- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 13 (1911/1912) /
418

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 27, den 31 mars 1912 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Foto. Backlund, Gbg.

SVENSKA KULLAGERFABRIKEN I GÖTEBORG: Exteriör.

Kliché: Bengt SUfterspam.

SVEN GUSTAF WINGQVIST.

TILL PORTRÄTTET A FÖREGÅENDE SIDA

1 den svenska industriens häfder är det ett
ganska sällsynt förhållande, att en nygrundad
industrigren har anledning fira sitt femårsjubileum på grund
af sin utveckling till världsindustri. Detta är
emellertid fallet med den svenska kullagerindustrien.
Grundadt under själfva krisåret — den 16 febr. 1907 —
har Aktiebolaget Svenska Kullagerfabriken
ådagalagt möjligheten för svensk företagsamhet att tack
vare en förstklassig teknisk, finansiell och
kommersiell ledning kämpa sig fram till en första rangs
ställning på sitt område icke blott i hemlandet utan
i hela världen i trots af den under femårsperioden
så godt som oafbrutet rådande allmänna ekonomiska
depressionen.

En filosofs lefnad utgöres af hans tankar, har
vår främste tänkare yttrat i sin själfbiografi: "Han
anser filosofernas tankar, om de verkligen haft
sådana, vara det, som egentligen utgör deras
lefnad och det enda, som skäligen bör efterlämnas
åt eftervärlden, i händelse ett sådant
efterlämnande är möjligt". Med samma rätt kan det på
visst sätt sägas, att en ingeniörs lif utgöres af
hans industriella gärning. Den svenska
kullagerindustriens tekniske upphofsman, ingeniör Sven
Gustaf Wingqvist företer i de yttre konturerna af
sin lefnadsbana intet anmärkningsvärdt utöfver det
arbete han nedlagt i den svenska industriens tjänst.

Född i Hallsberg den 10 dec. 1876 har han
erhållit sin teoretiska ingenjörsutbildning i Örebro
Tekniska skola, ur hvilken läroanstalt som bekant
framgått äfven många andra inom vår
bergshandtering och industri bemärkta män. Praktisk
erfarenhet har han därefter förvärfvat sig under en
amerikansk studieresa, efter återkomsten från
hvilken han ytterligare praktiserade vid Jonsereds
fabriker. Sedan erhöll han anställning som
driftsledare vid Gamlestadens fabriker i Göteborg.

I denna ställning kunde han ej undgå att få sin
uppmärksamhet riktad på bristfälligheten hos
dittills använda lageranordningar å därvarande
textilmaskiner, kom snart nog till sin egen uppfattning
om huru dessa ändamålsenligt borde vara anordnade
och framställde till sina dåvarande chefer,
grosshand-larne Axel Carlander och Knut J:son Mark förslag,
att man skulle göra ett försök att i egen verkstad
fiamställa sitt eget behof af lager. Förslaget
omfattades med intresse, och de försök, som gjordes,
visade, att grunden var lagd för en ny svensk
industri, som ägnade sig för fabriksmässig drift. Man
började i helt liten skala; man experimenterade med
olika anordningar och olika material; till en början

var ingeniöi Wingqvist på en gång disponent,
kontorschef, teknisk ledare och medarbetare i
verkstaden. Men sedan grunden en gång lagts, blef
Svenska Kullagerfabrikens historia historien om en
enda fortlöpande driftsutvidgning; dess alster vunno
dag för dag i rykte för sin förträfflighet och det kan
visst utan öfverdrift sägas, att fabriken hittills städse
sålt mera än den tillverkat, d. v. s. att köporder
alltjämt inströmmat i jämbredd med fabrikens
utvidgning, så att göteborgsvitsen till och med haft rätt
i att säga, att så lagerfabrik den är, den egentligen
aldrig haft ett lager!

Den första blygsamma verkstaden för
fabriksmässig tillverkning uppfördes i omedelbart
grannskap till Gamlestadens fabriker i hörnet af
Horns-och Säfve Strandgatorna. Ännu 1907 var
arbetareantalet endast 20 man. Redan två år senare hade
fabrikationen vuxit så, att grunden kunde läggas
till en omfattande tillbyggnad. Arbetareantalet var
nu uppe i omkring 140. Från början hade man
lagt an på export, hvarvid man låtit sig angeläget
vara att skapa ändamålsenligast möjliga
exportorganisation. Redan 1909 hade bolaget för att förmedla
afsättningen inrättat filialer i Köpenhamn, Duisburg,
Paris och Milano, samt anordnat lager i Berlin,
Zürich, Helsingfors, Warschau, Melbourne och
Yokohama. Sedan dess har tillbyggnadsarbetet så godt
som ständigt pågått och pågår, som af bilden ofvan
synes, ännu alltjämt. I trots af att det ståtliga
fabrikskomplexet numera upptager nästan ett helt kvarter,
har man redan ansett sig böra vidtaga anstalter för
beredande af ytterligare utvecklingsmöjligheter och
af Göteborgs stad förvärfvat sig tomtmark,
upptagande ännu ett helt gatukvarter. Nya filialer ha
upprättats i Luton, i närheten af London, samt i Newyork
och nya lager anordnats i Wien, Petersburg och
Buenos Ayres. Aktiekapitalet har ökats från en
obetydlighet öfver 100,000 kr. till 6 millioner och
den hos bolaget i in- och utland anställda personalen
vuxit från 20 till c:a 1300 — mer än sextiodubbling
alltså på endast fem år.

Hvad är det nu, som åstadkommit denna lysande
utveckling?

Det är icke alldeles lätt att i allmänfattlig form
redogöra härför. I stora drag torde dock kunna
klargöras hvad saken gäller.

Så snart det gäller uppbäran et af en roterande
maskindel användes ett lager ("läge") af en eller
annan konstruktion. Det enklast tänkbara lagret är
väl det, som man ännu ibland kan få se på
landsbygden för uppbärande af slipstensaxlar: ett hak i

418

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:45:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/13/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free