Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 33, den 12 maj 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLYMPISKA SPELEN. — STRANDMANS "VESSLAN".
AMERIKAS OLYMPISKA KOMMITTÉ: Den färila fullständiga gruppfoton, tagen af fi. 8. D:s fotograf i New York.
Vid ett sammanträde hos öfverste Thompson, erbjöds
tillfälle för H. 8. D:s fotograf i New York att taga en första
gruppfotografi af den fullständigt församlade kommittén för Amerika
till Olympiska Spelen. Vi namn^-ifva, sittande fr. v. t. h.: S. Weeks,
BARON DE COUBERTINS’ VANDRINGSPRIS I MODERN
FEM-KAMP. - MINNESMEDALJ, afsedd att tilldelas
funktionärer, deltagare m. fl.
nom, och allt blifvit bra. Jag fruktar, att jag i
dåraktig svartsjuka krossat två människors lifslycka.
Och nu — när jag själf funnit lyckan — förföljer
mig samvetskvalen. Hvad — skall — jag — göra?
— Hvad har du ämnat göra? sporde hon varsamt.
— Hå! Kan du inte gissa det, du?
— Kanske. — Och jag gillar din afsikt. Jag
förstår din ånger och vill hjälpa dig att göra bot.
Jag följer med dig — redan i dag, i kväll. — —
Roberts ögon vidgades.
— Javisst, till den gula gården vid hafvet.
Unga fru Brita blef högst förundrad, när hon
öppnade porten för ett ungt, främmande par, som
frågade efter — henne själf. Det var lite skumt i den
DEN AF OTTO STRANDMAN MODELLERADE och hosHerm.
Bergman bronsgfutna "Vesslan", har i dagarna uppställts pä
Kungsho/mstorg i Stockholm. — Statyn är en gåfva af frkn
M. Sunnerdahl.
gamla herrgårdens förstuga, men så slogs en
salsdörr upp på vid gafvel och kvällsolen strömmade
ymnigt in öfver Robert och Mia.
— Nej, men är det inte - Robert Wandén! —
klungo tvenne glada röster. Frits, gårdens nye
husbonde och hans vackra maka igenkände sin
ungdomsvän, som de trott sig aldrig skola få återse.
De öfverbjödo hvarandra i välkomnande. Robert
stod först helt handfallen, men vid en tryckning på
armen af Mias hand, återfick han besinning och
målföre. Med obetvinglig rörelse sade han:
— Ja, det är jag — och min fästmö. Vi ville
bara hälsa min gamla stad — och alla mina
minnen! Om ni visste, hvad jag är glad — att finna
er här!
öfverste R. M. Thompson, J. E. Sullivan. prof. W. M. Sloane:
Stående fr. v. t. h.: D. J. Ferris, d:r Q. Hammond, löjtnant A.
S. Jones, M. P. Halpin, E. W. Wendell, J. W. Curtiss, F. B.
Pratt, O. Wahle, R. F. Kelsey, A. N. Curtiss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
