Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4, den 27 oktober 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THORE FRIES.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SILA
Åttio år fyller den 28 okt. den berömde
botanisten, lafkännaren och Linnébiografen, f.
professorn Thore Fries i Uppsala.
Theodor (Thore) Magnus Fries är nämligen född
den 28 okt. 1832 i Femsjö församling af Jönköpings
län. Fadern var den berömde Elias Fries; modern,
Christina Wieslander, tillhörde en vidtutgrenad
Vis-landa-släkt, hvarur bl. a. äfven familjen Wieselgren
leder sitt ursprung. Af fadern fick Thore Fries
mottaga i arf en varm kärlek till naturen och i
synnerhet växtvärlden och den ledning, han erhöll i
hemmet, satte honom i bästa tillfälle att allt från
barndomen allsidigt utveckla sina botaniska anlag.
Efter att ha genomgått Uppsala katedralskola blef
han student 1851, aflade 1856 filosofie
kandidatexamen och förvärfvade följande år den akademiska
lagern på en afhandling "De stereocaulis et
Pilo-phoris commentatio." Redan 1853 hade han som
amanuens knutits till Uppsala botaniska trädgård
och museum; nu förordnades han till docent i
botanik och blef 1862 innehafvare af adjunkturen i
botanik och praktisk ekonomi vid samma
universitet. Sina vetenskapliga studier stödde han genom
talrika in- och utländska resor, bland hvilka
sär-skiidt må nämnas hans besök 1868 på Spetsbergen
som deltagare i "Sofias" polarexpedition och resan
till Grönland och New Foundland 1871. Härunder
hopbragte han synnerligen värdefulla samlingar,
sär-skildt af lafvar och arktiska fanerogamer, de
växt-grupper, hvilka han företrädesvis gjorde till föremål
för undersökning ur systematisk synpunkt. Dessa
samlingar tillhöra numera Uppsala universitets
botaniska museum. Bland de vetenskapliga arbeten
han nu åstadkom må här nämnas Monographia
StereocaulorumetPilophororum,som 1859 belönades
med vetenskapsakademiens pris, exsiccatverket
Li-chenes Scandinaviæ rariores et critici (1859—65),
Lichenes arctoi Europæ Qroenlandiaeque (1860),
Genera Heterolichenum europæa recognita (1861)
samt slutligen Lichenographia Scandinaviæ i två
delar 1871 och 1874, i .hvilken han gaf en
sammanfattning af bina studier öfver Skandinaviens lafvar.
Under längre perioder (1857-59, 1865-68)
redigerade han tillika facktidskriften "Botaniska notiser"
och författade i denna och andra tidskrifter talrika
uppsatser, belysande särskildt Finnmarkens,
Spetsbergens och Novaja Zemljas fanerogamflora.
Dessutom gjorde han sig redan nu bemärkt som en
framstående popu’ärvetenskaplig författare; 1872
ut-gaf han bl. a. det utmärkta
geografiskt-etnogra-fiska arbetet "Grönland, dess natur och-invånare."
Det innebar sålunda ingen öfverraskning, att Thore
Fries 1877 vid prof. E. Areschougs af gång kallades
till innehafvare af samma "Borgströmianska"
professur i botanik och praktisk ekonomi, åt hvilken
hans faders namn tidigare skänkt berömmelse. Som
professor fullföljde han gifvetvis sin forskning inom
den botaniska systematiken, men ägnade sig
därjämte med ifver åt ett nytt område:
Linnéforskningen. Redan som ung student hade han på sjunde
skandinaviska naturforskaremötet i Kristiania 1856
hållit föredrag "om några nyligen uppptäckta
Linné-anska manuscripter". Nu började han pà allvar de
förarbeten till en fullständig Linnébiografi, hvilka
först sågo dagen i de akademiska program, han som
universitetets rektor utfärdade 1893-98, och
slutligen 1903 omarbetades till det stora verket "Linné,
Lefnadsteckning", som af Vetenskapsakademien
belönades med Letterstedtska priset och om hvilket
den store tyske botanisten Julius Wiesner fällt
omdömet, att det är "ett af de största och mest bety-
dande arbeten, som i biografisk riktning utförts på
botanikens område". Därjämte har han ombesörjt
editionen af en hel del Linnéana och särskildt under
de senare åren varit sysselsatt med att utgifva
Linnés brefsamling, hvaraf hittills sex volymer
utkommit. — Af hans botaniska arbeten under
professorstiden märkes, framför allt hans 1891 och 1897 utgifna
"Lärobok i systematisk botanik".
Ett särskildt omnämnande förtjänar det
utomordentliga sätt, hvarpå han sörjde för Uppsala
botaniska institutions utveckling och förkofran. En
man mera skickad att vårda det Linnéanska arfvet
lär näppeligen stå att finna.
I tjugutvå år verkade Thore Fries som professor.
Vid sin afgång 1899 var han ännu i besittning af
sin fulla vigör och handlingskraft. Nämnda år
kallades han ock af k. m:t att öfvertaga det
maktpå-liggande värfvet som ordförande i den stora
kommitté, hvilken då tillsattes för utarbetande af förslag
till en ny läroverksorganisation. Inom densamma
verkade han kraftigt för beredande af ökadt utrymme
å läroplanen för de naturvetenskapliga ämnena och
i sammanhang därmed för de döda språkens
tillbakaträngande. I öfverensstämmelse härmed hade
han redan på 1880-talet som ledamot i en
universitetskommitté bidragit till latinets afskaffande i
filosofie kandidatexamen.
Äfven till områden utanför de akademiska har
prof. Fries ovanliga arbetsförmåga räckt till. På
1860-talet under flera år lärare vid Ultuna
landt-bruksinstitutet blef han efter sin
professorsutnämning ledamot af dess styrelse och kvarstod i elfva
år i denna egenskap. 1882 hade han säte i den
komité, som hade att afgifva förslag till förändrad
organisation af landtbruksläroverken. Sitt intresse
för den allmänna folkbildningens höjande har han
ådagalagt icke blott genom oöfverträffligt
popolär-vetenskapligt föreläsare- och författarskap; under
längre tids perioder har han varit ordförande i
styrelserna för Uppsala läns folkhögskola och för
Uppsala arbetareinstitut. 1 många år (alltifrån 1883)
har han varit föredragande å skogs- och trädgård
-afdelningen inom landtbruksakademien, till hva-s
hedersledamot han kallades 1897.
Att f. ö. här uppräkna alla de mångahanda
utmärkelser, som från in- och utlandet kommit prof. Fries
till del, förbjuder utrymmet. 1900 kreerades han af
sitt eget universitet till medicine hedersdoktor, och
ledamotskap eller hedersledamotskap i botaniska
samfund tillkommer honom i alla europeiska länder
med undantag af Spanien, Portugal och Balkans
a-terna. Af universitetet i Moskva är han sedan 1877
hedersmedlem.
Och dock — hvad man kanske först tänker på,
när man hör namnet Thore Fries nämnas, är väl
hans så att säga privata insatser i universitetslifvet
och vid forskarsamkvämen. Hvem minnes ei och
bevarar bland studenttidens både gladaste
och’innehållsrikaste minnen Thore Fries som medelpunkten
vid botaniska sektionens af naturvetenskapliga
studentsällskapet sammankomster och samkväm ? Hvem
kommer ej ihåg hans lärorika föredrag, hans
spirituella tal, hans rikedom på muntrande anekdoter?
Hvem har öfverhufvud trädt hans personl ghet nära
utan att komma under inflytande af dess
egendomliga, nästan trolska tjuskraft?
Otaliga skola helt visst de lyckönskningar blifva,
som komma att inströmma till åitioåringen. Måtte
det varda honom förunnadt att ännu länge få lefva
och med obrutna krafter fortsätta sina kära,
nationellt betydelsefulla Linnéstudier!
- 50 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
