Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 34, den 19 maj 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
EN SAMLING ÄLDRE ICKE FÖRUT REPRODUCERADE
STRINDBERGS-PORTRÄTT.
perspektiv. Vi genomila i inbillningen den
märkliga bokens alla mera framstående skildringar,
ömsom rörande, ömsom roliga. Och utan att vi rätt
veta, hur det gått till, äro vi midt inne i
Strindbergs verk, gå från bok till bok för att söka få en
hastig öfverblick af honom och hans produktion.
Här kan af lättförklarliga skäl endast bli tal om de
enklaste konturerna af hans lefnadssaga, några
hufvuddrag i hans författarfysionomi.
Sin utvecklingsgång biktar han oförbehållsamt i
den stora själfbiografien "Tjänstekvinnans son" (där
han som bekant kallar sig Johan) med supplement
och i de långt senare vildt disharmoniska "Beichte
eines Thorén", "Inferno" och "Legender" samt den
lugnare miniatyrbekännelsen "Ensam".
Jämförelsen med Rousseaus "Confessions" ligger rätt nära
till hands: det öfverkänsliga, ytterst ömtåliga
inge-niet, subtiliteten och cynismen, misstänksamheten
äro hos bägge dessa revolutionära snillen lika
förhärskande, vagabondlynnet, den frenetiska
själfbe-speglingen och ombytligheten i fråga om tycken
och ståndpunkter nästan lika märkbara. —
Strindbergs Lehr- und Wanderjahre, ett vidlyftigt
kapitel, må här blott antydas. Född 22 jan. 1849 i
Stockholm, växte han upp i små och
bekymmersamma förhållanden och fick tidigt vänia sig att ta
duktiga nappatag med verkligheten. Hans på en
gång brådmogna och oaflåtligt sökande intelligens,
hans utomordentligt rörliga känslo- och fantasilif
kastade
honom från den
ena
ytterligheten till den
andra.
Student 1867, profvade han de mest skilda banor.
Han försökte sig som folkskollärare och
informator i Stockholm, genomgick där Dramatiska
Teaterns elevskola (utan debut), idkade, delvis med
kungligt understöd, studier vid Uppsala universitet
— han deltog i ett godt och friskt kamratlif, men
lärdomspedanteriet och småstadskvalmet väckte hans
vedervilja —; ganska länge (1874—82) tjänstgjorde
han som e. o. amanuens i k. biblioteket i Stockholm.
Slutligen fann han dock sin rätta kallelse, som
författare. Naturligtvis passade han ej heller till att
träla som tidningsskrifvare, men arbetet i pressen
var ett existensmedel, en nödfallsutväg.
Diktartemperamentet fick sitt första egentliga utbrott i prosa
— dramat "Mäster Olof" (sedan omdanadt på vers),
i början mottaget på officiellt håll med upprörande
likgiltighet. Sitt första stora slag slår han med
"Röda rummet" (1879). Genom sin lätta, lediga
och fyndiga dialog närmar sig detta i modern svensk
litteratur epokgörande verk de stora fransmännnens
stilkonst; intryck från Dickens ha möjligen äfven
spelat in, men till kynne och språk är boken äkta
Strindbergsk. Skalden utlöser i denna briljanta
bohème-skildring och kostliga samhällssatir sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
