skrifrum,
skolsalar samt bostad för lärarinnan etc.
Kyrkan, centralt belägen som den nu är, kommer
utan tvifvel att numera bättre „
fylla sin uppgift än hvad hon
gjorde under den tid hon var
belägen nere i ett af de uslaste
kvarteren i Whitechapel.
I detta sammanhang torde det
ej vara ur vägen att i några korta
rader relatera den svenska
församlingens i London öden.
Är 1673 lät konung Carl XI
genom sin dåvarande minister i
London envoyén J. B.
Leyon-bergh af Englands dåvarande
konung Karl II utverka
privilegium för den svenska
nationen att uti London bygga en
kyrka samt däri förrätta
gudstjänst efter den lutherska
religionen. Då svenskarnes antal i
London emellertid visade sig vara
ytterst fåtaligt begagnades detta
privilegium af den tyska
nationen, vid hvars gudstjänster
svenskarne ägde närvara. När den
danska kyrkan 1696 blef färdig
flyttade dock svenskarne af
naturliga anledningar dit öfver. Kom så Poltava 1709
och danskarnes krigsrustningar mot Sverige. Då
det då påbjöds att det i alla danska kyrkor skulle
läsas böner för framgång i kriget mot Sverige,
måste svenskarne naturligtvis lämna den danska
kyrkan. Det kom då en kort tid, under hvilken
london-svenskarne voro kyrkolösa. Sedan genom
en parlamentsakt tillåtelse ånyo erhållits till
upprättande af en svensk kyrka i London, sammanträdde
ett antal svenskar i London den 1 mars 1710 i
afsikt att där bilda en svensk församling. Under
ai-vaktan på gynnsammare tider då egen
kyrkobyggnad skulle kunna uppföras förhyrdes ett bönhus vid
Ratecliff Highway. Till förste svenske pastor i
London utsågs magister Martin Hegardt. Sveriges
minister i London vid ifrågavarande tidpunkt var
envoyén Christoffer Leyoncrona till Kråkerum. Kungl.
mäj:t ställde församlingen under Skara stift, hvars
dåvarande biskop, Jesper Svedberg, synes- hafva
varit särdeles intresserad däraf.
Den 28 juni 1727 aflämnade
dåvarande svenske pastorn i
London, doktor Jakob Serenius (död
1776 som biskop i Strängnäs) till
svenska regeringen ett förslag till
kyrkobyggnad i London, hvilket
kungl. "maj:t i hufvudsak biföll.
Efter en rätt utvecklad
skriftväxling mellan svenske ministern
och svenska regeringen samt
åtskilliga bryderier inköpte herr
Charles Bränder å den svenska
församlingens vägnar den 1 mars
1728 den grund — Prince’s Square
— där kyrkan, hvars grundsten
den 15 maj 1728 lades af
dåvarande svenske ministern baron
Carl Gustaf Sparre, sedermera
uppfördes. Den 29 september
1728 invigdes högtidligen den
svenska kyrkan i närvaro af
biskopen af London. Församlingen
tog sig sedermera namn efter
Sveriges dåvarande drottning,
Ul-rica Eleonora.
Harald Trolle.
- 362 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
