Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, den 17 december 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nvAH a LiAu
TAKT.
FÖR HVAR 8 DAG af ARTUR MÖLLER.
Ivan Petri, fil. kand. af Malmö nation, hade gått
in på Ateneum för att läsa morgontidningarna. Men
tankarna iörmådde inte hålla sig inom spaltlinjerna,
och efter en stund] sjönk tidningsbladet ned mot
knäna.
I morion var alltså tredje dagen.
Och detta måste klaras.
Banken hade vägrat omsättning på den grund,
att namnet Ture Bergfors fanns med på växeln.
Till trots för den prekära situationen kunde Petri
ej afhålla sig från ett leende vid de idéassociationer,
som detta namn frammanade.
En liten bondpojke från de karga, skogiga
skånebygder i norr, som af den riktiga slättbon
hänfördes till Småland. Halmgult hår, käck näsa på bred
bas, energisk haka. Och en svada! Han borde ha
blifvit handelsresande, tänkte Petri. Aldrig hade
han träffat på en sådan talang i att prata omkull
folk.
Det var också enda förklaringen till, att Bergfors
på de tre år han legat vid universitetet fått nära nog
alla solventa namn inom studentkåren på sina
papper. Äfven sådanas, som annars värjde ifrån sig
med •’principer".
Och tills för en månad sedan hade han skött allt
mönstergillt — balanserande med omsättningar och
nya lån. Men alltid första dagen.
Så, plötsligt, den första protesten. Och sedan —
pang! — pang! — krasch!
Med. stud. Bergfors tycktes ha öfverväldigats af
fullständig letargi. Han ’lät allting stupa, låg på sin
soffa och rökte snugga hela dagen. Borgensmännen
måste ta in det ena papperet efter det andra.
När det rasat utefter hela linjen, tog en af
borgensmännen initiativet och sammankallade de öfriga
till ett möte på enskildt rum å Qrand hotell.
Därunder beslöts, att man skulle ordna ett stort
amorteringslån i Riksbanken at Bergfors med
halfårs-terminer, hvarigenom han skulle sättas i tillfälle att
peu om peu afbörda sig sin skuld. Nu var det blott
att skicka ett stadsbud efter låntagaren. Han
infann sig, uppnäst, säker och fryntlig som vanligt i
sällskapet. Men när låneansökningen lades för
honom, svarade han med en bestämdt afvisande
gest:
— Nej, jag skrifver aldrig mer jå bankpapper.
Jag har sett hvartill detta leder. —
Den smörj han fick, mottog han med ståndaktig
kallblodighet. Men sitt namn skref han ej på.
Han satte för stort värde på att vara en skuldfri
man.
Och så till vida måste Petri ge honom rätt. Tänk
om han nu finge en protest. Nu, då allting
vacklade, då den bank, som visat sig välvilligast mot
de akademiska medborgarna började dra öronen åt
sig och kommit underfund med att de s. k.
studielånen missbrukats i hittills oanadt "omfång, nu då
Frank Heller blifvit snöpligt kuggad på sitt arf! Nu
behöfdes det bara, att ett enda papper sprack, så
skulle de öfriga följa slag i slag, precis som i
fallet Bergfors!
Nej, nej, han måste finna en utväg, måste!
Och fram för Petris öga stiger åter bilden af
. kammarherre Qyllenrahm.
Ja, hvarför inte egentligen? Hade Qyllenrahm
någonsin visat honom annat än älskvärdhet,
urbanitet, ja sympati! Hade han någonsin ens under
den sommar, då Petri undervisade hans son i
franska, engelska och geografi — hade han någonsin
uppträdt annat än som hans ädle vän, hans —
liksom tillfälligtvis — mer af ödet gynnade jämlike.
Och dock var han den ende, som Petri aldi ig
kunnat förmå sig att hänvända sig till.
Eller kanske iust därför!
Dumheter. Hvilkas hjälp skulle man påberopa,
om inte just sina andliga vederlikars. Och hade
förresten inte Petri gjort kammarherren en verklig
tjänst, då han lyckades läsa upp Adolf i sjunde
nedre — Adolf, som dock hade tre underbetyg och
var sin moders son!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
