Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22, den 25 februari 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS EDÉN.
TILL PORTRÄTTET A FÖREGÅENDE SIDA
Efter den genomgripande förändring i
sammansättningen, riksdagen undergått genom fjolårets
nyval till båda kamrarne i enlighet med
riksdagsordningens nya bestämmelser, har det dröjt längre än
annars, innan man börjat kunna skönja dess
blifvande parlamentariska fysionomi. Redan har sex
veckor gått till ända af den åt en lagtima riksdags
samvaro normalt utmätta tidslängen af fyra
månader, utan att någon större politisk debatt ägt rum,
om man undantager den obligata vid
statsverkspropositionens remiss till utskott. Emellertid är det
tydligt, att de olika partierna stå väl rustade i båda
kamrarne för den tid, då stridsögonblicket är inne.
Högern — eller som den här kallar sig "det
nationella partiet" — har i första kammaren den
förvisso af båda de öfriga partierna afundade förmånen
att räkna vice talmannen, biskop Billing som
ledare; han för säkerligen icke styret med lättaste
hand och mången af partiets menige får nog af
honom hårdsmälta lektioner i sanningen af det
gamla ordspråket: "att tala är silfver, men att tiga
är guld". Men hans humorfyllda slagfärdighet och
utomordentliga riksdagserfarenhet — med ett kort
afbrott har han tillhört kammaren sedan 1889 — göra
i själfva verket hans ledarskap ovärderligt för det parti
han tillhör. Liberala samlingspartiet räknar i denna
kammare som främste man en annan riksdagens
veteran, direktör Ernst Beckman, medan
socialdemokraterna icke synas ha utsett någon viss man att föra sin
talan: de är" ju till antalet endast 12. 1 andra
kammaren blir det nog äfven i realiteten mera hr Carl
Persson i Stallerhult än de båda exministrarne,
konteramiral Lindman och "hr Petersson i Lidingö
villastad", såsom f. chefen för justitiedepartementet
benämnes under riksdagsförhandlingarne, hvilken
får föra ordet å landtmanna- och borgarepartiets
vägnar. Socialdemokraterna ha själfskrifvet här hr
Branting. För liberala samlingspartiet låg saken ej
så enkel: alla dess främste män hade ju inflyttats i
regeringen och ännu har man i vårt land icke vant
sig vid, att såsom i England regeringsledare och
riksdagsledare utgöras af samma personer. Men
tvekan behöfde dock icke länge råda, att
representanten för Uppsala läns valkrets, prof. Nils Edén,
på grund af sina omfattande kunskaper, sitt lifliga
intresse för riksdagsarbetets skiftande uppgifter, sin
klara framställningskonst och sin mindre vanliga
förmåga att gifva träffande repliker, var den, hvilken
uppgiften att vid viktiga tillfällen framträda som
talman för partiet i dess helhet måste tillfalla.
Nils Edén är född i Piteå den 25 augusti 1871,
son till rektorn därstädes Pehr Olof Edén och hans
maka Matilda Kristina Clausén. Efter
mogenhetsexamen vid Luleå högre allmänna läroverk 1889
blef han student i Uppsala samma år, aflade fil.
kandidatexamen 1892 och ägnade sig därefter åt
studier i historia och statskunskap med
professorerna Harald Hjärne och Oscar Alin som närmaste
lärare. Närmast slöt sig måhända Edén till en
början till den sistnämnda; hans första författarskap
utmynnade sålunda i ett par broschyrer "Den
svensk-norska unionsförfattningens tillkomst" och
"Kieler-freden och unionen", hvilka i hufvudsak utgjorde
referat af den s. k. Alinska uppfattningen af den
svensknorska unionens rättsliga natur, men dock så till
vida redan röjde klon, som de lämna den klaraste
framställning och skarpaste logiska formulering af
ifrågavarande doktrin, hvars formella riktighet väl
numera ingen bestrider, men hvars anhängare
be-gingo felet att vilja lägga densamma till grund för
lösningen af det praktiska unionsproblemet utan
hänsyn till det förändrade historiska läget och den
unionella sedvanerätt, som utvecklat sig. Men efter
dessa specimina i statskunskap kastade sig Edén
öfver på historisk forskning, aflade 1897
licentiatexamen och frambragte nu på ett område, som
dittills varit så godt som obruten mark, de tre
betydande afhandlingarne: "Om centralregeringens
organisation under den äldre vasatiden 15^3—1594",
"Den svenska riksstyrelsens reorganisation 1594—
1602" samt "Den svenska centralregeringens
utveckling till kollegial organisation i början af 17:de
århundradet (1602-1634)". De förhoppningar, Edén
genom dessa af grundlig historisk undersökning ej
mindre än genom en mindre vanlig skildringsförmåga
utmärkta arbeten framkallade om en fullständig
framställning af hans hand af den svenska
statsförvaltningens utvecklingshistoria, böra icke få svikas, därför att
han nu själf kallats att aktivt deltaga i arbetet på denna
statsförvaltnings reorganisation. Af Edéns öfriga
skrifter må särskildt nämnas den lilla uppsatsen i
Historisk Tidskrift 1906 om "Grunderna för Karl X
Gustafs anfall på Polen", som ställer denna fråga
i fullkomligt ny belysning och dessutom lämnar ett
värdefullt bidrag till den store förste pfalzarens
karaktäristik.
Emellertid hade Edén på grund af den första at
ofvannämnda afhandlingar efter kallelse af professor
Hjärne förordnats till docent i historia vid Upp
sala universitet 1899. Efter profår och ett par
års lektorsvikariat uinämdes han 1902 till lektor i
historia och geografi samt modersmålet vid Uppsala
högre allmänna lärovärk. Redan året därpå
utnämndes han emellertid till innehafvare af den e. o.
professuren i historia vid universitetet, hvilken
professur genom 1908 års lönereglering för
universiteten från 1909 års början förvandlades till ordinarie.
Det var först som professor, Edén började deltaga
i det praktiskt-politiska lifvet. För honom som för
så många andra var 1905 med dess unionskris
genombrottsåret; hvad då hände, öppnade ögonen för
behofvet af en|[på bred valgrund byggd och därigenom
stark riksdag samt en parlamentarisk och därigenom
i sin ordning stark regering. I unionskrisen gjorde
Edén för öfrigt i syfte att påverka orinionen i
in- och utlandet ett värdefullt inlägg genom den på
tyska, franska och engelska öfversana broschyren
"Det svenska programmet i unionskrisen." Han
anslöt sig nu helt till det frisinnade partiet,
uppställdes som dess kandidat vid riksdagsvalet i Uppsala
1908 och segrade. I andra kammaren vann han
snart stort anseende genom sin arbetsförmåga i
utskotten icke mindre än genom sina inlägg i debatten.
Vid sin första riksdag insattes han som ledamot i
tillfälliga utskottet n:o 1, hvilket utsåg honom till
ordf., en plats som han intogäfven vid 1910 års riksdag.
1 fjol öfverflyttades han till konstitutionsutskottet och
har äfven i år där säte. Af den mängd
uppmärksammade inlägg han gjort i debatterna skola vi här
endast erinra om hans dräpande kritik af det 1909
lämnade regeringssvaret på interpellationen angående
tolkningen af par. 46 riksdagsordningen och om det
kraftiga sätt, hvarpå han i andra kammarens stora
försvarsdebatt vid förlidet års riksdag förde de
liberale utskottsreservanternas talan. Det var väl framför
allt hans uppträdande vid detta tillfälle, som
definitivt designerade honom till den parlamentariska
ledareplatsen. Som bekant har prof. Edén nu också
insatts som ledamot i en af de stora
försvarsbered-ningarne. Men dessutom har han talat vägande ord
i en mängd andra spörsmål, naturligtvis mest i
ärenden, som behandlats af de utskott, i hvilken han
haft säte, alltså i undervisningsspörsmål och
konstitutionella frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
