Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1, den 6 oktober 1912 - Svensk dramatisk premier - En feriehistoria. Af K. G. Ossian-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
SVENSK DRAMATISK PREMIER.
SCEN I "NATTKYPAREN" UR ERNST DIDRINGS ENAKTS-CYKEL Å INTIMA TEATERN:
Fru Molander. — Herr Laven. — Herr Westin. n. s d;, stockholmsfotoqbåf.
Intima teatern i Stockholm framförde den 25 sept. tre enaktare
af Ernst Didring, sammanfattade under den gemensamma titeln
ttErosu, men utan annat inre samband, än att de alla tre variera
kärlekstemat. Uppslaget i de två första akterna "Vid
korsvägen* och "Segraren" var icke alltför nytt, den försummade
kvinnan lämnar mannen för älskaren, men författarens stora
människokännedom och förmåga af dramatisk koncentration
gjorde dem båda, särskildt "Segraren", till lifsbilder af bestående
värde. Sista stycKet, "Nattkyparen", utspeladt vid ett supébord
i ett enskildt restaurarantrum mellan den halfrusige lebemannen,
kokötten och nattkyparen; i hvilken hon igenkänner sin ungdoms
älskade, var med sin raffinerade effektfullhet af stark verkan.
Utförandet var godt och den i det närmaste fulltaliga publiken,
till stor del litterär, var frikostig med bifallet.
EN FERIEHISTORIA.
FÖR HVAR 8 DAG AF K. G. OSSIAN-NILSSON.
}LAS HALLIN var född ungkarl, ty
han var född enstöring. Så lydde det
paradoxala, men allmänna omdömet,
och så menade också Klas Hallin
själf.
Hallin var ingen
sällskapsmänniska, i kamraters lag var han fåmält
intill tråkighet, och öfverhufvud
erkände han ej begreppet kamrater. För det det
fallit en del personer in att välja samma yrke som
man själf—att bli ens konkurrenter, med ett ord, skulle
man vara piskad att kalk dem kamrater, att dela
vänskap med dem, man följdriktigast bort ägna fiendskap!
Hallins bästa umgänge var hans böcker. Ibland
höll han till och med tillgodo med sig själf. Det
var under ferierna, som han alltid tillbrakte på
turistfärd, och naturligtvis uppsökte han de ensligaste
bygder, som stodo att uppleta.
Han hade inte alltid tur. Hur det var, hade han
skaffat sig — helt passivt förstås — en hel del
bekanta, det moderna lifvet är nu en gång sådant.
Och dessa bekanta hade en talang att möta "bror
Hallin" på de mest oväntade ställen.
En gång hade han råkat lektor Åkesson med
familj uppe i Lungsund i det bortglömdaste Värm-
land. Det var vid det tillfället Åkesson och Hallin
blefvo dödsfiender.
En annan gång hade grosshandlar Dahlqvist
hamnat på Gotska Sandön ett kort ögonblick, innan
Klas Hallin lämnade motorbåten. Dahlqvist och
Hallin se hvarandra inte, när de mötas på stadsgatan!
Och en tredje gång dök Hallin plötsligt in i
Läroverksklubben uppe på Sulitelma — hvarefter
för-tviflan intog hans hjärta och adjunkt Hallin beslöt
att framdeles tillbringa ferierna på sin kammare, dit
klubben mindre än någonsin skulle äga tillträde.
Men när nästa sommar stundade, blef det i alla
fall kvaft i läroverksstaden, Klas Hallin beslöt att
än en gång fresta sin lycka, denna gång på en helt
ny turistled — nere i Skåne! Hallin log invändigt
— ingen af stadsbekantingarna voro skåningar!
Afresan skedde under stor hemlighetsfuilhet, och
biljetten köptes till Eslöf. Därifrån fortsattes färden
i en oväntad krok till Kristianstad, och efter en natt
på Frimurarhotellet instufvade sig adjunkten på ett
tåg till Immeln.
Resan gick lyckligt, det vill säga: ingen bekant
korsade vägen och afsikterna. Vädret var
förtjusande, tågomgiiningarna voro vackra — ej alls
flacka, som den uppsvenska legenden-ville ha Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
