Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37. Den 11 Juni 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THOR. AF G. A. N.
FÖR HVAR 8 DAG.
Thor stod i sitt gamla klassrum 7:2 R midt i
flocken af sina kamrater. De voro alla ynglingar
mellan 17—19 år, käcka pojkar med sorglöshetens
evangelium i västfickan.
Men idag voro de icke att känna igen — de sågo
alla oerhördt korrekta ut i frack och hvitt bröst och
de talade antingen ytterst allvarligt om vädret och
formen på fönsterbågarna eller också skämtade de
onaturligt öfver de felaktiga svar på kuggfrågor som
de några timmar förut aflevererat i närvaro af tvänne
äldre sömniga censorer.
Det hade nämligen varit studentexamensförhör
från 8—Va 2 på eftermiddagen, klockan var nu
närmare 3 och kollegiet hade sammanträdt. Nu
väntade man hvilket ögonblick som hälst på att blifva
inkallad för att vå veta resultatet.
Nere i stora vestibulen hade en smart
mösskräd-dare radat upp ett halft hundrade hvita mössor på
ett långt bord, och det sorlade ute från skolgården
af mammors och tanters och kusiners röster, medan
solen sken och sparfvarna kvittrade.
Skolgården såg för öfrigt närmast ut som en
blomsterutställning och genom det öppnade
fönstret förnams en stark doft från alla dessa buketter
och kransar som alla dessa mammor och tanter och
kusiner försett sig med. Thor kunde godt se det
alltsammans från sin plats — där var flickorna från
gymnasistbalerna, den lilla viga och muntra Alma
med de svarta korkskrufslockarna, Svea, som hade
så stora fötter att hon redan börjat bära lång
klädning, Ada som hade en bror som var lärare, och
som därför, trots sin fulhet, alltid fick dansa, Ruth
som alltid skämtade och som i dag kammat en kort
lugg öfver sitt lustiga gaminansikte och Ludovica,
pastor Storms dotter, hjältinnan i så många
berömda skolpojksmiddagar."
Och alla hade de blommor, syrener och rosor,
och liljor och violer, i buketter och kransar, med
blågula band och med små dinglande hvita
miniatyrstudentmössor mod hvitt sidenfoder. Alla sågo de
förväntansfullt mot den stora stängda ekdörren —
skulle han komma eller ej, hade han gått igenom
eller kuggat sig.
Jag undrar hvar mor står, tänkte Thor, och jag
undrar om Elsa skall komma med blommor. Men
så fick hon syn på modern, hon stod och talade
med fysiklärarens fru och dotter, och hon skrattade.
Mor skrattade! Mor som var så allvarlig. Alltså
väntade hon en större glädje än eljes af denna dag.
Men om han blef kugg...! Rena betyg hade han
åtminstone ej.
Thor vände sig om, bort från fönstret — han
ville icke tänka på det.
Han började tala med sin knäkamrat på
skolbänken Olof Vik, men visste knappt hvad han sade.
Plötsligt ropade Olof: — Där står Elsa, och
pekade ut.
Det gaf ett ryck i Thor och han vände sig åter ut.
Ja där stod Elsa — hon var så liten att hon måste
upp på tåspetsarna för att kunna se förbi de
framför stående och hennes ljusa burriga hår glimmade
i solen.
Det friska täcka ansiktet med sina stora oskyldiga
ögon var i denna stund så oroligt och blekt, att
Thor blef rörd.
— Ja, Elsa var icke så säker — hon hade ju fått
veta precis hur det var ställdt, både med matematiken
och fysiken, hufvudämnena på hans linje.
Nu lyfte hon på armarna och Thor såg att hon
hade en bukett nästan lika stor som hon själf.
Olof fnissade och stötte Thor i sidan.
— Hör du sade han det var sjutton hvad du ser
högtidlig ut, tänker du gifta dig!
— Håll — sade Thor, men afbröt sig, ty han såg
modern gå tvärs öfver skolgården bort till Elsa
— hon sade någonting lågt, med ett ondt uttryck
i ansiktet till henne — Elsa rodnade, svarade ej,
men sänkte hufvudet — och modern gick tillbaka
till sin plats.
Thor begrep det alltihop. Elsa var en fattig flicka,
af lägre samhällsklass, hon kallades barnfröken, men
var knappt mer än vanlig piga.
Och nu hade mor sagt att det icke passade att
hon var här.
B. S D.-i STOCKIIOLMSFOTOGRAP. KLkUt^Kem. A.-B. Bengt SUfrertparre, Sthlm—Gbg.
FR„N DEN STORA ELDSVÅDAN I A.-B. PRÅMVARFVETS ANLÄGGNING VID S:T ERIKSBRON I STOCKHOLM, DEN 3 JUNI.
- 581 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
