Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. Den 12 Mars 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖNS BROMÉE.
till porträttet a föregående sida
Den till riksdags-, om också icke till lefnadsåren
äldste af Norrlands nuvarande representanter i Andra
kammaren är häradsdomaren Jöns Bromée. Första
gången invald i kammaren vid de val, som ägde
rum på grund af 1887 års riksdagsupplösning,
bevistar nämligen Bromée i år sin tjugoåttonde
riksdag.
Jöns Bromée är född den 10 januari 1841 i Hackås
församling af Jämtlands län, dar han fortfarande är
bosatt. Redan 1864 blef han ägare af det hemman
i Bilbta, som han ännu innehar och som skaffat
honom det "ortstillägg" till hans namn, hvilket
åtskiljer detsamma från kammarkamratens på
Skånebänken likljudande: Broomé i Bårslöf. Här började
han tidigt genomgå den ypperliga förskola för
lagstiftarens kall, de lokala förtroendeuppdragen utgöra.
1 sin ort har han växelvis beklädt posterna som
fjärdingsman — 1868—70 var han t. o. m. vice
kronolänsman —, ledamot i hemsocknens skolråd och
kom-munalnämi samt vice ordförande i dess
kommunalstämma. Naturligtvis vardt han jämväl tidigt
ledamot af häradsnämden och om det sätt hvarpå han där
fyllt sin uppgift, vittnar bättre än något, att han knappt
mer än 40-årig fick sig tilldelad den hedrande
hä-radsdomare-iiteln. I Jämtlands läns landsting
invaldes han 1879 och har sedan med endast ett par
kortare afbrott (1893 -96, 1901-03) alltjämt tillhört
detsamma. År 1906 valdes han första gången till
tingets vice ordförande, ett uppdrag, som sedan
förnyats,
’Som ofvan nämts, valdes Bromée år 1887 första
gången till ledamot af Andra kammaren som
representant för Jämtlands läns östra domsaga. Som alla
norrlänningar vid denna tid bekände han sig till
rent frihandelsvänliga åsikter. 1 enlighet härmed
anslöt han sig vid ankomsten till riksdagen till det
gamla landtmannapartiet. 1 åtskilliga vid denna tid
på dagordningen stående frågor intog han också en
liberal hållning. Redan under sin första
riksdagsperiod röstade han sålunda för utsträckning af
rösträtten och för grundlagsstadgad församlingsrätt, men
mot det försök till inskränkning i yttrandefriheten,
som i den samtida politiska litteraturen är kändt
under namn af munkorgslagen. I andra frågor åter
följde han landtmännens högerfraktion, såsom när
han gaf sin röst för ett ifrågasatt margarinförbud
och motverkade antagandet af gällande
yrkesskyddslagstiftning. I sin mån var denna motsats i Bromées
sätt att välja sina röstsedlar betecknande för
mannen: den utgjorde ett vittnesbörd om hans
själfständighet. När i början af 1895 års riksdag det
gamla landtmannapartiet sammanslogs med det
konservativa nya, hade denna egenskap till följd, att
han vägrade" att följa med i vändningen, utan i
stället jämte ett antal liktänkande bröt sig ut ur sitt
parti och tog en verksam del i bildandet af
folkpartiet. Under de år i slutet af 1890-talet (1895-99),
som detta Sveriges första liberala parti ägde bestånd,
var han en af dess främsta ledande män, ordförande
i dess förtroenderåd, och i sinom tid medverkade
han kraftigt till dess uppgående (1900) i Liberala
samlingspartiet, inom hvilket han fortfarande intager
en aktad och inflytelserik ställning som medlem af
dess förtroenderåd.
Den tid, då .Bromée stod i spetsen för folkpartiet,
fxk han känna på, hvad det ville säga att tillhöra
minoriteten så länge landtmannapartiet i kammaren
var i besittning af obestridt flertal. Bromées
utskottskarriär hade varit rask nog, en naturlig följd af
hans klara hufvud och redbara arbetsamhet. Etter
sedvanlig tre års pröfvotid i tillfälligt utskott vardt
han 1891 suppleant i konstitutionsutskottet och
befordrades 1894 till ordinarie ledamot af
bevillningsutskottet. Följande år fick han ännu behålla denna
plats, men efter folkpartiets bildande var det slut:
1896—99 aktades Bromée ovärdig att användas för
uppdrag i ständigt utskott. Först vid 1900 års
riksdag, i hvilken samlingspartiet tack vare resultaien
af föregående års val intog en betydande ställning,
återvaldes han till ledamot i bevillningsutskottet och
har sedan framgent i detsamma haft säte, hvarvid
han städse med påpasslighet och ifver fört frihandelns
talan och häfdat rättvisans grundsatser vid
behandlingen af de beskattningsfrågor, som till utskottet
hänskjutits. 1 fyra år (1903 - 06) var han utskottets
vice ordförande.
Medan Bromée intog ställningen som folkpartiets
officielle ledare, hade han rikliga tillfällen att lägga
i dagen sin motvilja mot den klasslagstiftning och
de ansatser till sådan, hvilka utmärkte ifrågavarande
period. Omnämnas bör för öfrigt hans ståndpunkt
i de båda hufvudfrågorna under 1900-talets första
årtionde: försvarsfrågan och rösträttsfrågan.
I afseende på den förra ställde sig Bromée, som
var ledamot af 1901 års särskilda utskott, tviflande
gentemot såväl k. m:ts förslag som det. hvilket
slutligen vann riksdagens gillande. "Vi böra ihågkomma",
yttrade han vid frågans behandling i riksdagen, "att
i detta land blir försvaret starkt endast med
uppoffringar efter förmåga och rättvist fördelade efter
bärkraft, så att icke våra näringar och vår kulturella
utveckling därmed hämmas, och genom att
ungdomen stannar kvar i landet och hjälper oss med dess
utveckling och försvar".
I afseende på rösträttsfrågan var Bromée såsom
de allra flesta norrlänningar en bestämd motståndare
till den proportionella valmetoden, hvilken framför
allt i sin först föreslagna form kunde förutses skola
leda till alldeles särskilda svårigheter i en landsdel,
där valkretsarna på grund af befolkningens gleshet
måste få den storlek som i Norrland. Redan vid
1904 års riksdag anslöt han sig till den s. k.
Fläsbro-linien och \idhöll i fortsättningen orubbligt denna
ståndpunkt.
I likhet med de flesta öfriga
Norrlandsrepresentanten har Bromée varit synnerligen ifrig för den
s. k. Norrlandsfrågans lyckliga lösning. Af
regeringen insattes han som ledamot i den stora kommitté,
som fick detta betydelsefulla spörsmåls utredning
sig anförtrodd, och nedlade här ett dugande arbete.
Dessförinnan hade han af regeringen tagits i anspråk
för den kommitté, som 1899—1900 utarbetade förslag
till ny legostadga. Åren 1901—03 hade Bromée
andra kammarens förtroende att vara statsrevisor
och 1905 iick han säte i det då tillsatta hemliga
utskott, med hvilket konungen förhandlade om
unionskrisen.
Många riksdagsmän hafva kanske öfverträffat
Bromée i Billsta i initiativrikedom och genom
lysande inlägg i debatten. Men i ett står han
oöfver-träffad: i sin politiska personlighets oskrymtade
hederlighet och rättrådighet. Aldrig har hos honom
af partiskäl eller undfallenhet förmärkts någon
vacklan i fråga om det, om hvars riktighet eller
gagne-lighet för fäderneslandet han en gång blifvit
öfvertygad. Och när allt kommer ikring — ligger
icke en folkrepresentants förnämsta storhet just i
detta?
- 370 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
