Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10, den 8 december 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF KOLTHOFF.
TILL PORTRÄTTET
Dragen å den bild, som i detta nummer upptager
H. 8. D:s första sida, äro kanske icke för så många
af våra läsare igenkännliga. Namnet, som läses
därinunder, torde vara för desto flera bekant. Och
bland vårt lands jägare och naturvänner torde det
vara högst få, som icke vid anblicken däraf med
tacksamhet erinra sig de många präktiga
skildringar af fågellif och jägarminnen, som Gustaf
Kolthoff skänkt dem.
Gustaf Isak Kplthoft är född i Sandhem af
Skaraborgs län den 14 december 1845 och kan sålunda
inom kort fira sin sextioåttonde födelsedag.
För-äldrarne voro kommissionslandtmätaren därstädes
Johan Henric Kolthoff och hans maka Sara Gustava
Friberger. Fädernesläkten härstammar från
Tyskland: äldste kände stamfadern Herman Kolthoff lefde
i slutet af 1500 talet och bodde på godset
Kulten-hof i Westfalen, hvaraf namnet erhållits. Men i
vårt land har släkten till fullo naturaliserats, ty
redan sonen Henrik inflyttade, antagligen omkring
1630, till Sverige och slutade sina dagar som en af
Värmlands störste järnbruksanläggare samt
borgmästare i Karlstad. Gustaf Kolthoff är dennes
af-komling i sjunde led: de mellanliggande ha på
något undantag när representerats af brukspatroner,
hvilkas rika tillfällen till friluftslif väl slutPgen
gått släkten i blodet. I hvarje fall har kärleken
till naturen varit Gustaf Kolthoff medfödd. Han
hör till de få framstående svenska naturforskare,
som sluppit träla igenom äldre tiders för dem
vanligtvis olidliga klassiska skolbildning. Efter
att enskildt ha inhämtat erforderl g
elementarundervisning började han redan 1864 vid blott
nitton års ålder helt hängifva sig át, hvad redan från
barndomen bildat hans hufvudintresse, nämligen
insamling af naturalier. Nämnda år fick han tillfälle
att vistas någon tid vid Zoologiska riksmuseum för
att sätta sig in i konserveringskonstens hemligheter
och utförde vid hemkomsten sitt första större
själf-ständiga arbete: upprättandet af ett zoologiskt
museum vid Skara högre elementarläroverk. Snart
gjorde han sig i allt vidare kretsar känd som en
synnerligen skicklig konservator och framstående
ornitolog. Det var nämligen åt fåglarnes klass, som
Kolthoff först och sedan under ett par årtionden
hufvudsakl’gen ägnade sina intressen för att sedan
allt mer vidga sin kunskapsfär och bl. a. göra sig
bemärkt som framstående entomolog. En öfverlägsen
skytt ströfvade han städse kring i skog och mark,
när hälst tillfälle bjöds, och uppöfvade härigenom
sitt spårsinne och sin iakttagelseförmåga på ett sätt,
som framkallat jämförelser med * de amerikanska
urinnebyggarne i Coopers skildringar, hvad
beträffar lokalsinne och jägarinstinkter. Särskildt
vistades han några härliga år vid Gullmarsfjorden, där
han på Lunevik hopbragte i synnerhet på fåglar
rika samlingar. Redan nu började han äfven i
studiesyfte företaga utländska resor, bland hvilka här
särskildt må nämnas en 1872 till Island och
Färöarna företagen.
Egendoml gt nog framträdde Kolthoff under denna
första tid icke egentligen som författare. Men hans
samlingar fäste icke dess mindre uppmärksamheten
på honom, och då konservatorsbefattningen vid
Uppsala universitets zoologiska museum år 1878
blef ledig, beslöt han sig för att mottaga densamma
i trots af att därmed förenade ekonomiska
förmåner voro synnerligen blygsamma. I denna ställning,
som han först i dagarne lämnat, har han utfört
arbeten af den största förtjänst icke blott för den
institution han närmast tillhör, utan äfven af
betydelse för hela vårt land.
FÖREGÅENDE SIl-A
Sålunda är Kolthoff den egentlige skaparen och
ordnaren af det 1897 grundade Biologiska museet å
Djurgården i Stockholm, äfven om han vid sitt
arbete därå understöddes af Carl Bowallius och
Bruno-Liljefors. Här mer än någonstädes fick han fullt
utrymme att förverkliga sitt önskemål att gifva det
behandlade museimaterialet ett med naturen möjligast
öfverensstämmande och lefvande utseende och har
därmed skänkt vårt land en anstalt af enastående
värde och betydelse för kännedomen om den
nordiska djurvärlden. Biologiska museet är utan tvifvet1
den populäraste af de till icke mindre än sju
uppgående samlingar af Skandinaviens däggdjur ocb
fåglar, Kolthoff på olika ställen i vårt land har
uppsatt.
I ändamål att komplettera dessa samlingar och för
ornitologiska stud er har Kolthoff företagit ett stort
antal resor. Sålunda deltog han som entomolog;
och ornitolog i Adolf Nordenskiölds expedition tilfe
Grönland 1883. Likaledes i entomologiskt och
ornitologiskt syfte gjorde han 1887 en färd till
norska ishafskusten. 1898 var han med A. G. Nathorst
på dennes expedition till Beeren Island, Spetsbergen
och Kung Karls land och två år senare fungerade
han som ledare för 1900 års af konsul Broms
bekostade, synnerligen framgångsrika zoologiska
expedition till Spetsbergen och Nordöstra Grönland.
Från flera af dessa färder liksom från sitt jägarlif
i det hela har Kolthoff utgifvit fängslande
skildringar, präglade af friskhet och godt humör, kanske
ej heller alldeles fria från "jägarehistorier", men då
städse af det älskvärda och lärorika slaget. Af
dessa skildringar må framhållas: "Minnen från mina
vandringar i .naturen" (1897), "Ur djurens lif" (1899),.
"Till Spetsbergen och nordöstra Grönland;
natur-och djurskilJringar" (1901), förutom talrika uppsatser it
"Svenska jägareförbundets nya tidskrift", "Fauna
och Flora" och andra lidskrifter.
Den mest kända och värderade bland Kolthoffs.
skrifter af hithörande slag torde emellertid vara
samlingsverket "Värt villebråd", till hvilket visserligen
äfven andra jägare och naturvänner lämnat bidrag,,
men hvari Kolthoff dock författat de flesta
uppsatserna.
För sina förtjänster om den svenska jakten fick
Kolthoff 1904 mottaga Svenska jägareförbundets
belöningsmedalj.
Utom dessa mera lätta litteraturalster har han
emellertid äfven frámbragt en rad mycket värdefulla,
vetenskapliga .bidrag till ornitologien. Så har han
1895—99 tillsammans med L. Jägersköld i ny
utvidgad och omarbetad upplaga utgfvit C. J.
Sundevalls "Svenska ¾glarne", nu under titeln
"Nordens fåglar", ett arbete, som i år åter ställes till den
sver¾ska läsvärldens förfogande i ytterligare
förbätt-radt: skick. Vidare bör antecknas den i
Vetenskapsakademiens handlingar 1903 införda afhandlingen
"Bidrag till kännedomen om norra
polartrakternas-däggdjur och fåglar" samt "Om förändringar i
svenska fågelfaunan under det sist förflutna halfseklet"
(1907).
Som ett erkännande af Kolthoffs framstående
vetenskapliga förtjänster om zoologien kallades han
af Uppsala universitet vid dess Linnéjubileum 1907
till filosofie hedersdoktor.
Helt säkeit skall d:r- Kolthoff med sin både
andligt och fysiskt obrutna vigör bli i tillfälle att göra
ytterligare betydelsefulla insatser på de områden,
som äro hans. Men redan hvad han hittills uträttat
har varit tillräckligt att förvärfva honom anspråk på
tacksamhet icke blott af samtiden utan äfven af
eftervärlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
