Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49, den 1 september 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NATIONALFÖRLUST.
TVA PERLOR UR DEN SVENSKA
SÄFSTAHOLM-SAMLING-EN SOM INKÖPTS FÖR KÖPENHAMNS GLYPTOTEK. T. v.
RUBEN S-PORTRÄTTET betaldt med 35,000 kronor, t. h.
TIZI-AN-PORTRATTET, betaldt med 70,000 kronor.
ten trädde den kände konstmecenaten bryggare
Jacobsen i Köpenhamn emellan och inköpte
samlingens dyrbaraste nummer, två mansporträtt, det
ena af Rubens, det andra tiilskrifvet Tizian. Det
förra betalades med 35,000 kr., det senare med
70,000 kr. hvilket nog tyder på en större tilltro till
äktheten i Köpenhamn än i Stockholm. De båda
taflorna skola nu omedelbart upphängas i
Glyptoteket i Köpenhamn.
Det väckte allmänt beklagande, då det för någon
tid sedan blef bekant, att den dyrbara och gamla
konstsamlingen på Säfstaholm skulle skingras.
Försök gjordes att förvärfva några af de värdefullaste
numren åt svenska staten, men dels var priset för
högt, och dels var man ej fullt viss om identiteten.
Så köptes taflorna af antikvitetshandlare Marcus i
Köpenhamn. Äfven danska staten var spekulant
på ett par af dukarne, men priset afskräckte äfven
där. Just då taflorna skulle fortsätta till kontinen-
Så salt han tyst. Men jag frågade inte något,
ty jag förstod att ville han berätta, så skulle han
göra det oombedd.
Han tände en ny cigarett, log ett förläget leende
och började.
— Du har sett hennes syster, Claudias syster.
Och du skall se henne än en gång, idag.
Inte alltid var jag den medelålders, tysta
ämbetsmannen, den korrekte gentlemannen den du
känner, inte alltid. För endast få år sedan var jag
med bland de revolutionära, var själf en bland dem.
Så träffade jag Claudia. På följande sätt. Vårt
distriktsråd, det var i Petersburg, hade bestämt att
inrikesministerns förste sekreterare skulle bort.
Lotten föll på mig. Och jag fick själf bestämma sättet.
Det gjorde jag också. Jag valde revolvern. Men
inte mord. Min afsikt var att utmana honom.
Så en natt, jag mins den såväl. Det var i slutet
af maj, for jag ut till hans villa några mil från
staden. Jag kom fram och klättrade öfver
trädgårdsmuren. Mitt offer skulle vara alldeles ensamt i det
ödsliga huset. Det visste jag, ty vi hade
uppsnappat ett telegram af hvilket den slutsatsen kunde
dragas. —
Min vän tystnade plötsligt och såg sig oroligt
omkring. Han tände en ny cigarett och smuttade
på sin likör.
— Han skulle vara ensam, vi visste det. Jag
kom in i trädgården. Långsamt gick jag fram
mellan träden. Ingen människa syntes, men för att
vara beredd på alla eventualiteter höll jag den
laddade revolvern framför mig.
Åh, jag hade inte behöft det. Ty i en bosqué
träffade jag plötsligen — icke sekreteraren men
hans unga fru.
Hon satt på en stol, med händerna i knäet.
Hennes hvita klädning stack af i sommarskymningen,
hennes mun glänste fuktigt röd.
Så öfverraskad blef jag att jag icke kom mig för
att stoppa ned revolvern utan stod med den i
handen. Hon hade sett mig och hviskade: kom
närmare.
Hennes ögon voro de mörkaste jag sett, hennes
hår svart, med några hvita pärlor.
Jag förstod att min mission misslyckats och jag
gick fram och satte mig, fortfarande med revolvern
i handen.
Hon var Claudia, Claudia Savina. Och hon
berättade att äfven hon var en af de våra, att hon
icke älskade sin man, men ändå ryggat tillbaka, då
hon genom att lyssna fått veta sin mans dödsdom.
Huru länge vi sutto tillsammans, vet jag inte.
icke heller hvad vi sade hvarandra. Endast det vet
jag, att från den stunden älskar jag Claudia Savina.
Där slutade min vän Krasnowitschi. Det var
alldeles mörkt öfver skogen, öfver sjön. Stjärnorna
- 778 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
