Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37, den 9 juni 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
[-500-ÅRS-MINNES-FESTI BRANDENBURG-]
{+500-ÅRS-MINNES-
FESTI BRANDEN-
BURG+} FÖR TYSKA
KEJSARHUSET:
Truppdefllé framför
kejsaren samt grupp
ur det historiska
tåget.
staden
Brandenburg a. H. med
storafestligheter,
i hvilka kejsaren,
prins Oscar,
rikskanslern m. fi.
deltogo.
Efler fotografier.
Den 30 maj
detta år var en
märkesdag för
huset
Hohenzol-lern. För 500 år
sedan på den
dagen tågade
borg-grefven i
Nürnberg, Fredrik VII
af huset
Hohen-zollern, in i
staden Brandenburg som
mark-grefve. Den i
Tysklands
historia minnesvärda
dagen firades i
Forts fr. sid. 582.
Hon satte sig på stolens armstöd.
— Nu har jag fått veta hur det hänger ihop med
Fågelborgen, sade hon viktigt.
— Jaså — nå men jag slipper väl —
— Tvärtom — det är en ganska romantisk historia.
I början på förra århundradet bodde här i trakten en
gammal stormrik hofjägmästare. Det var han som
byggde slottet. Men medan han höll på med det,
blef han spådd af en zigenerska, att han icke skulle
öfverlefva dess fullbordan. Därför byggde han det
aldrig färdigt, och ingen af hans arftagare vågade
heller göra det. Det har alltid stått obebodt. Är
det inte en egendomlig historia?
Hon tystnade och såg förväntansfullt på honom.
Han nickade i tankar.
— Ja, men du känner inte slutet på den. En
kuslig novemberkväll, då de aflöfvade kronorna
vredo sig för blåsten och regnet smattrade, kommo
två unga frysande människor på vägen. De voro
från staden, men lika husvilla som sin kärlek. De
hade fåfängt vädjat till människors barmhärtighet
för att få tak öfver hufvudet. Men han var vig och
stark, och hans kläder så trasiga förut, att han inte
behöfde frukta någon amerikansk stängseltråd. Han
klättrade öfver och sedan slog han upp slottets
stora gallerport för sin kära. De funno ett bo där,
liksom ugglorna och svalorna.
Hon tittade på honom med handen på hans axel,
hennes ögon blänkte i månljuset.
— Är det verkligen sanning?
— Lika sannt som allting annat, återtog han.
Och när han ledde henne in öfver tröskeln, tog han
hennes hand och hälsade henne som jag skulle ha
velat hälsa dig på tröskeln till vårt nya lif:
Jag skall föra dig in i min riddaresal,
hvarest Saga oss väntar vid flammande härd
och till välkomst dig räcker en runhöljd pokal
och dig bjuder försjunka i känslornas värld,
och när nattliga stormarna kämpa sin strid,
vill hon sofva ditt barnsliga hjärta till ro
med den heliga vaggsång om kärlek och frid,
som är diktad i Edén af oskuld och tro.
Men när morgonen randas, på jägaretåg
skall du följa mig ut öfver daggiga berg,
du skall gunga med mig öfver morgnande våg,
där hon hvälfver i gryningens rosiga färg,
genom skogarnas skymning vi ställa vår gång,
genom susande lund, genom hvinande mo,
där vid granarnas djupa och mystiska sång
det förgängliga gripes af evighetstro.
Och det lif, som vi flydde, af oro och flärd
har förtonat och sjunkit vid synranden ner,
och två älskande bröst och en drömmande värld
det är allt, och allt annat det finnes ej mer.
För din ande har tändt sig en skönare dag:
på de östliga fjällarnes purprade kam
gå med tankfulla ännen och svärmiska drag
i ett festtåg de tigande timmarne fram.
Medan de sista raderna gingo öfver hans läppar,
kände han en sval dunig kind mot sin. Så blef
Forts, å sid. 592,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
