Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 14, den 5 januari 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’SUECIA" I STOCKHOLMS HAMN.
ff. * D.-« STOCKHOLMSFOTOGRAF. mUM: Kem’ A_A 13m°t SOJ^nparre, SlMv^-Gbg.
"SUECIA", SVERIGES FÖRSTA MOTORFARTYG FÖR OCEANFART, anlände på sin första resa från leveransorten till Stockholm
den 22 december. Det ytterligt moderna fartyget, af hvilket vi i föregående nummer lämnade bilder—af dess yttre samt af
maskinrummet — var föremål för utomordentligt intresse. Det drifves af två åtta-cylindriga Diesel-motorer af 4-taktsystemet om hvardera 1100
häslkrafter. Rederiaktiebolaget "Nordstjernan", "Suecias" ägare, har hos samma firma beställt ytterligare tre fartyg af samma cert
att levereras med 6 à 7 månaders mellanrum och samtliga af sedda för La Platalinjen.
stämning uppe och korrigera om så behöfdes,
vänligt och graciöst, uttal och grammatik.
— Vi ska gå på Moulin Rouge i kväll, utbrast
Brita, då hon väl installerat sig i fåtöljen och
klappade förtjust händerna. Ändtligen har Ivan lofvat
gå med! Så roligt det skall bli! — Har Ni varit
där, mademoiselle Claire? — Inte!–––-Åh, men
följ då med oss i afton!
— Ja, följ med, dyra mademoiselle Claire! tog
Ivan Holm i. Beundrade och högaktade! Följ med,
följ med!
Lilla Claire smålog och skakade på hufvudet.
— Nej, nej det passar sig inte. Far och mor
skulle inte tillåta —
— Åh, i vårt stadiga och skyddande sällskap! —
Vi supera på Moulin Rouge, men gå sedan vidare.
De där ställena får man lof att omväxla, annars bli
de tråkiga. — Ni ska få se, vi ska roa oss bra.
Vi ska lära Er ändtligen känna Ert Paris.
Men hon skakade fortfarande på hufvudet och
började se allvarsam ut. Så kom "madame".’ Då
började man tala om annat.
Om det nu var detta djärfva förslag som mäktade
väcka till lif det lilla af; opposition som fanns i
mademoiselle Claires natur, eller det var detta att
hon vågat ta emot monsieur Holm i en tête-à-tête,
eller helt enkelt ett par veckors samvaro med de
frigjorda svenskorna, alltnog, efter den där
förmid-dagstéstunden kände sig lilla Claire mycket orolig
och missnöjd, kände det plötsligt som om hon vore
insatt i bur, men en bur där dörren aldrig öppnades,
aldrig skulle öppnas.
Hvarför kunde inte hon också få längta ut?
Hvarför kunde inte hon som andra vilja ha
lifserfaren-het, se andra sidor af samvaron människorna emel-
lan och världen än här i det korrekta
familjepensionatet? Hvem kunde veta, om hon komme att gå
den väg föräldrarne utstakat för henne?
Hon kände sig hågad för att ogilla och opponera
sig mot allt just nu.
De spelade bridge uppe i salongen som vanligt
efter middagen den där kvällen. Men då klockan
slagit tio försvann "den svenska plutonen",
glittrande glada, med ystra blickar, lysande af förväntan
och odygd.
Mademoiselle Claire smög sig ut i tamburen för
att se dem passera, insvepta i sina mjuka
aftonkappor med frasande siden inunder och stora
plymhattar på de ljuslockiga hufvudena. Hon stod i
trappan och vinkade åt dem. Ivan Holm försökte i det
sista en öfvertalning. Hon log emot honom, ett
vemodigt, trött litet leende.
Om han lyft henne på armen nu, tänkte hon,
och sprungit ned för trappan med henne, ut till den
väntande bilen. — Oh, det skulle hon haft lust för!
— Stängd och inburad var hon! Hur skulle hon
komma loss och bli fri? — Hon längtade ut — bort
— nu i afton.
Då ropade de åt honom därnerifrån, att han
skulle skynda sig. Han hade stått och hållit
Claires lilla varma hand i sin och väntat på att få höra
hennes spotska "nej". Nu tryckte han hastigt en
kyss på de smala fingrarne, hviskade ett ömt "au
revoir" och ilade så utför till de väntande och ifriga
flickorna.
Claire dröjde en stund, lyssnande efter de glada
rösterna. Sedan gick hon långsamt, trött och
sur-mulen, ned för trapporna, sneddade tankfull öfver,
den lilla gården, där ett par af kineserna ännu sutto
och sprakade under den röda lyktan, och gick så
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
