Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 1, den 6 oktober 1912
- Erik Marks von Würtemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ERIK MARKS VON WÜRTEMBERG.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA
Den man, hvars bild H. 8. D. i dag återgifver å
sin första sida, intager utan mening^skiljakt ghet ett
af de främsta rummen bland dem, hvilka i innevarande
tid varit kallade att deltaga i arbetet på
modernisering och vidare-utveckling af den svenska rätten.
Frih. Erik Teodor Marks von Würtemberg
tillhör en släkt, hvilken antagligen, såsom äfven
namnet antyder, ursprungligen härstammar från
Würtemberg. Den förste med säkerhet kände stamfadern,
Johan Marks, hvars fader uppgifves ha varit
överstelöjtnant i svenska armén och deltagit i trettioåriga
kriget, var född i Bremen samt blef slutligen
landrichter i Livland. Hans söner, Gotthard Wilhelm
och Carl Gustaf, adlades 1720 och fingo tillåtelse
att "till en åthskilnad af and e adelige släcter i Wårt
Rike behålla deras förriga namn med tillägning
af Wirtenberg och således hädanefter kalla och
skrifwa sig Marks von Wirtenberg." Den äldre
brodern, hvilken utmärkt sig under Carl XII:s norska
krig och sedermera i de militära graderna avancerade
ända till fältmarskalk, blef 1759 upphöjd i friherrligt
stånd och från honom härstammar i fjärde led Erik
Teodor.
Denne är född den 11 Maj 1861 å Torfsäter i
Björnlunda socken af Södermanlands län, äldste son
till underlöjtnanten Urik Johan Teodor Ludvig Marks
von Würtemberg och hans maka Klara Gustafva
Kjellgren, en dotter till mältaren Erik Kjellgren i
Nyköping. Sin skolundervisning fick han vid
Nyköpings läroverk, där han aflade mogenhetsexamen
1878. Samma år blef han student i Uppsala och
var där efter två år färdig med fil. kand.-examen,
hvarpå han ägnade sig åt juridiska studier och 1885
vardt juris utriusque kandidat. Härefter följde
sedvanlig tingstjänstgöring, som 1887 medförde
utnämning till vice häradshöfdingetitel af Svea
hofrätt. Inom denna tjänstgjorde han sedan dels som
fiskal, dels som adjungerad ledamot, tills han 1894
utnämndes till assessor. Samma år blef han t. f.
och fyra år därefter ordinarie revisiorssekreterare
hvarpå han år 1900 utnämndes till domhafvande i
Södra Åsbo och Bjäre häraders domsaga i Skåne.
Erik Marks von Würtemberg var emellertid icke
ämnad att begrafvas i en landtdomares visserligen
betydelsefulla, men dock undanskymda ställning.
Redan 1894 hade han börjat deltaga i
lagstiftningsarbetet som sekreterare i fiskelagskommittén
och följande år fick han sekreterareuppdrag i
kommittén för utredning af frågan om statens
ansvarighet för skada i följd af vissa ämbetsbrott. År 1896
blef han ledamot af lagbyrån och var 1898
sekreterare i det särskilda riksdagsutskott, som tillsatts
för behandling af den k. propositionen med förslag
till lag angående makars egendomsförhållanden.
Det var sålunda med en omfattande
lagstiftareerfarenhet han 1901 skred till den uppgift, hvilken
tills vidare är den förnämsta han lyckats lösa:
nämnda år kallades han till svensk ordförande i den
då tillsatta nordi ka kommittén rör utarbv tände af
förslag till gemensam skandinavisk lagstiftning om
köp af lös egendom m. fl. till obligationsrätten
hörande ämnen. Kommittén afgaf den 30 oktober 1903
sitt första utlåtande, innehållande ett förslag till lag
om köp och byte af lös egendom, som år 1905
upphöjdes till lag. Det är allmänt erkändt, att frih.
Marks von Würtemberg har förnämsta förtjänsten
af denna lags framstående egenskaper: klarhet,
lättfattlighet, följdriktighet och omsorgsfull anknvtning
till rådande handelsbruk, i den mån lagen inlåter
sig på att speciellt ordna rättsförhållanden vid affärer
köpmän emellan. T. o. m. en så sträng kritiker af
nutida lagstiftningsarbeten som prof. A. O. Winroth
har icke tvekat att skänka denna lag sitt
erkännande och inom handelsvärlden lära meningarne
ej vara delade om dess utmärkta beskaffenhet.
År 1903 utnämdes emellertid frih. Marks von
Würtemberg till ledamot af Högsta domstolen och
undandrogs därmed det direkta lagstiftningsarbetet.
I stället återfinner man hans skarpsinne i Högsta
domstolens öfver olika lagförslag författningsenligt
afgifna utlåtanden.
När Karl Staaff 1906 gick att bilda sin första
ministär, var han ock angelägen att åt densamma
förvärfva frih. Marks von Würtembergs bepröfvade
kraft. Med hänsyn till, att den då brännande
rösträttsfrågans föredragning ålåg justitieministern,
öfvertog han visserligen själf denna portfölj, medan
frih. Marks von Würtemberg formellt stod endast
som konsultativt statsråd. Men det var en
offentlig hemlighet, att denna ordning var afsedd att vara
endast provisorisk och att för öfrigt redan från
början den juridiskt-tekniska handläggnineen af
lagärenden örvertagits af den sistnämde. En god del
af de talrika lagförslag, som framlades af den
första Staaffska regeringen torde sålunda af honom ha
bragts i slutgiltigt skick.
När ministären Staaff emellertid redan följande år
fann sig böra demissionera, återgick Marks von
Würtemberg till justitierådsembetet. När 1909
lagrådet inrättades, fick han jämväl plats i detta.
Särskildt erinrar man sig hans betydelsefulla yttranden
öfver de lagförslag angående arbetsaftal, som
framlades till 1910 och 1911 års riksdagar. I all
synnerhet äro hans ord om möjligheten att förekomma
s. k. allmänfarliga sträjker värda att minnas. "Det
är af vikt, sade han, att ej öfverskatta betydelsen
af det straffhot, som här kan ifrågakomma. Att
detsamma skulle vara helt och hållet overksamt, kan
helt visst ej med fog påstås. Lagens och
samhällsordningens auktoritet torde lyckligtvis äfven på
förevarande område vara af stor betydelse. Men att
straffhotet skulle i och för sig förslå att afhålla från
samhällsfarliga åtgärder, om hvilka här är fråga, kan
ej antagas. Under en social strid, som uppjagat
sinnena, kan man ej med säkerhet påräkna, att
straftbuden skola blifva allmänt respekterade, och
det bör ej döljas, att i händelse här åsyftade
massförseelser skulle komma till stånd, lagens
tillämpande skulle stöta på stora svårigheter och dess
hälgd därigenom i viss mån lida. Farhågan därför
kan icke utgöra skäl för att lämna gärningar af
här antydd art straffria. Men den måste mana till
varsamhet vid straffbudens uppställande och tyder
äfven på angelägenheten af, att staten när skärpning
eller vidgande af dessa straffbud genomföres, icke
därmed slår sig till ro. Kan någonting åtgöras för
att ytterligare minska frestelserna till sådana
arbetsinställelser, som rikta sig mot viktigare
samhällsfunktioner, länder detta tydligen äfven till minskande
af de betänkligheter straffbuden ur nyss antydda
synpunkt i viss mån måste väcka. Hvilka utvägar
i detta hänseende kunna komma i fråga kan ej här
utredas, men det förefaller tydligt, att därvid bör
komma under övervägande å ena sidan, huruvida
icke staten genom lagstiftning eller annorledes kan
åt hithörande arbetare, äfven dem, som ej äro
anställda hos staten själf ägna särskild omsorg i syfte
att minska eller undanrödja anledningarne till deras
deltagande i sociala strider, och å andra sidan, huru
samhället må undgå att ställas i alltför starkt
beroende af dessa arbetaregrupper".
Ur yttrandet talar den frisinnade, humana och
praktiska anda, som städse varit för frih. Mirks
von Würtemburgs lagstiftningsarbete karaktäristisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:45:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/14/0018.html
