Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8, den 24 november 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANARKISTDÅDET I MADRID.
.¾/¾r fotografier.
DEN LONNMÖRDADE KONSELJPRESIDENTEN J. CANA-
LEJAS rådför sig med dåvarande utrikesministern G. PIETRO,
nu Canalejas efterträdare t. v.
Spanske konseljpresidenten don José Canalejas
v Mendez nedsköts den 12 nov. i närheten af
inrikesdepartementets byggnad i Madrid af en spansk
anarkist Manuel Pardinas Serrato, hvilken
omedelbart däref:er begick själfmord. Den ohyggliga
händelsen väckte i Madrid allmän sorg, butikerna
stäng-des,teatrarne inställde sina representationer och såväl
offentliga som enskilda byggnader sorgsmyckades.
Vid bisättningen i Panteon, bevisades, på konungens
befallning, samma hedersbetygelser som för en i
fält stupad general.
Född 1854 i Ferrol kom José Canalejas efter
af-slutade universitetsstudier in på den politiska banan.
Han anslöt sig till det revolutionära republikanska
partiet och invaldes 1881 i deputeradekammaren.
Under åren 1888-1902 beklädde han i olika liberala
Forts. fr. sid. 118.
Officerarne samlades till krigsråd.
Då skrällde det till i småskogen, som kantade det
turkiska lägret, som ett hagelsmatter ljöd det. Ett
brandgult, elakt sken brast i tu midt inne i ett
buskage, spydde ut ett skydrag af projektiler, som
sleto barken af träden och tuggade sönder hela
markytan. Ljudlöst slog man efter man
baklänges och framåt. Blod rann ur bubblande sär,
gevären gledo ur stelnande händer och sprängda
lemmar krasade som krossadt glas, när smärtan kom
någon olycklig att i kramp kröka sig.
Det blef åter tyst. De väntande stirrade sig
blinda för att få syn på den dolde fienden, som så
lömskt mejat ned deras kamrater. Men inte ett
lifstecken visade sig. Man började åter andas upp.
Feg var ingen man, men hvad skulle det tjäna till
att dö, då man är ung och hvarje muskel liger full
af sparad kraft? Hade man bara fått mat nog!
Hur dessa tre sista dygri hade varit svåra. Som
fåglar plocka ett par korn ur en nedfallen
sädes-kärfve, så hade man fått nöja sig med att ur ett
par hirsax gnugga ut säden för att få något att
tugga på.
På en gång skrällde det åter till än här än där.
Blystormen brusade åter. Turkarne svarade med
en salva, insatt på måfå i skogsbrynet midt emot.
Deras artilleri slungade ut ett par projektiler, men
det hela var att skjuta mot osynliga mål.
Som svar, ekosvar, flögo åter de skrällande eld-
JCUcM: Jiengt SHJvcnsparr*.
PLATSEN DÄR MORDET SKEDDE, framför en bokhandel,
hvars fönster C. studerade vid öfverfallet.
regeringar en hel rad af ministerposter, var inrikes-,
justitie- eller finansminister och visade städse ett
varmt intresse för allt som kunde främja landets
ekonomiska lyftning. Bredvid sin politiska
verksamhet som ledande liberal arbetade han
framgångsrikt som advokat, publicist och författare.
Blef 1910 konseljpresident i den nya liberala
regeringen med ett antiklerikalt och
socialreforma-toriskt program. Han bröt klerikalismens öfvermakt,
mildrade oron inom arbetarevärlden och befrämjade
jordbruk, handel och industri till fromma för landets
finanser.
Framstående såsom statsman,, har Canalejas
otvivelaktigt varit sitt land till det gagn att hans
förtidiga bortgång betyder en svår, kanske
oersättlig förlust.
bollarna in öfver de osmanska linjerna, mejande
ned den unga, omogna skörden.
Bland dem som iöllo för andra granatsalvan var
den ahatoliske soldaten. En skärfva fläckte upp
hans underlif, klädde af honom köttet på båda låren,
kaflade af musklerna på hela nedra ryggpartiet.
Han föll utan ett ord, utan ett skri.
Hade han kunnat uppfatta något i sin svåra stund,
skulle det varit det vanvettiga springet af tusentals
fötter, skulle han ha hört tusentals bröst flämta
under soldaternas lopp för sina fattiga lif.
Ingen fiende hade de sett, ingen hade de fått möta.
Då skulle de lugnt föredragit kampens dödsfaror
och sårens svidande smärta. Men för deras
primitiva begrepp och åskådningar bjöd det dem allt för
starkt emot att taga döden af en osynlig hand.
Därför sprungo de.
Tvenne dagar senare upptog en utsänd turkisk
ambulanskår en dödssårad soldat. Med ansiktet
in-borradt i markens mossa blef han funnen, liknande
ett djur, som söker krypa in i ett gömsle för att få
dö i fred. Strax etter dog han — gick att sluta
sig till de tiotusental ovetande, som dött med
vidöppna ögon, ögon, som dock intet kunnat se.–––
Denna bild, tagen ur verkligheten, med stoffet
hämtadt från den berättelse, en kamrat till den
fallne gaf på tyska sjukhuset, tecknar i klar, blodig
skrift Balkankrigets gång, orsakerna till de turkiska
arméernas undergång. Nils Lago-Lengquist.
- 119 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
