Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14, den 31 december 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
gade kropp. Allt djupare blir extasen, tills den
helige ser huru trådar gå från frälsarens genomstungna
händer till hans egna, och då inträffar undret. Hans
egna upplyfta händer få stora djupröda märken som
efter spik?r, hvilka drifvits igenom dem och
kommit hans blod att rinna ur såren. Det är
stigma-tiseringens underbara mysterium, hvilket genom
himlens nåd blifvit den fromme beskärd.
Ett liknande underverk är det, som blifvit kalladt
Gregorius’ messa. Gregorius på knä framför
altaret med händerna framsträckta som för att mottaga
en gåfva. Och gåfvan kommer i extasens
ögonblick. Den kala väggen öfver altaret fylles af den
törnekrönte Kristus, som fäster sina ögon på den
knäböjande och lyfter sin ena hand mot himlen.
Glädjen strålar på Gregorius’ ansikte, han tillbeder
den törnekrönte och ser på samma gång andra
bilder ur pinohistorien, afhuggna hufvuden, spikar och
hammare. De munkar hvilka böja knä kring
Gregorius se intet af allt detta. Deras ansikten hafva
just icke något uttryck af helighet och deras
största omsorg synes varit, att deras kåpor skulle ligga
i prydliga veck, då de knäböjde inför det altare,
hvarest deras förnämste höll sin messa, där han
hade sin strålande uppenbarelse.
Så kommer bilden af de tre heliga kvinnorna.
Att de ej äro vanliga nunnor, synes af
krumstaf-varna i deras händer, som stå på ömse sidor af
midtfiguren. Jag har ett svagt minne af att det stod
namn skrifna liksom tillhörande en hvar af dem.
Kanske missminner jag mig, men en af
sidogestalterna har blifvit kallad S:a Clara — hvarför skulle
icke de båda andra föreställa S:a Birgitta och
hennes dotter Catharina? Oaktadt dräkterna äro
alldeles lika, kan konstnären dock hafva menat dessa
tre största af svenska kvinnliga helgon.
Midtge-stalten med krusifixet och boken ville jag då kalla
Birgitta; Clara vore den, som har staf och hostian
och Catharina bär då krumstaf och bok. Frånsedt
den lika dräkten, synas ju alla
tre vilja verka såsom
representativa porträtt af de förnämsta
kvinnorna inom den svenska
katolska kyrkan, fastän
ansiktena icke skådats af artisten, som
målade dem. Han ville afbilda
kyrkans tre drottningar i vårt land
och så gaf han dem i händerna
sinnebilderna af deras makt,
iklädde dem alla tre
Claranun-nornas dräkt och» satte
helgonglorian kring hjessan på den
lysande trion. Något uttryck af
helighet finnes ej här och glorian
är endast en dekoration; ej heller
lyser extasens eld i deras
ögon-Höga och raka stå de stränga
gestalterna; krumstaf varna och
korsbilden äro endast de
synliga uttrycksmedlen för den
härskarmakt de fått inom kyrkan.
Sedan damm och smuts genom
tjänligt medel aflägsnats, framstod
färgen på ofvanstående bilder
ganska klar. Andra bilder voro
däremot mer illa åtgångna, såsom
den sista bilden. Som synes, är
den indelad i fyra fält, hvaraf de
två öfversta utan tvifvel föreställa
de österländska konungarnes
hyllning åt Jesusbarnet, fast
konstnären på ena bilden lagt barnet
på ett altare och glömt förse
Maria med gloria. På de två nedre bilderna synes en
död eller döende med gloria kring hufvudet, omgifven
af en präst som läser dödsmessan, af två knäböjande
helgon och en skara vanliga dödliga, hvilka bevittna
denna skiljsmessa mellan ande och kropp. I fjärde
fältet ser man två drottningar, hvilkas tunga
kronor se alltför värdsliga ut för att de skulle kröna
helgons pannor.
Det är att hoppas, att alla de bilder, de må vara
taflor eller altarskåpsdörrar som finnas i Danviken,
måtte få kvarstanna därstädes. Då Danviken kanske
inom kort tid bygger sig ett nytt hus på den tomt
det äger, måste dess skatter af gammal konst
såsom dess obestridda tillhörighet medfölja till den
nya byggnaden, men väl förvarad och väl vårdad af
förståndiga och pietetsfulla händer. Hvarifrån de
alla kommit gör mindre till saken. Hufvudvikten
ligger på att de äro minnen af gammal konst och
att de böra bevaras hos den institution, som en
gång fått dem.
HVAR 8 DAG 1912:
Vår mera hotfulle än betydande plagiator — gifvetvis kunna
vi ef syfta pä den tidning, som gjort "damernas egen"
intressesfär till sin — upphör enligt eget meddelande frän och med nyår
med försöket att vara illustrerad veckotidning, för att ägna sig
åt deri vida enklare uppgiften som omslagsblad till
25-öreslitte-ratur, och sålunda står HVAR 8 DAU allt fortfarande
OUPPHUNNEN som
aktuellt illustrerad, litterär i ch
förströelsebjudande veckotidning.
PRENUMERATION d 5 kr. per dr och 1.25 per kvartal
mottages af hvarje Bokhandel och Postkontor i riket.
LÖSNUMMER à 10 öre i hvarje Tidningsaffär. —
Förfrågningar angående försändelser till utrikes ort m. m. besvaras
omgående. H. 8. D:s EXPEDITION,
üöteborg.
EN LOTSBRAGD.
Vid den djärfva räddningsbragd som nyligen utfördes
med Smögen-lotsbåten "Höfding", visade sig
nödvändigheten af en fullt säker motor hvarföre densamma
nu fått insatt en 16
hästkrafters fotogenmotor vid
O. Guldbrandson & Sons
varf i Göteborg, där jämväl
foton af det präktiga
fartyget togs.
TVÅ AF SMÖGEN LOTS ARNE,
lotsförmannen O. W Stranne och
lotsen C. W- Wern, som under
den svära stormen den 15
november räddade finska barken
"Esmeralda" med dess 14 man
besättning .frän säker undergång.
SMÖGEN-LOTSBÅTEN "HÖFDING".
KlteÅé: Brn’jt Sit/rwv-irr*.
- 214 -
Foto. naclUund, Goteborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
