Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 26. Den 26 Mars 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIDTJUV BERG.
Du drömmare, hvars fjärrblick ännu glöder
af ungdomsidealens eld och glans,
Du arbetsman, som ej på drömmar
ödet-ett lif, där endast strid ger segerns krans,
Du folkets son, som dina dagar viger
åt folkets barn — en krans från vänner tag;
Du ödmjukt stolte, från ditt land det stiger
ett tusenstämmigt tack till dig i dag!
Med denna i bunden form hållna tillägnan,
hvilken inleder minnesskriften till Fridtjuv Bergs
sextio-arsjubileum, har Ernst Beckman lyckligt uttryckt de
sidor hos Sveriges främste folkskollärare, som
hos denne äro de mest framträdande och som
utgjort den djupaste anledningen till, att den hyllning,
som kom honom till del pà bemärkelsedagen, vardt
så allmän och så varm.
Johan Fridtjuv Berg är född i ödeshögs
församling i Östergötland den 20 mars 1851, men sina
barna- och ynglingaår tillbragte han dock till största
delen icke här, utan i Finspong, dit fadern, den
bekante pedagogen af Torsten Rudenschölds skola,
sedermera slöjdinspektören i Stockholm, Anders
Berg, 1858 af brukspatron Carl Ekman kallats som
skolföreståndare med rätt att efter eget skön ordna
undervisningssystemet. I denna man må väl säga
mönsterskola fick den unge Fridtjuv sin första
undervisning och här gjorde han sina första rön som
lärare. Ursprungligen var väl han som sin äldre
bror Axel bestämd för den lärda vägen, och han
besökte äfven 1866 - 68 ett enskildt läroverk i
Norrköping ("lyceum"), där han förvärfvade vackra
betyg. Men det andra året angreps han af en svår
sjukdom, reumatisk feber med åtföljande
hjärt-åkomma, som tvang honom till afbrott. Följande
år 1868—69 vistades han i Stockholm för att
behandlas med sjukgymnastik vid Gymnastiska
centralinstitutet. Samtidigt genomgick han en kurs i
teckning på Konstakademien och studerade å
bibliotek och museer. Af sin äldre bror, som vid denna
tid gick i Nya elementarskolans gymnasialafdelning,
infördes han i dennes kamratkrets, till hvilken bl. a.
hörde Uppsala universitets nuvarande rektor, prof.
Henrik Schiick, som i minnesskriften vackert
skildrat detta ungdomsminne. Under de fria
själfstudier, till hvilka Berg sålunda fick tillfälle, växte han
emellertid från tanken på studentexamen och
försökte sig i stället 1869—72 som biträdande lärare
vid Finspongs folkskola. Det är väl egentligen
under denna tid han undfår de stora idéer, som bli
bärande för hans mannagärning, enkannerligen
rättstafningsreformen och bottenskoletanken. Den förra
leder sina anor tillbaka till Artur Hazelius och
Nordiska rättstafningsmötet i Stockholm 1869. Den
senare åter innebar endast en följdriktig utveckling
at det äkta nationella undervisningssystem, som är
förknippadt med Torsten Rudenschölds namn. 1
både dessa och andra hänseenden fördjupades hans
åskådning, då under läsåret 1873 —74 tillfälle bereddes
honom att besöka danska och norska folkhögskolor,
framför allt Askov, där Ludvig Schröder just då satt
in hela sin personlighets sjudande kraft.
Är det här Fridtjuv Berg definitivt bestämt sig
att bli lärare för folkets barn? Säkert är i hvarje
fall, att vi nästa läsår finna honom i Göteborgs
folkskolelärareseminarium, hvarifrån han redan efter två
terminer erhöll afgångsbetyg med högsta vitsord i
alla ämnen, ett under rektor S. A. Lefflers
rektorstid enastående fall. Därefter återvände han till
Finspong som extra lärare, efterträdde 1878 sin fader
som skolföreståndare därsammastädes, men sökte
1881 transport till Stockholm, där han samma år
vann ordinarie anställning vid
Storkyrkoförsamlingens folkskola, en anställning, som han sedan
framgent innehaft och innehar.
Flyttningen till Stockholm blef i flera hänseenden
för Fridtjuv Berg betydelsefull. Dels kom han här
i tillfälle att under umgänge med andra pedagogiskt
intresserade från olika skolarter, att särskildt nämna
dåvarande lektorn Sigfrid Almqvist, d:r N G. W.
Lagerstedt och skolföreståndarinnan Anna Sandström
("Uffe"), fördjupa sin pedagogiska och skolpolitiska
uppfattning: han är nu med om att grunda
Pedagogiska Sällskapet. Dels kom han att intaga en
ledande ställning i folkskollärarekårens
föreningsväsen — redan 1885 vardt han medlem och två år
senare sekreterare i centralstyrelsen för Sveriges
Allmänna Folkskollärareförening — hvarjämte han
genom bidrag till Svensk Läraretidning, genom
läro-och läseböcker samt pedagogiskt skriftställarskap
bland sina ståndsbröder snart förvärfvade sig en
erkänd första rangs ställning. Dels slutligen bereddes
honom tillfälle att deltaga i det politiska lifvet.
Redan 1887 hade han valts till en af
hufvudstadens representanter i Andra kammaren; då
förklarades emellertid som bekant minoritetens 22
kandidater i stället lagligen valda. Men tre år senare
upprepades valet. 1 kammaren kommo Fridtjuv
Bergs ovanliga insikter och arbetsförmåga snart till
sin rätt i trots af hans efter den tidens förhållanden
långt åt vänster framskjutna ställning i politiskt
hänseende. Redan 1894 vardt han ordförande i det
kammarens tillfälliga utskott, till hvilket
undervisnings- och skolmotioner plägade hänvisas, och
kvarstod på denna plats ända tills han genom sitt inträde
i regeringen upphörde att vara valbar. Af regeringen
togs han i anspråk för den s. k.
tvångsuppfostringskommittén (1896—99) och var för öfrigt outtröttligt
verksam för de skolreformer, som lågo honom
om hjärtat. 1 partihänseende hade han tagit liflig
del i stiftandet af folkpartiet 1895, men öfvergick
fem år senare till det då nybildade liberala
samlingspartiet, till hvars ledande" män han sedan
framgent räknats.
Det var därför ingen öfverraskning, att då en
vänsterministär på hösten 1905 kom till stånd, Berg
kallades att taga säte i denna. En af hans första
åtgärder som ecklesiastikminister var att skaffa
folkskollärarekåren yttranderätt i vederbörande
skolstyrelser. Om realskolan g;orde han sig förtjänt bl.’a.
genom fastställande af den reformerade plan för
kristendomsundervisningen, om hvars goda frukter
öfverdirektör Bergqvist nu i minnesskriften
framlägger vittnesbörd. Vidare bragte han till lösning
folkskolelärarekårens sedan länge trängande
löneregleringsfråga och slutligen gjorde han slag i saken
i den i öfver en mansålder sväfvande
rättstafningsfrågan. Bland de äldre, som lärt och vant sig vid
den gamla stafningen, kunna meningarna om den
Bergska reformen vara delade: bland ungdomen
och — det bör tilläggas — bland
språkvetenskapsmännen äro de det icke.
I juni 1906 trädde emellertid ministären Staaff
tillbaka och Fridtjuv Berg återgick till sin
läraregärning i Storkyrkoförsamlingen. Hans inflytande
på vårt skolväsendes utveckling har icke därmed
upphört. Dels har han öfvertagit redigerandet af
Svensk Läraretidning, hvarigenom han i hög grad
påverkar lärareopinionen, dels har hans röst i
Andra kammaren afgörande betydelse i skolfrågor,
något, som särskildt framträdde, då för ett par år
sedan mellanskolefrågan löstes i närmast möjliga
öfverensstämmelse med bottenskoleprogrammet.
Slutligen har Berg som ordförande i seminarie-kommittén
fått tillfälle att resa sig en såsom man kan vänta
varaktig minnesvård äfven på iärarebildningens område.
Af Uppsala universitet har han kallats till filosofie
heJersdoktor.
- 402 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
