Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 50. Den 10 September 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN TIRÉN. — ANDERS TRULSON.
två bortgångna målare.
I samma dagar bragte tidningarne budskapet om
två förluster för den svenska konsten. Två målare
hade gått bort, hvilka hvar på sitt håll gjort afsevärda
insatser. Den ene tillhörde en äldre generation och
hans konstnärsskap bar prägeln af slutgiltighet, den
andre räknades ännu bland den kämpande ungdomen
och gaf de största förhoppningar om en ännu högre
utveckling än han hittills nått.
Johan Tirén, tillhörde en gammal norrlandssläkt
och föddes i Själevads socken i ngermanland den
12 oktober 1852. Efter studier vid Fria Konsternas
Akademi åren 1877—80 företog han en flerårig resa
till Holland, Belgien, München, Rom och Paris. I
den sistnämnda staden var han elev af Jérome vid
École des Beaux Arts. Redan från förstone hade
han vändt sin konstnärliga håg åt skildrandet af de
norrländska ödemarkerna och lappfolkets lif. Han
ser ej dessa ämnen i främsta rummet måleriskt
såsom sin föregångare Höckert utan betonar mera de
etnografiska och psykologiska sidorna. De taflor
han målade med lappska motiv äro synnerligen
talrika och väl kända, ej minst genom afbildningar.
Nationalmuséet äger af dessa ej mindre än tre, bland
hvilka "Efter snöstorm", den gamla lappkvinnan vid
gossens stelfrusna lik, torde vara den mest bekanta.
Det dystra draget i denna återfinnes såsom en kärf
melankoli i många andra af Tiréns bilder och får
sitt uttryck jämväl i den kalla, frostiga färgskalan, där
snöns slocknade hvita och skymningens grå
dominera. Själfva målningssättet är ärligt men utan all
smekande elegans.
Konstnären ställde sin begåfning i turistväsendets
tjänst genom anordnandet vid flera olika utställningar
af vällyckade dioramor. Dessa efemära arbeten hafva
utan tvifvel varit af stort värde då det gällde att
inom och utom våra gränser väcka intresse för de
norrländska vidderna och deras primitiva folk. Flera
af dem såsom renhjorden vid 1897 års utställning i
Stockholm ha varit af en stark suggererande och
poetisk verkan. Ännu alltjämt sökte sig Tirén upp
till sina kära Norrlandsbygder, och det var efter
återkomsten från en resa dit upp en lungkatarr ändade
hans lif den 24 augusti. Han var bosatt i Stockholm,
medlem af Fria Konsternas Akademi sedan år 1900
och verksam såsom lärare vid dess läroverk. Är
1884 ingick han äktenskap med målarinnan Qerda
Rydberg. En son har gifvit löften såsom målare.
Anders Trulson föddes i Tosterup, Kristianstads
län den 14 juli 1874. Hans fader var kusk, och den
väg sonen fick tillryggalägga, innan han kunde
vandra trygg på sin konstnärsbana, var icke utan vede •
mödor. Sina studier gjorde han vid Tekniska Skolan
och Konstakademien i Köpenhamn samt vid Fria
Konsternas Akademi i Stockholm och fortsatte dem
genom upprepade vistelser i utlandet, i Paris, Brügge,
Dachau och Italien. Det främmande fångade honom
dock icke, han förblef alltjämt en trofast skåning och
en personligt sträfvande konstnär. Fast och ärlig vilja,
ödmjukhet inför det uppnådda, stolthet i krafvet på det
kommande, sådan tedde han sig redan vid flyktig
bekantskap. Det var två gudar han dyrkade, karaktären
och färgen. Hans porträtt måste räknas bland de
duktigaste, som målats af vår yngre
konstnärsgeneration. Gestalterna äga en nära nog skrämmande
energi i uttrycket och äro satta på duken med en
robust handfasthet. De afbildade tillhöra mestadels
de akademiska och konstnärliga kretsarne i den
sydsvenska universitetsstaden. En af de
intressantaste dukarna återger den gamle ciselören Sven
Bengtsson. I porträtten kunde färgexperimenten
någon gång tyckas alltför oroande. Landskapen
däremot låta denna sida vackert komma till sin rätt.
Bilderna från Brügge ha ett praktfullt vibrerande
skimmer som gammal brokad, men målaren själf
ansåg dem ännu icke definitivt uttrycka hvad han
ville. Då Göteborgs museum önskade förvärfva en
af dem, bad han om uppskof med ett inköp till dess
han med större heder kunde se sig företrädd i dess
samlingar — en episod, hvilken bättre än något
röjer hans kynne.
En alldeles särskild målarlust lyser ur Trulsons
små stilleben, frukter, blommor och sparrisknippen,
verkliga klenoder af frisk och äkta konst, utan
åt-häfvor och affektation. Sedan flera år svag till hälsan
befann sig konstnären i sällskap med Kristian
Zahrt-man och några kamrater nere i Italien, då döden
gjorde slut på
ett lif, vid
hvilket vi knutit så
ljusa
förhoppningar. Det var
i Civita
d’An-tino, den lilla
af den
Zahrt-manska kret
sen omhuldade
bergsstaden,
han dog den
23 augusti. Han
har väl fått sin
graf därute,
men minnet af
hans älskvärda
personlighet
och rena
konstnärsvilja skall
lefva här
hemma och väl
främst i den
bygd där han
fostrades.
Axel L.
Romdahl.
ejxtr foi.^/1. johan tiréns sista tafla. «">-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
