Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, den 17 december 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
besökt Bokå och hoppades, att han åtminstone ville
stanna dagen öfver.
— Vi äter fortfarande middag klockan half sju om
du minns — hvafalls inte stanna? — smoking! a là là
– men kanske du vill ha ett bad före maten —
man får ju alla porer igendammade på de här
tågen. Fritz, säg till om ett bad åt kandidat Petri!
När Petri, fast besluten att göra sig till herre öfver
sin tvungna stämning, kom ned i den höga
matsalen, med teakpanel och gyllne skulpterade
rococo-frukter i taket, såg han," att det bara var dukadt
för två.
— Min gemål ligger nere i Wiesbaden för
tillfället och dricker mineralvatten, förklarade
kammarherren. — Men vi ska dricka någonting mvcket
bättre — jag har just fått ett par prof af en
"Chateau Latour från 79.
Jag hoppas den ger tnig mod och fräckhet, tänkte
Petri. Det var ju i alla iall en oerhörd tur, att de
blefvo på tumanhand.
— Nå, Evert är väl underlöjtnant vid det här
laget, sade Petri i det han bredde smör på en af de
deliciöst rostade brödskifvorna, hvilkas smak han
väl mindes från konditionssommaren.
— Tack vare dig, höll jag på att säga. Ja, le
temps s’enfuit sade Qyllenrahm med en lätt suck.
Man har börjat bli skallig vid tinningarna, som du
ser...
— Tvärtom, jag satt just och förvånade mig öfver
hur lite du förändrats, replikerade Petri, i det han
med diskret beundran lät blicken glida öfver
fem-tioåringens stora, linjerena profil och den klara
hyn.
— Ah lä là Bjud inte bagarbarn bröd och inte
en gammal hofman på smicker. Men man för ju
ett sundt lif härute, rider, sofver, äter och råkar
nästan aldrig en intelligent mänska, hvilket allt
konserverar.
Petri log. Han kom ihåg de stora middagarna
för granngodsen, vid hvilka det nästan ansågs strida
mot god ton att tala om annat än hästar. Och
han kom ihåg den boksynte och världsbereste
Qyllenrahms sarkastiska minspel under dessa
tillställningar.
— Nå, men berätta nu om ert lif inne i Lund
och hur du fått åren att gå!
Och Petri berättade om både det ena och andra.
Men utan fart och lif — och ett par gånger höll
han på att tappa
tråden. Skall jag leda
in samtalet på mina
affärer, skall jagsäga
det nu? satt han och
tänkte.
I detsamma kom
den gamla
bourgog-nen in.
— Ja — höjde
Qyllenrahm sitt glas
— kära Petri, det var
en stor glädje att
få se dig här. Jag
började nästan tro,
att du glömt bort
Bokå, men
hädanefter hoppas jag, att
det inte skall bli
så långt mellan dina
besök.
Medan han
talade tyckte Petri sig
märka, att kammarherrens blick hvilade forskande,
nästan hvass på honom, och att någonting
sarkastiskt dolde sig i hans munvinkel. Men i det de
stötte glasen mot hvarandra lyste värdens ögon af
välvillig sybaritet.
Nu är det omöjligt! tänkte Petri. Jag får vänta
till kaffet.
Det dracks som vanligt inne i biblioteket — det
rum, där Qyllenrahm helst uppehöll sig.
— Jag som en gammal herre dricker helst ett
glas kognak, sade Qyllenrahm — men du fötedrar
visst ett glas likör — Chartreuse eller Grand
Mar-nier?
— Ja tack, svarade Petri förströdt.
Kammarherren såg ett ögonblick på honom och
gaf order om båda sorterna.
När de smuttat på sina glas, yttrade värden
plötsligt i förändrad ton:
— Ivan, du vet hur stort värde jag satt på ditt
umgänge i denna andliga öken, där gunås äfven
kamelerna äro talföra. Men jag har en sak att
anmärka mot dig. Du har inte uppfört dig korrekt
mot mig!
Petri ryckte till, han kände hur blodet kom och
gick i hans ansikte.
— Om jag begått någon taktlöshet, sade han,
när han återfått väldet öfver sin röst — ber jag
dig skrifva det på min enkla borgerliga
uppfostran –
— Asch! Men du måtte inte påminna dig det
löfte jag aftvang dig innan du förra gången
lämnade Bokå. — Kammarherren såg genomträngande
på sin osäkre gäst. — Jo, du lofvade mig, att om
du kom i något bryderi, där jag kunde vara dig till
hjälp, skulle du stöta på mig.
Etter ett par dröjande bloss på sin cigarr återtog
kammarherren.
— Eh bien — jag vet, att du har haft en del
ekonomiska embarras — ehuru du inte låtit mig
veta det. Anser du mig då inte för en person,
hvilken man kan visa förtroendet att låna pängar
af? Så kunde du väl åtminstone användt min
borgen.
De sista orden kommo med ett sorgset
förebrående tonfall.
Petri satt först och stirrade. Så sken efter hand
ett galghumoristiskt
leende upp i hans
ansikte, och han
sade beslutsamt:
— Nå, är det inte
annat så–Jag
är just nu i en
sådan situation,
behöfver 500.
Och då han såg
kammarherren
sträcka sig efter en
nyckel:
— Det behöfs
inte. Jag har en
växelblankett f
plånboken.
Aj! Han bet sig
i läppen.
Men nu var det
Qyllenrahm, som
log — fint och
nästan omärkligt.
FRU EVA MÖLLER, Ljunga-Ryssby,
100 år den 23 nov., jämte dotter,
fröken Emma Möller, 66 år-
FRU EVA MÖLLER, Ljunga-Ryssby,
100 är den 23 nov., jämte dotter,
fröken Emma Möller, 66 år-
Efter fjtogn/l. KllcM: S^Jvereyarr*.
PER K.F1STENSSON. /. d.
hemmansägare, Stafsinge, 100 år den
16 nov.
- 186 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
