- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 14 (1912/1913) /
114

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8, den 24 november 1912 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF DALEN.

TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIL-A

Med glad öfverraskning. erfor man, att K.
vetenskapsakademien den 12 dennes funnit sig berättigad
att för andra gången vira Nobelprisets gyllne lager
kring en svensk mans hjässa. Första gången skedde
detta redan 1903, då priset i kemi under samfäld
internationell tillslutning tilldelades Svante Arrhenius
för hans banbrytande arbeten på kemiens område.
Sedan dess ha tre svenska medborgare erhållit
Nobelbelöningar af andra prisutdelande korporationer:
1908 fick K. P. Arnoldson halfva fredspriset af
norska stortinget, 1909 Selma Lagerlöf
litteraturpriset af Svenska akademien, 1911 A. Qullstrand
medicinpriset af Karolinska institutet. Det är
dessutom en offentlig hemlighet, att endast en för tidig
död hindrade Knut Johan Ångström att 1910 komma
i åtnjutande af fysikprisets hedersbevisning. Nu
har detsamma i stället tillfallit en det praktiska
lifvets man, öfveringeniören Gustaf Dalen, med
hvJ-ken den första femkransen svenska Nobelpristagare
sålunda är fylld. Länge kan det ej dröja, innan den
andra påböijas: The Svedberg i Uppsala står i hvarje
fall färdigrustad att när som hälst mottaga den
naturvetenskapliga världens högsta segerbelöning.

öfveringeniör Gustaf Dalen är född i
Stenstorp i Skaraborgs län den 30 november 186¾ son
till landtbrukaren därstädes Anders Johansson samt
hans maka Lovisa Qustafva Andersdotter, och
tillhörande en brödrarad, som på skilda fält - teologiens,
juridikens och medicinens — ådagalagt sin
studie-begåfning. Gustaf Dalen valde för sin del
tekniken: kanske har han fått sitt påbrå därtill från
mödernet; en morbroder var kapten i Väg- och
vattenbyggnadskåren. Han började emellertid studera
sent och först 1896 kunde han utexamineras från
Chalmers’ tekniska läroanstalt i Göteborg, där han
fick sin grundläggande tekniska utbildning.
Därefter studerade han ytterligare ett år vid det
berömda Eidgenössisches Polytechnicum i Ziirich,
där så många svenskar förvärfvat sig fördjupning
af sina ingeniörsstudier. Återkommen till Sverige
började han genast syssla med uppfinnartankar.
Hans första experiment gällde varmlurtsturbiner och
han vann nu anställning vid Aktiebolaget De Lavals
ångturbin och sedan vid Svenska karbid- och
ace-tylenaktiebolaget. Här gjorde han den
grundläggande uppfinning, som förde honom till hans
nuvarande piais som öfveringeniör vid Aktiebolaget
Gasaccumulator, hvilken han mottog 1906 och
hvar-med han sedan 1909 förenar ställningen som
verkställande direktör för Svenska aktiebolaget
gasaccumulator. Svenska — ty tack vare Dalens
uppfinningar har gasaccumulatorindustrien blifvit en
världsindustri, som måst fördela sina tillverkningar
på dotterbolag i olika länder.

Den nämnda grundläggande uppfinningen af
in-geniör Dalen utgjorde en modifikation af äldre
gas-accumulatorssystem. Den svenska gasaccumulatorn
utgöres af en stålhållare, fylld af en med aceton
indränkt och med asbest preparerad porös massa.
Denna massa bildar ètt system af kapillära rör
("hår-rör"), hvaiigenom accetylenmolekylerna hindras från
att hårdt prässas samman och därigenom fortplanta
en eventuell explosion. På detta sätt har man
vunnit den lör automatisk fyrbelysning och
signalering ovärderliga egenskapen hos accumulatorerna,
att de praktiskt taget äro explosionsfria.

Den acetylengas, som erhàlles ur dessa
accumu-latorer, den s. k. dissous-gasen, är alltid disponibel,
utan att anordningar äro erforderliga med karbid
eller vatten, och accumulatorerna hafva en så
utomordentlig kapacitet, att de kunna upptaga gas upp
till ett hundra gånger sin volym.

Gasaccumulatorn vann emellertid sin
världsbetydelse först genom öfveringeniör Dalens
supplerande uppfinningar, af hvilka han själf håller före,
att den s. k. solventilen närmast varit den, som
förskaffat honom Nobelpriset.

Först kombinerades emellertid gasaccumulatorn
med blinkljuset.

I fyrar åstadkoms förr "blinket" genom ljusets
periodiska afskärmande medels speglar eller linser,
öfveringeniör Dalen föredrog att låta ljudet själf
blinka genom periodisk tandning och släckning.
Han åstadkom detta på följande sätt:

Från gasaccumulatorn fördes gasen i ett rör upp
till en liten behållare, placerad strax under en s. k.
evighetslåga och afvtängd med en ventil.
Accumu-latorns gastryck öppnar ventilen och den lilla
behållaren fylles. Så snait den är fylld, slutes ventilen
af sig själf och i samma ögonblick öppnar en med
ventilen förbunden häfstång en öfre ventil till
behållaren, som släpper ut behållarens lilla gasmängd
mot evighetslågan. Gasen antändes och förbrinner
på bråkdelen af en sekund med ett kort "klipp" af
ljus, hvarpå det åter blir mörkt, till dess att Lästa
lilla gasmängd automatiskt utpressas och antändes.
Detta fortgår, så länge det finnes någon gas kvar
i accumulatorn.

Emellertid var det en brist, att ljuset med denna
anordning "blinkade" äfven vid fullt dagsljus. Detta
afhjälptes genom solventilen, som automatiskt
af-stänger gasen när det är dager, men osvikligen
släpper den, på, så fort det blir mörkt eller dimma.
Solventilen låter öfveringeniör Dalen reglera med
tillhjälp af två små stafvar, tillverkade af en metall
med utomordentligt stor utvidningskoefficient, d. v. s.
en metall, som vid uppvärmning synnerligen starkt
utvidgar sig. Tillämpande den fysikaliska regeln,
att mattsvarta kroppar begärligt absorbera
ljusstrålar, transformerande dem i värme, under det
att blanka kroppar repellera Jjusstrålarne, gjorde
han den ena metallstafven blank, den andra sotad.
Vid värmefluktuationer i luften ökas och minskas
volymen hos de lika stora och af samma metall
gjorda stafvarne fullkomligt lika, men vid fullt
dagsljus absorberar den sotade stafven flera ljusstrålar
och, blir därigenom något varmare och samtidigt
något större än den andra. Denna volymdifferens
föranleder rubbning af en häfstång, som därigenom
stänger gasventilen, och lampan slocknar. Vid
mörker eller dimma bortfaller anledningen till den
sotade stafvens relativt större volym, den omtalade
häfstångsrörelsen återgår — och gasventilen öppnas!

Denna uppfinning är nu så fullkomnad att med
dylika apparater försedda fyrar kunna sköta sig
själfva upp till ett år, slockna vid daggryningen och
tändas, då mörkret faller på, utan någon vidare
egentlig tillsyn. Den har också funnit vidsträckt
användning, bl. a. hela sydamerikanska kusten rundt, i den
nya Panamakanalen o. s. v. För öfrigt har man
börjat använda klippljuset äfven vid järnvägarne som
signalljus. Det är redan infördt vid Gäfle—Dala
järnvägen och underhandlingar pågå om dess
införande äfven vid statsbanorna.

För öfrigt äro dessa uppfinningar icke
öfveringeniör Dalens enda. Bl. a. har han vid
järnvägs-belysning apterat acetylenljuset för "evighetslågor"
och upprunnit en automatisk tryckregulator för
lys-gasverk, som förvärfvats för tysk fabriks räkning.

Som bekant drabbades öfveringeniör Dalen den
21 sistl. sept. af en svår olycka, i det han till följd
af en gasexplosion förlorade synen. Att hoppas är,
att detta dock icke skall hindra honom att fortsätta
sin fruktbärande uppfinnarverksamhet.

114

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/14/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free