- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 13 (1911/1912) /
210

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14, den 31 december 1911 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDRIK VON ESSEN.

TILL PORTRÅTTE7 A FÖREGÅENDE SIDA

För kort tid sedan tillkännagafs att hittills varande
riksmarskalken, excellensen frih. Fredrik von Essen
efter ansökan erhållit nådigt afsked, orh att i hans
ställe till riksmarskalk utsetts nuvarande
landshöfdingen öfver Östergötlands län, förutvarande
utrikesministern, grefve Ludvig Douglas.

Riksmarskalken är de svenska hofstaternas högste
styresman. Han handhar öfverinseendet öfver till
konungahusets förfogande slälld statsegendom på
några få undantag när och har i öfrigt tillsyn öfver
hofvets ekonomi, han vakar öfver etikett och
ceremoniet och det är han, som inför konungen
enskildt föredrager de ärenden, hvilka angå hofvet och
dess ämbets- och tjänstemäns tillsättande och
entledigande. Som tecken till sin värdighet för han vid
officiella tillfällen den med röd sammet beklädda
och med gyllene krona prydda riksmarskalkstafven,
ett emblem", som infördes i vårt land så tidigt som
1617, tio år efter själfva embetets inrättande.

Den nu afgående riksmarskalken frih. Fredrik
von Essén är född på Kaflås i Västergötland den
30 juli 1831 och fyllde alltså i sommar 80 år. Han
är son till kavalleriinspektören och generalmajoren,
frih. Fredrik Ulrik von Essen och dennes maka
Anna Sofia Gyllenhaal. Efter att 1845 ha
inskrifves som kadett vid Karlberg, aflade han därstädes
afgångsexamen 1850 och blef samma år
underlöjtnant vid Lifregementets husarkår. 1855 genomgick
han en kurs vid kavalleriskolan i Saumur, och
befordrades två år senare till löjtnant. Ur
krigstjänsten afgick han med 1863 års utgång.

Redan dessförinnan hade frih. von Essen knutits
till hofvet. 1858 hade han förordnats till
ordonnansofficer hos dåvarande kronprinsen, snart konung
Carl XV, och af denne utnämndes han 1863 vid sitt
afsked till kammarherre hos drottning Lovisa. Men
ej heller hans hoftjänst blef denna gång långvarig,
da han 1867 åt sig utverkade tjänstfrihet.

Anledningen till hans afgång såväl ur militär- som
aktiv hoftjänst låg i hans utsträckta enskilda
verksamhet. Redan 1858 hade han efter faderns död
emottagit Kaflås pa arrende och 1860 tillföll detta
betydande gods honom som arfslott. Tre år senare
valdes han vidare till disponent för Salsta och
Vattholma bruks- och landtegendomar i Uppland, af
hvilka han genom sitt giftermål med grefvinnan
Ebba Aurora Brahe, dotter till förste
hofstallmästare^ grefve Nils Fredrik Brahe, och hans maka,
född Piper, blifvit delägare.

Denna friherre von Essens ställning som stor
jorddrott i förening med hans tidigt ådagalagda
mindre vanliga fömåga gjorde, att han tidigt kom att
tagas i anspråk för allmänna uppdrag. 1 Skaraborgs
läns landsting invaldes han sålunda redan 1863, ett
upidrag som sedermera förnyades 1872 och 1885
- 87: under den sistnämnda perioden utnämndes
han af k. m:t till landstingets ordförande. Vidare
tog han liflig del i länets hushållningssällskaps
verk-Simhet och valdes 1877 till dess vice ordförande,
en plats, på hvilken han kvarstod allt intill 1891.
Men det var dock hufvudsakligen på den politiska
vädjobanan frih. von Essen skulle vinna sina lagrar.

Af Skaraborgs läns landsting valdes han till
ledamot af 1867 års första kammare, Det är ett godt
bevis på hans framstående duglighet att han, som
icke hade några afsevärda meriter från
ståndsriksdagarna att åberopa, likväl redan 1869 valdes till
ledamot af statsutskottet, ett uppdrag, som hvarje
år med undangtag af 1871 förnyades, tills han 1874
afsade sig riksdagsmannaskapet och — som P. v.
Möller i sin bekanta bok om 1867 års Första
kammare uttrycker sig - "Kammaren förlorade en
arbetsam och själfständig ledamot". Men han stan-

nade icke länge borta._ Af Elfsborgs läns landsting
erhöll han redan 1877 ett nytt mandat, som tre
gånger förnyades, tills han 1906 definitvt lämnade
riksdagen. Äfven under denna sin senare och
hufvudsakliga riksdagsmannabana hade han med
undantag för åren 1879 och 1884 säte i statsutskottet, så
länge han därtill var valbar.

Under kampen om indelningsverket och
grund-skatteafskrifningen anslöt sig frih. von Essen till
den minoritet i Första kammaren — den s. k.
skånska fraktionen — hvilken arbetade i ett visst
samförstånd med landtmannapartiet, och ansågs ej
minst genom sin personlighets vinnande makt
utöfva ett icke ringa inflytande. Längre fram, då
tullfrågan trädde i förgrunden, tillkännagaf han sin
anslutning till protektionismen utan att dock kunna
godkänna dess till ytterligheter gående kraf. När
konung Oscar vid den Themptanderska ministärens
afgång i början af 1888, kallade friherre Bildt till
statsminister i syfte att genom en medlande och
försonlig politik åter bringa de upprörda tullpolitiska
lidelserna till ro, föll det på friherre von Essens
lott att öfvertaga finansministerportföljen. Tack
vare rikligt inströmmande inkomster af de nya
tullarne beredde denna under de sex år friherre von
Essen innehade densamma, icke några finansiella
svårigheter åt sin innehafvare. Från den Bildtska
ministäien öfvergick han i den rtkerhielmska och
och blef på detta sätt den, på hvars lott det föll att
genomföra skyddstullsystemet å det industriella
området genom 1891 års" tullstadga, som sedan i
hufvudsak varit gällande ända till den 1 dec. i år. Som
medlem af E. G. Boströms ministär fick han också
taga en hufvudsaklig del i lösningen af det segslitna
grundskatteafskrifningsspörsmålet, som ändtligen
bragtes ur världen vid 1892 års urtima riksdag.
Under frih. von Essens finansministertid tillkom
vidare den premiering af nyanlagda sockerbruk
genom lindringar i betskatten under de första åren,
hvilken väsentligt bidrog till den blomstrande
utveckling, den svenska sockerindustrien under förra
hälften af 1890-talet kunde uppvisa. Lägges härtill,
att det var på hans föredragning, som
operabyggnaden finansierades, samt slutligen, att det var under
hans medverkan rikstelefonen nyskapades och
generaldirektör Storckenfeldt blef satt i tillfälle utföra
sitt storslagna lifsverk, förstår man, att frih. von
Essen hör till de svenska finansministrar, hvilkas
namn skola lefva i häfdeböckerna.

Då riksmarskalksämbetet genom frih. Gillis Bildts
frånfälle 1894 blef ledigt, kallades frih. von Essen
till hans efterträdare och afgick i sammanhang
härmed från finansministerposten. Därför öfvergaf
han emellertid visst icke det politiska lifvet. I
ytterligare tolf år kvarstod han ännu i första kammaren
och deltog med lif och lust i debatterna, därvid gärna
häfdande sunda förståndets rätt gentemot
principrytteri och tom formalism.

Vid 1905 års riksdag, den sista, hvari han mera
aktivt deltog, var frih. von Essen sålunda en af de
få ledamöter, i Första kammaren, som visade sig
ha sinne för butiksstängningsreformens betydelse ur
social och moralisk synpunkt. Vid’samma riksdag
uttalade han sig kraftigt till förmån för exporttull a
järnmalm. Man hade sagt, att detta vore orättvist
mot nuvarande innehafvarne af malmbergen. "Den
orättvisan synes mig icke vara så afsevärd", yttrade
han, "när man besinnar, att en stor del af dessa
malmfyndigheter blifvit inmutade enligt gamla
gruf-stadgan, som tillerkände inmutaren, på kronans
mark jordägareandelen. Det är väl sant, att detta
nu blifvit förhindradt genom inskränkningen i
inmutningsrätten. men alla de gamla inmutningarna

- 210 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:45:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/13/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free