Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7, den 17 november 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA VÄRLDSHISTORISKA ÖGONBLICK I KONSTANTINOPEL.
SPECIALKORRESPONDENSER TILL H,
strömLa gfande me de Péra fIyter nattIifvets mörka
De små, surögda gatlyktorna blinka slött genom
den kallfuktiga dimman, Orientens hela fantastiska
tolklif har dock flutit undan trots den tidiga
kvällstimman, men västerlandets hungriga affärsmän,
hvilkas butiker fylla hela Pérastaden, konkurrera
d]arft med orospänningen, som vill draga
kundkretsarna från dem under dessa kritiska dagar, som
tyckas vilja skaka Turkiet i dess grundvalar.
Jag har nyss på restaurang Central haft ett
sammanträffande med turkiske legationssekreteraren i
Stockholm Danial Bey, som för tillfället besöker
sitt hemland efter en tvåmånadersvisit i konung
Nikitas residensstad, Cettinje. Den älskvärdt
förbindlige turken, hvilkens glada ansikte så ofta lyst
upp i sällskapskretsarna i Stockholm, är här samma
oföränderligt angenäma gentleman.
Vi ha vid en kopp kaffe diskuterat dagarnas
envist återkommande samtalsämne, kriget. Med
diplomatens lugna, men entusiastiska blick för sitt land
hade monsieur Danial Bey uttryckt det naturligt
nog allmänna hoppet om en snabb omkastning af
krigets läge, och tillät sig förutsäga de turkiska
liniernas omedelbara framryckning på alla håll.
Tanken på Turkiets revanchmöjligheter har hela
tiden lefvat stark här, och för oss, som trots
Konstantinopels läge invid själfva kamparenan, ej
förmått för ett ögonblick genomskåda den verkliga
ställningen har intill de sista timmarna framstått som
en naturlig sak, att segern definitivt skulle hamna
hos Turkiet. De orosmättade rykten, som fyllt
luften den senaste veckan, har regeringen med
tillhjälp af en hårdt censurerad och kommenderad
tidningspress slugt förintat och därtill strypt hvarje
försök, att någon på egen hand förskaffade sig
underrättelser genom post- och telegrafförbindeKer.
Vår eftertanke borde kanske ha sagt oss, att
något öfverväldigande förestod, då vi i fyra dagar fingo
gå utan hvarje meddelande om krigslyckans
växlingar. Men den atmosfär af blod, hungertid och
l.
8 D.
oro, som fyller Konstantinopel just nu, måtte äfven
den blandat oss.
Det är en storslaget skrämmande syn, att se ett
krigförande lands hufvudstad reflektera alla
skälf-vande yttringar af de stora händelser, som brusa,
bom ett tjockt nervbylie ligger landets ledning i
stadens midt, och hvarje gång en af de utstrålande
nervtrådarna klippes af under det skoningslösa
kriget, går det en smärtsam ryckning genom
nervcentrum. Här i Konstantinopel gjorde sig dock dessa
smärtans yttringar mindre märkbara på den stora
allmänheten, som blott sparsamt fick till lifs
reträttens förlustkonto.
Från Central hade jag emellertid kommit ut i
mörkret och det strilande vinterrägnet, då jag
beslöt gå öfver till vårt legationshotell. Det lág
under vägen något af lurande oro i luften, men att
verkligheten så brutalt skulle afslita hvarje slöja,
som skylt, vågade jag aldrig tro.
"Bulgarerna ha med ett djärft marschangrepp
af-skurit turkiska armén från alla möjligheter, att
re-pliera på hufvudstaden, och tågar om högst två
dagar in i Konstantinopel", så lydde det konstaterade
faktum, jag mottog.
Bulgarerna i Konstantinopel! Det gamla
Stam-bul i de otrognes våld! Var det underligt, att jag
tyckte mig höra stora tiders vingslag vid denna
underrättelse?
Det är ju en ny tidräkning för Orienten, som
med dessa dagar måste börja. Osmans välde
vrä-kes tillbaka ur det snikna Europa, och en ny epok
står för dörren.
Och ute i själfva staden? Hvilket intryck gjorde
underrättelsen om rikets hjärtslag på den dubbla
million människor, som i fantastisk rasblandning
tränges mellan de tysta husväggarna eller kurade
inne bakom gallerfönstrens dunkel?
Hitills är allt tyst, allt bidande, allt grubblande.
Orienten drömmer. Men ve västerlandet, om
den fullt vaknar och stålas!
Nils Lago-Lengquist.
Efter fotografi.
Slagna turkiska trupper åter i konstantinopel.
- 106 -
SUcM: Bengt SVfvenyarrt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
