Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 36, den 2 juni 1912
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHILDA TAUBE, FÖDD GRABOW.
- 566 -
De som bevistade
föreställningen å K.
Operan i Stockholm
den 11 maj 1870, då
"Niirnbergerdockan"
stod på programmet,
upplefde en verklig
tilldragelse inom
svensk
musikkonsthistoria. Vid detta
tillfälle debuterade
nämligen den då
18-åriga Mathilda
Grabow för första gången
å den scen hvars allra
främsta prydnad hon,
under sin verksamhet
där, skulle blifva. —
Äfven i våra dagar
finnas ju goda, ja
förträffliga, svenska
sångerskor. Men Mathilda
Grabow var mer än
sångerska, hon var en
verkligt stor
sång-konstnärinna. För
gångna tiders
operavänner är det namnet
en minnets klenod,
som ännu den dag som är förmår sprida något af
sin tids värmande, strålande glans. Vid sitt
giftermål 1886 med dåvarande löjtnanten, grefve C. E.
Taube, lämnade den utomordentligt populära
sångerskan scenen för att helt ägna sig åt sitt hem. S. å. ut-
nämndes hon till K.
Hofsångerska. — När
60-årsdagen nyligen
inföll, sändes
säkerligen månget tack för
den gångna tiders
konst, Mathilda
Grabow skänkt, inflätatadt
med alla goda
önskningar. I årg. III: 34
finnes fullständig
biografi jämte
helsidesporträtt och flera
fotografier af Mathilda
Grabow i några af
hennes främsta roller.
*
K. Teatern har
under senaste tid
kunnat bjuda på ett mera
ovanligt gästspel. En
af Stora Parisoperans
förnämsta sångerskor,
m:me Jeanne
Cam-predori, har nämligen
i Stockholm låtit höra
sig i trenne partier:
som Julia i "Romeo
och Julia", som
Margareta i "Faust" och som Mimi i "Bohéme".
En bländande apparition, ett tjusande uppträdande,
en härlig röst och ett ypperligt spel — i få ord
ett "utomordentligt sändebud" från konstens
hemland.
mindes henne med hat
— att han brydde sig litet
om ifall hon gick under
eller inte — jag är glad.
Ty det var alltför
mycket synd om henne.
–Det var nästan
alldeles skumt då hon
ändtligen reste sig. Blek och
stilla med slutna ögon
räckte hon mig händerna till
afsked.
Jag tog dem tyst — jag
hade nog något att säga
men det var svårt att
komma fram med det.
Till slut gick det dock.
— Försök — försök låta
bli att röka opium, sade
jag förläget.
Hon öppnade ögonen
och såg på mig — det
började stråla inne i
hennes blick.
— Jag skall försöka,
svarade hon lågt — då du
ber mig skall jag försöka.
Och jag tror, jag vill tro
att hon verkligen gjorde
det.
*
Han tystnade.
— Och sen såg du henne
aldrig mer? frågade den
gamle hvalfångaren sakta.
— Vi seglade nästa mor-
gon — och förresten äfven
om vi stannat — jag var
ju inte Jack — —
Vi sutto tysta ett
ögonblick. Så talade Jack
Bamberg igen, lågmäldt och
tankfullt som för sig själf.
Men — men tänker på
henne, det gör jag ofta,
undrar och funderar öfver
hennes underliga sorgsna
öde, öfver hvad jag aldrig
fick veta, hvad som doldes
i mörkret liksom på ömse
sidor om den lilla glimt
jag fick af det, upplyst
som genom ett hål i en
tjock mur.
Men på sista tiden har
jag också undrat om hon
ändå verkligen hela tiden
trodde att jag var den
andre Jack, om hon icke
rätt snart upptäckte
misstaget men icke kunde låta
bli att unna sig själf lisan
af en stunds inbillad
glömska — en liten stund af
illusion om att den andre
Jack var hos henne, af
dröm om att han var mild
och förlät — —
Jag vet inte men ibland
tror jag så och då tyckes
hon mig dubbelt
ömkansvärd — — —
Foto. JnJy.,, t i*.„„a. SW» r’lM" *«*>< W»*V*rr+
MADAME JEANNE CAMPREDON-DARDEL som Margareta i
"Faust"-
l:Prr portratt.
60 ÅR DEN 23 MAJ.
Kliché: JSengt SilJvcrcjktrrA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:45:19 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/13/0586.html
