- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 12 (1910/1911) /
477

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 30. Den 23 April 1911 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8 DAG

Hon sänkte hufvudet, och rösten sjönk plötsligt
ner till en liten sorgmodig hviskning.

— Ja visst, det kunde du ju första, att jag gjorde,
sade han litet otåligt.

Plötsligt höjde hon hufvudet igen och såg på
honom med ett halft vemodigt leende.

— Förresten — tror du verkligen, att jag inte
skulle "vilja kännas vid dig" som du säger, bara
därför att du förlorat löpningen?

— N-ja-a.

— O, hvad du är dum! utbrast hon då med ett
högt skratt. Du stora dumma pojke!

Hon skulle velat lägga armen om halsen på
honom och ruska honom i hans stora, röda öra.

— Men — — om du börjar visa för mycket
intresse för andra — —!

Hon talade mycket lågt igen, slog ner ögonen
och gjorde en liten sipp min på munnen. — Då!
Sådan’tröstlöpning senterar jag alls inte.

Nu var det hans tur att stirra. Han kände sig
oändligt oförstående och försökte se ännu mer
oförstående ut, än han kände sig.

— Hvad? - Jag? - — Intresserad? — Jag
förstår inte alls. Inte alls.

— Nå, det är bra det. Men låt Kuno köra
honom. Du vet att han kan. Och så skall du få se,
att vi vinner priset.

Han tvekade en stund, kämpade en kort kamp

med sig själf — täflingskörningen roade honom
oerhördt, eggade på samma gång som irriterade.
Men med ens gaf han vika.

— Nåja, sade han, du har kanske rätt. Det får
bli så. Sitt upp då, Kuno! Men låt honom sträcka
ut det säger jag dig!

Kuno satt redan på det lilla tvåhjulade åkdonet
tätt bakom Neros väldiga bakdel.

— Åhja, sade han lugnt och orubbligt själfsäkert,
det skall inte fallera. Samlade så tömmarna och
lät hästen vända upp mot startlinien.

— Nu ska vi hålla vad, sade Axel uppsluppet,
och tog plötsligt Agneta under armen.

— Jag håller naturligtvis på dig, förklarade hon
skrattande. Alltid håller jag på dig, det skall du
veta. Om det än ser aldrig sa motigt ut.

Då kom han mycket nära in till henne och såg
sträng ut en half minut.

— Ja, jag vet inte hur det var nyss!

Men borta vid flaggstången stod Lydia alltjämt
och väntade, orörlig fast brinnande otalig, och såg
på de två. Hon hade blifvit mycket allvarsam, och
hon frös, så att hon skakade.

— Så odrägliga di ä’, tänkte hon, medan
harmen sjöd inom henne. Så oartiga! En så’n tölp!

— Bondkanin!–Här står jag bortglömd.–

– Jo, den var just att lita på! — — —

EN SVENSK I PESTDISTRIKTET I KINA.

jyier foti,oro/i. Klict.e: jsinyt SHJitnjntrre.

ETT HUS I HVILKET ALLA DÖTT I PESTEN I BYN CH’AI LI, HVAREST INALLES 49 DUKADE UNDER.

(Den nedan återgifna texten är hämtad ur ett bref,
dateradt Tientsin 23 mars, från den svenske läraren
Edvard Long vid Chihli Provincial College i Pao
Ting Fu.) "Denna vy togs just som d:r Lewis och
iag trädde in i huset" som synes bakom, i hvilket
hela familjen (6 stycken) dött af pesten. Han
håller på att spruta karbolsyra öfver mig, och sedan
gjorde jag honom samma" tjänst; så vågade vi oss
iri och halade ut eländet därinne. Denna dag var

- 477 -

jag omsvept
som du ser i
10 timmar och
arbetade från
8 f. m. till 8
e. m. från by
till by. På
morgonen hade vi
eskorterats ut
ur staden, i
hvars yamen
vi bodde, af en
trupp soldater
med fanor och
musikkår och
med
magistraten i sin
pa-lankin. med
paraply (röd.
och tio fot hög)
i teten!
Förfärligt elände
öfverallt! I en
by återstod
endast en 16- el.
17-årig flicka
som
representant för Wang
släkten, resten
— 30 stycken
— hade alla dött på 4 à 5 dagar! I lördags (i
förgår) var jag ännu midt i alltsammans i södra
Chile. — — Är den ende i Paotingru bland dess
40 el. mera hvite som ej fått seruminsprutning, alla
de andra ha fått den. Sista gången jag löp verklig
kontaktfara var i torsdags. Om jag ännu lefver
om tre dagar så är jag utom all fara. Måste nu
sluta är så trött. D:r Lewis och jag höllo på i
åtta dagar."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/12/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free