Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4, den 27 oktober 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. HVAR 8 DAG
Och nu säger, hon:
— Ja, stackars mamma är så nervös. Kan ni
tänka er, vi ha inte så mycket som en centime.
Pang! Där ha vi det. Vill låna pengar. Ånej,
nog är du söt min dufva, men E. G. Wessel är
för gammal att fångas med lockfågel. Och
dessutom är han fast besluten att resa till Paris. Alltså
tar han åter upp boken med den originella damen.
Han gitter inte ens svara.
Men Ella fortsätter:
— Ni kan tänka er, vi väntade ett nytt
kreditiv-bref från pappa. Vi fick det igår kväll. Och så i
dag på morgonen.
— Stulet, inpassar herr Wessel ironiskt.
Nej visst inte. Men här skulle han få se.
Mamma graf ver i väskan och tar fram papperet. Titta
bara. Herr Wessel har alls ingen lust att titta. Ella
flyttar sig öfver till hans soffa och håller papperet
framför honom. Så måste han ju titta.
Stockholms Enskilda Bank — alldeles riktigt —
Nous avons Thonneur d’introduire auprès de vous
— Monsieur Gabriel Wulff — riktigt — nous
l’ac-creditons aupres de vous collectivement pour la
somme de Frcs 15,000.
Nå då så. Tackar jag! Femton tusen! Erik
Gustafs var på sju och då skulle han ändå till
Paris. Men hvarför klagade damerna? Allting var ju
i sin ordning. — Jaså! Märkte han då ingenting?
Såg han inte, att stackars dumma pappa i
distraktion låtit bankherrarna skrifva sitt namn i stället
för mammas eller Elias. Hur skulle hon nu bära
sig åt? Skulle hon kanske klä ut sig till karl och
spela monsieur Wulff? Visserligen hade de
pappas pass — se här — svenske undersåten, majoren
etc. — De hade nämligen rest ut tillsamman.
Pappa hade blifvit hemkallad. Tjänsten. Och där stod
man nu. Trodde herr Wessel att någon människa
skulle vilja ta fel på lilla Ella och en major?
Direktör E. G. Wessel kände sig betydligt
de-rangerad. Den något äldre damen stirrade på
honom med hypnotiserande ögon allt under det att
hennes mun gick i ett. Nå, det gjorde mindre.
Men lilla Ella. Först och främst satt hon så nära
och rörde oupphörligen vid hans arm. Hvad skulle
han göra? Det var ju inga äfventyrerskor.
Pappan var major och kreditiyet löd på femton tusen.
Inte häller ville de låna pengar. De ville endast,
att han skulle ta passet och kreditivet och lyfta
pengarna för deras räkning. Hela summan på en
gång naturligtvis, eftersom det ju i alla fall var en
viss risk. Nå — nå — bedrägeri var det. Men
ett fromt bedrägeri. Inte sannt? Och tusan till tös
ändå. Som utan vidare tog honom i armen. Så
att säga i vingbenet.
I Rom lyfter monsieur Gabriel Wulff, alias E. G.
Wessel, 5,000 frcs för damernas räkning. Han
anser det vara oklokt att ta hela summan på en gång.
Affären är ju moraliskt oklanderlig, men juridiskt
icke fullt korrekt. Det är bäst att icke väcka
misstankar. 5,000 lyftas hos Maquay i Florens och de
sista fem hos Crédit Lyonnais i Monte Carlo.
Affären är som sagdt moraliskt oklanderlig, men icke
förty får E. G. Wessel ttt ordentligt svettbad för
hvarje gång.
Och belöningen? Erik Gustaf är visserligen en
oegennyttig människa, som gärna står damerna till
tjänst. Han fordrar endast ett aldrig så litet bevis
på tacksamhet och — och vänskap. Åtminstone
borde lilla Ella sätta sig bredvid honom och lägga
sin hand på hans axel. Så där som hon gjorde
första dagen på tåget. Men det gör hon icke. Det
är nu förtiden uteslutande den något äldre damen
som upprätthåller förbindelsen. Och hon gör det
sålunda, att direktör Erik Gustaf Wessel, chefen för
ett millionföretag, känner sig jämnställd med en
betjänt eller en guide.
Och lilla Ella undviker honom, vänder honom
ryggen, rynkar på näsan. Hvarför? Erik Gustaf
tror sig veta förklaringen: det är den fördömda
sju-färgade damen, som nar väckt liten Elias misshag.
Gud signe det oskyldiga lifvet! Erik Gustaf måste
torka sig i ögonen. Och den sjufärgade blir
högtidligen bränd. I stället anskaffar herr Wessel en
roman af Marion Crawford, Tauchnitz Edition. En
mycket allvarlig och respektabel roman, som han
gärna har liggande framför sig på bordet och som
han för säkerhets skull genast skär upp.
Rom och Florens beses från åkaredroskor. I
Monte blir sejouren längre. Klimatet är som
ska-padt för fru Wulffs nerver. Hon blir så stark, att
det enerverande lifvet i spelsalarne icke bekommer
henne det minsta. Lilla Ella spelar sällan, men när
hon någon gång vill satsa, lånar hon en louisdor
af Erik Gustaf. Det är nämligen mera tur med
lånta pengar. Vinner hon, får han naturligtvis igen
sin lousidor. Men hon vinner aldrig, hon har otur,
Nå hvad gör det? Hvarje gång croupiern rakat
till sig slanten, går lilla Ella bort till Wessel, lägger
händerna på hans axlar, ser honom, in i ögonen
och säger;
— Wessel, nu gick det galet igen. Är vi pank?
En sådan liten rackare!
Alltjämt står herr Wessel på tå. Han bär kappor,
bevakar stolar, rekvirerar förfriskningar och vagnar.
Ur hvilo-synpunkt är denna resa kanske icke fullt
lyckad. Och det tycks vara långt till Paris. Men
herr Wessel har vunnit något som är bättre än hvila
och Paris: han har återvunnit sin ungdom. Han
känner sig som en pojke, en yngling. h!
En dag möter han en landsman, en bekant. —
Jag tror gumman förlorar, säger vännen. — Hvilken
gumma? — Din gumma. — Hvabefalls? Min gumma.
— Ja, du uppträder ju som chevalier servant. Hör
nu — oss emellan sagdt — blir det inte dyrbart i
längden? Äh?
Det var endast en fullkomlig okunnighet i
vapnens bruk, som hindrade direktören från att duellera.
En sådan oförskämdhet! Hvilka insinuationer! Ska
man då aldrig gå fri för det svenska
småstadsskvallret?
Dyrbart? Nåja, han var ju ute för att roa sig.
Och det var ju egentligen löjligt tanklöst att ta ett
kreditiv på futtiga sju tusen. Han har redan skrifvit
efter ett nytt. På femton. En ann så god som
en ann.
Kreditivet kommer i ett stort konvolut. Herr
Wessel skakar det framför ögonen på lilla Ella,
skrattar och bedyrar, att nu går inte banken säker.
Dagen därpå stiger Eila in i herr Wessels rum. Det
är ändå katten till tös! Inte ens att hon gitter
knacka. Eller rodna! Herr Wessel rodnar i
hennes ställe och far med orolig blick kring vinklar
och vrår. Det finns nämligen mer än en sjufärgad
roman här i världen.
Men lilla Ella har inte tid för sådant. Hon går
rakt fram till herr Wessel och räcker hononm ett
papper. Han ögnar igenom. Det är synbarligen ett
bref från en advokat, en mycket bister herre, som
hotar damerna Wulff med process och andra
otref-ligheter. Hvarför.
Jo, nu ska han höra på. Ella måste själf tala med
honom, ty stackars mamma ligger i en förfärlig
nervkris. Historien är verkligen bedröflig. Mamma
har sökt skilsmässa. Och pappa, som är en
obegripligt grym människa, har tills vidare vägrat att
gifva henne och Ella något som hälst understöd.
- 54 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
