Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 29, den 14 april 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL BORGSTRÖM.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SILA
De under den nyss tilländalupna månaden
verkställda stadsfullmäktigevalen i Stockholm visade en
stark förskjutning åt höger. De frisinnade förlorade
två platser till detta parti, hvilket visserligen icke
är mycket, men som ej heller betyder så litet för
en grupp redan förut så decimerad som den
frisinnade i Stockholms stadsfullmäktige. Naturligtvis beror
denna utgång på många samverkande
omständigheter, öfverlägsenheten hos stockholmshögerns
valorganisation icke att förglömma. Men bland de
viktigare faktorerna ingårötvifvelaktigt den starka
pan-sarbåtsvind, som allt från detta års början blåst i
hufvudstaden, åtminstone inom dess burgnare kretsar.
Af en viss betydelse ur denna synpunkt var det, att
högern bland sina kandidater räknade Svenska
pan-sarbåtsföreningens ordf., justitierådet Axel
Borgström. Då vi här återgifva hans bild, sker det
emellertid i hans egenskap att vara en från alla partiers
sida erkänd framstående jurist och kommunalman.
Axel Gustaf Sven Borgström är född å
Herrevadskloster i Riseberga socken af Kristianstads län
den 17 sept. 1862, son till domänintendenten
Mårten Borgström och hans maka Thomasine Louise
Giertz. Efter att 1880 ha aflagt mogenhetsexamen vid
Lunds katedralskola, blef han student vid
universitetet därstädes och blef färdig med examen till rikets
rättegångsverk i maj 1884, hvarpå han inskref sig
vid Skånska hofrätten och begaf sig på sedvanlig
tingstjänstgöring, hvilken afslutades med utnämning
till vice häradshöfding 1888. Under kortare
perioder hade Borgström vid denna tid förordnanden
som v. auditör dels vid Norra skånska
infanteriregementet, dels vid Skånska dragonregementet,
äfvensom såsom borgmästare i Simrishamn. Men
hufvudparten af sin arbetskraft använde han i
Skånska hofrätten, där han genomgick hela skalan af
underordnade befattningar — amanuens, notarie,
aktuarie, fiskal, sekreterare och adjungerad ledamot, tills
han ändtligen 1897 utnämdes till assessor och fem
år senare (1902) befordrades till hofrättsråd. Från
denna ställning kallades han efter ytterligare fem år
(1907) att inträda i Högsta domstolen.
Under hela denna framgångsrika
ämbetsmanna-karriär visade sig Axel Borgström starkt kommunalt
intresserad. Redan 1894 hade han utsetts till
ledamot af drätselkammaren i Kristanstad. Tre år
senare, 1897 valdes han till ledamot af stadsfullmäkti-
ge därstädes och kvarstod som sådan, tills han vid
justitierådsutnämningen lämnade samhället.
Följande år (1898) kallades han till ordförandeskapet i
drätselkammaren, ett uppdrag, som han likaledes med
nit och intresse fullgjorde så länge han var kvar i
samhället. Året före sin afflyttning till Stockholm
hade han slutligen i Kristianstad valts till
stadsfullmäktiges vice ordförande.
Redan dessförinnan hade Borgström tagits i
anspråk för det kommunala lagstiftningsarbetet. Medan
Sverige 1874 gått i spetsen, när det gällde att
åvägabringa en för samtliga ett lands städer gällande
byggnadsordning, saknade det alltjämt en lag, som
ordnade förhållandet mellan kommunerna och de
enskilda vid stadsplaners och tomtindelningars
genomförande. Följden blef, att dessa i allt för många
fall till väsentliga delar fingo stanna på papperet.
Redan 1884 hade visserligen en kommitté tillsatts
för att utarbeta förslag till en stadsplanelag, men då
detta följande år aflämnades, befanns det icke
lämpligt att lägga till grund för lagstiftning. De svenska
städernas oerhörda starka utveckling särskildt sedan
1895 gjorde emellertid frågan trängande och 1903
tillsattes i ärendet en ny kommitté i hvilken äfven
Borgström fick säte. På denna kommittés arbeten
är nu gällande stadsplanelag byggd. Bl. a. måste
enligt denna lag vederbörligen fastställd stadsplan
omutligt följ ’s, och särskilda bestämmelser med
afseende på sättet för byggnadstomternas användande
kunna på samma sätt som stadsplan fastställas och
få civillags hälgd.
Det dröjde ej länge, förr än justitierådet Borgström
indrogs äfven i hufvudstadens kommunala lif. Redan
1909 utsågs han till ledamot i stadsplanekommis
sionen och samma år valdes han till ledamot af
Stockholms stads drätselnämds första afdelning.
Följande år. befordrades han till ordförande i
drät-selnämden. År 1910 valdes han ock för första gången
till ledamot af stadsfullmäktige (i andra valkretsen,
omfattande Klara och Kungsholmens församlingar)
och insattes som suppleant i beredningsutskottet.
Under den tid han tillhört hufvudstadens
kommunalrepresentation har han redan förvärfvat sig högt
anseende för sina gedigna inlägg i debatten.
I Svenska stadsförbundets styrelse intager
Borgström vice oidförandeplatsen.
BEATRICE DICKSON.
Den 31 mars fyllde en af vårt lands främsta på
nykterhets- och den kristliga kvinnorörelsens
område, fröken Beatrice Dickson i Göteborg sextio år.
Cecilia Eliza Beatrice Dickson är nämligen född
den 31 mars 1852, sondotter till grundläggaren af
den yngre Dicksonska släktgrenen och yngsta barn
till grosshandlaren James Dickson och "hans maka
Eleonore Willerding.
Sin första stora sociala insats gjorde hon på
nykterhetsområdet. Åren 1882—83 hade hon med sin
moder vistats i London och där lärt känna
blåbands-verksamheten. Sedan redaktör Oscar Eklund på
hösten sistnämnda år infört "blå bandet" till Sverige
som nykterhetssymbol, beslöto fru och fröken
Dickson igångsätta en nykterhetsverksamhet med denna
symbol till föreningsmärke. För detta ändamål
anordnade de jämte godsägaren Axel Dickson, en
broder till Beatrice, den 2 januari 1884 ett möte för
trädgårdsarbetarne på den i Örgryte utanför
Göteborg belägna egendomen öfverås och stiftade här
"öfverås blåbandsförening". Denna växte
mycket snabbt och uppnådde snart ett medlemsantal
af fyra hundra medlemmar. Fröken Dickson inne-
hade sekreterarebefattningen i densamma i femton
år och höll de flesta föredragen vid mötena, som
ägde rum två gånger i månaden. Föreningen bär
nu namnet "Sveriges första blåbandsförening."
Redan mycket tidigt blef fröken Dickson
öfvertygad om nödvändigheten att mera än förut inrikta
nykterhetsverksamheten på kvinnorna: bland dessa
vore alkoholbruket i stigande. Redan 1886 bildade
hon sålunda en särskild blåbandsförening
förfabriks-arbeterskor, den första i sitt slag i Sverige, och tog
1894 jämte sin moder och några andra intresserade
damer initiativ till "Svenska kvinnors evangeliska
nykterhetsförbund", det första kvinnliga
nykterhetsförbundet i vårt land. Fröken Dickson har
nedlagt ett storartadt arbete för detta förbund och tack vare
sin mindre vanliga framställningskonst och sitt
brinnande intresse förstått afvinna den bildade klassens
kvinnor en förståelse för nykterhetssaken, som de
tyvärr dessförinnan i blott alltför många fall saknat.
Och som hon i nykterhetsrörelsens tjänst gjorde
insatsen af sin personliga kraft, sparade hon, när det
gällde, ej heller sin förmögenhet. Därom kunna
nykterhetsvännerna i Göteborg och landet rundt
- 450 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
