Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 16, den 19 januari 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMMING GADD.
TILL PORTRÄTTET
Den man, hvars drag i dag återgifvas på H. 8. D:s
första sida, hör utan gensägelse till dem, som
under de sista årtiondena inlagt största förtjänsten om
stärkandet af det svenska försvarsväsendets inre halt.
Hemming Qadd är född i Harlösa församling af
Malmöhus län den 6 november 1837. Föräldrarne
voro dåvarande kyrkoherden, sedermera prosten
Johan Niklas Qadd och hans maka Sophia Regina
Dahlberg. En familjetradition har velat häfda en
släktförbindelse med Sturetidens ryktbare Hemming
Qad. En sådan förbindelse kan emellertid icke
styrkas, äfven om den icke i och för sig kan
betraktas som liggande utanför möjligheternas gräns.
Efter all sannolikhet leder nämligen den skånska
prästsläkten Qadd sitt ursprung från en
söderman-ländsk prästsläkt med samma namn, och ett
sammanhang mellan denna och de i Linköpings stift
verksamma bröderna Qad kan icke anses uteslutet.
Oberoende häraf har emellertid Hemming Qadd ingen
brist på anor. Bland dem finner man utom ett i
kyrkans tjänst framstående fäderne bl. a.
mödernenamn sådana som Rydelius, Oelreich och Retzius.
Hans lefnadsbana har visat, att han ej vansläktats.
Efter att 1856 i Lund ha aflagt studentexamen
ägnade sig Qadd omedelbart åt militärtjänsten. Efter
två år vardt han underlöjtnant vid Norra skånska
infanteriregementet och här fick han snart tillfälle
att visa hvad han dugde till, hvilket hade till följd att
befordringarne följde slag i slag. 1864 utnämndes
han. sålunda till adjutant vid första militärdistriktets
stab, 1865 till löjtnant i armén och 1867 vid
regementet. Sistnämnda år blef han äfven
generalstabsofficer, utnämndes till kapten i armén 1872 och vid
generalstaben 1873.
Under en längre följd af år (1872—78) fungerade
Qadd nu som stabschef inom första militärdistriktet
och blef därefter 1879—83 lärare vid krigsskolan i
krigskonst och krigshistoria. Samtidigt var han
verksam i generalstaben, vid hvilken han 1880
utnämndes till major, och inom den högre
militärförvaltningen, i det han 1880—83 var souschef i
landt-försvarsdepartementets kommandoexpedition. Några
år senare (1886) blef han förordnad till chef för
samma expedition, i hvilken ställning han kvarstod till
1888. Sedan 1881 hade han haft adjutanttjänstgöring
hos konung Oskar och. utnämndes 1888 till
öfveradju-tant samt 1905 till chef för h. m:t konungens stab.
Under allt detta fortskred Qadd emellertid äfven
på den rent militära karriären. 1883 hade han
mottagit utnämning till öfverstelöjtnant vid Norra
skånska infanteriregementet och förordnades ungefär
samtidigt till chef för krigshögskolan, hvilken
viktiga post han i tre år innehade. 1886 vardt han
öfverstelöjtnant vid generalstaben och två år senare
mottog han posten som öfverste och chef för an-
FÖREQÅENDE SIDA.
dra lifgrenadiärregementet för att fyra år senare
förflyttas till Svea lifgarde.
Samtidigt härmed inträdde Qadd i generalitetet, i
det han 1892 utnämndes till generalmajor i armén.
Efter ytterligare fyra år blef han 1896 chef för fjerde
arméfördelningen, hvilken höga post han beklädde i
icke mindre än tio år eller till 1905, då han i denna
egenskap efterträddes af generallöjtnant Warberg.
Själf hade Qadd 1902 utnämnts till
generallöjtnant i armén och vid afgången från
arméfördelningschefsämbetet i november 1905 förlänades han med
vår armés högsta värdighet under fredstid, i det han
utnämndes till "general i armén", en värdighet, som
han efter general Lagerbergs frånfälle delat endast
med frih. Axel Rappe.
Under sin långa militära bana har Qadd alldeles
särskildt vinnlagt sig om att inom vår här väcka och
underhålla den offensiva anda, hvilken mer än något
annat är en nödvändig förutsättning för uppnående
af militära resultat äfven i det fall, att en armé
såsom vår uteslutande är afsedd för
försvarsändamål. Rikliga tillfällen har han också haft att verka
i denna riktning, först och främst genom sin
tjänstgöring i generalstaben, men också i sin egenskap
af lärare vid krigsskolan och som ledare af
fälttjänst-öfningar. Det berättas, att en högre tysk officer,
som bevittnade en af våra större fälttjänstöfningar i
början af 1880-talet på förfrågan om sin tanke
beträffande de svenska generalerna, skall hafva svarat:
"Det var mycket fina och älskvärda gamla herrar,
men det var icke generaler — i preussisk mening."
I våra dagar skulle svaret visserligen lyda
annorlunda, utom beträffande finheten och älskvärdheten.
Hvad vårt nuvarande högre armébefäl beträffar,
måste nog äfven den mest kritiske främling medgifva,
att de i duglighet kunna täfla med hvilket
främmande lands som hälst. Att det kommit därhän, är
till mycket stor del beroende på insatser af män
som Hemming Qadd och Axel Rappe. Belysande
för det sätt, hvarpå den förre under
fälttjenstöfnin-gar själf brukat omsätta sina teorier i handling, är
det svar, han en gång skall ha gifvit konung Oscar:
— Hvar ämnar du låta din kår bivackera?
frågade denne.
— På slagfältet — lydde generalens svar.
För öfrigt har general Qadd deltagit i en hel de*
militära kommittéarbeten; han har varit inspektör
för trängen samt ordförande i krigshofrätten liksom
äfven i direktionen öfver gymnastiska
centralinstitutet. Hans arbetsförmåga har synts hardt när
obegränsad, och få kunna blicka tillbaka på en
arbetsprestation större än hans. Allt hvad han uträttat
har han därjämte uträttat väl. Fosterlandet följer
honom därför också med tacksamma välönskningar
på hans lefnads afton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
