Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 50, den 8 september 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
FOLKVISAN.
HISTORIA FÖR H. 8. D. AF fredrik nycander.
dånade i berget. Ekot rullade
boit igenom klipphällarne. Det var
ett brak, så att hela skogen ryste.
De äldsta träden visste hvad det
betydde. De voro öfver hundra år,
skälfde af längtan —■ nu skulle hon
komma ut ur berget, där hon sof,
ett sekel i taget, hon, den blonda
mön. De yngre träden, som inte
visste hvad oväsendet betydde, darrade också, men
af nyfikenhet. De sträckte sina grenar så långt
fram de kunde, knopparne sprungo ut, öppnade sig
som ögon, hvilka ansträngde sig att se undret.
Berget öppnade sig. Genom den plötsligt blifna
porten i dess sida trädde hon ut. En flicka med
böljande, ljust hår, nymornade, blå ögon, rosiga
kinder, en mun af smultronfärg, bara fötter och på
kroppen en kjortel, grå, luftig och fin som om
älfvorna väft den en sommarnatt under dans på ängen.
Hon sträckte på sig, blundade — solskenet var
starkt, ty det var vår, och i berget, där hon
slumrat så länge, hade varit mörkt. Hon andades ut,
varm af solsmeket, och log lycklig. Hon kände igen
sin skog. Den hade nog förändrats sedan sist, nya
träd hade vuxit upp, gamla hade fällts af
storm-hvirfvel och yxa, men skog är skog, barr och
ny-spruckna löf voro likadana som då och växtångorna
berusade henne på nytt.
Hon gick fram på stigen. Marken bäfvade af
beröringen. Ormar vaknade ur sina iden, ringlade sig
till hennes fötter, stirrade mot två blå stjärnor. De
kunde inte bita henne. Spirande gräs böjde sig,
det ville trampas. Blåa och hvita sippor sträckte
sina halsar, ville dofta så nära den unga som
möjligt. Rådjur lupo fram,
ströko sig smekande mot
henne. Dufvor singlade
öfver det ljusa håret.
Finkar kvittrade, och
hackspetten stannade midt i
knacket, såg sig om,
glömde barklarfven. Källan
sorlade: — Kom hit!
Flickan knäböjde på dess brädd,
drack af kristallvattnet.
Så reste hon sig, gick ut ur skogen. Då stod
den stum och sorgsen.
Hon vandrade till byn. Åh, här var mycket
annorlunda! Nya hus, nya ansikten. Människorna
buro andra slags kläder. Vid brunnen stod en hop
ungdom. De gapade på henne, och en pojke
frågade:
— Hvad är du för’en?
— Minns du mig inte?
— Nä, jag har aldrig sett dig. Hvad vill du?
Hennes hjärta skälfde. Hon sporde:
— Bruka ni inte sjunga och spela?
— Jo då, vi blåsa på giga, dra handklaver och
tralla därtill. Men hvad angår det dig?
— Får jag höra!
— Jaså, du är musikalisk, jäntunge.
Han satte gigan till munnen. Men det var ingen
visa, hon kände igen, utan en ny låt.
När han blifvit torr om läpparne, grep han
dragspelet och klämde till med en skrikande melodi, en
af de allra nyaste och finaste. Pojkarne och
flickorna stämde in i refrängen. Men det var dumma
ord, de sjöngo.
Då blef hon skrämd och sprang därifrån. Hon
hörde ett hånskratt efter sig.
Vägen ledde till staden. Hon såg långa husrader
stiga upp framför sig. 1 utkanten var en park. Där
gingo många människor i det fagra vårvädret. De
tittade närgånget på henne, tyckte visst, att hon
hade för litet på sig. Ja, kanske funno de henne
oanständig i hennes halfnakenhet.
Vid ett träd stod en fattig man och vefvade
positiv. Melodin skrällde.
Hon ställde sig bredvid honom.
Wall, Berger & C:o,
lustspel af teaterdirektör Einar
Fröberg och i våras
uppfördt i landsorten under
namnet "Den nye
Bud-dha", hade den 30 aug.
sin premiär i Stockholm,
där den inledde
Vasateaterns säsong. Pjäsen fick
ett varmt mottagande af
publiken, hvaremot
Stockholmspressen i allmänhet
visade sig ganska
reserverad. Af de uppträdande
skördades det största
bifallet af den unga
skådespelerskan frk. Tollie
Zell-man, som efter att förut
ha tillhört Södra teatern,
nu i en förförisk
demi-mondedams skepnad
gjorde sin debut på
Vasateatern.
Foto. Jiger, Sthlm. KUehét Bengt Silftenpam.
fröken tollie zellman <sittande) och fru winnerstrand i E. Fröbergs lustspel
*Wall, Berger & Co." d Vasateatern.
- 793 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
