Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 18, den 2 februari 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL CARLANDER.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SILA
När de svenska städerna 1862 ändtligen fingo
möjlighet att inrätta sig med moderna kommunala
institutioner, var Göteborg den största bland dem,
ty Stockholm erhöll först följande år sin egen
kom-munalförfattning. Med stora förhoppningar mottogs
den nya kommunalrepresentationen därstädes. Stora
frågor stodo på dagordningen, hvilka med
förutvarande otympliga former för kommunalbesluts
fattande icke kunnat föras till sin lösning. Visserligen
hade man redan ’vid århundradets början skaffat sig
en tidsenlig fattigförsörjningsinrättning och på
1850-talet jämväl i "allmänna folkskolestyrelsen"
förvärf-vat sig ett organ för folkundervisningens
tillfredsställande ordnande. Men däremot brast det
högeligen i afseende på de sanitära förhållandena, något
som isynnerhet gifvit sig tillkänna under 1850-talets
koleraepidemi, men hvarom äfven hvarje år en
abnormt hög dödlighet aflade vittnesbörd. Hvad
man framför allt väntade af de nya stadsfullmäktige
var därför vatten- och afloppsledningar. Det var
isynnerhet d:r Charles Dicksons förtjänst, att dessa
viktiga spörsmål tillfredsställande ordnades redan
under 1860-talet på grundval af den viktiga
principen fritt vatten åt alla. Strax i början sattes
också hvad man numera kallar den sociala frågan
under utredning. Följden blef bl. a.
Göteborgssystemet å spirituosahandteringens område. På
1870-talet följde sedan stadens betydelsefulla handtag till
stora bergslagsbanans förverkligande och de första
stora utvidgningarne af hamnen. På 1880-talet
fortsattes med kommunikationsledernas utbyggande —
särskildt märkes Västkustbanan — hvarjämte
staden med öfvertagande af gasverket slog in på den
kommunalindustriella bana, som sedan ledde till
jämväl bl. a. kommunala spårvägar och kommunalt
elektricitetsverk, det senare banbrytande i hela vårt
land genom sina åtgärder för elektricitetens
popu-larisering. För denna materiella utveckling förbisåg
man icke den andliga kulturens betydelse.
Hufvud-sakligen genom enskild frikostighet möjliggjordes
för ett kvartssekel sedan upprättandet af Göteborgs
högskola; bredvid denna framväxte stadsbiblioteket
till en själfständig institution, samtidigt med att
Göteborgs museum vann allt mera aktningsbjudande
dimensioner och särskildt genom sin konstafdelning
kom att fylla en själfständig nationell uppgift. På
sista tiden slutligen ha förberedande åtgärder
vidtagits för hamnens ytterligare utveckling till fyllande
af sin stora uppgift som den egentliga svenska
världshamnen.
Om någon svensk stad haft skäl att fira
femtioårsminnet af stadsfullmäktiginstitutionens införande,
har det sålunda varit Göteborg. Främst riktar sig
blicken därvid på de betydande personliga krafter,
som oegennyttigt ställt sin förmåga i det
kommunala arbetets tjänst. Många ha de varit, och här
skulle det vara omöjligt att uppräkna dem alla. Men
man kan bilda sig en föreställning om deras art
genom att erinra sig ordförandenamnen: Carl Fredrik
Wærn, J. J. Ekman, Olof Wijk, August Wijkander
och slutligen den man, hvars drag i dag återfinnas
på första sidan af H. 8 D.
Axel Christoffer Carlander är född i Göteborg
(Ltn 23 september 1869, äldste son till grosshandlaren
därstädes Johan Christoffer Carlander och hans maka
Isabella Wilhelmina Bourn. Släkten härstammar från
Karleby socken i Västergötland, hvaraf den tagit
sig namnet och där den äldste kände stamfadern
vid midten af 1600-talet var hemmansägare. 1 de
mellanliggande leden ha alla valt det prästerliga
kallet. Efter att ha inhämtat elementarundervisning
i Göteborgs latinläroverk, beslöt Axel Carlander att
ägna sig åt handel och genomgick för detta
ändamål Göteborgs handelsinstitut, hvarefter han
förskaffade sig ytterligare merkantil utbildning genom
anställningar i Tyskland 1886—87 och i England
1890—91, hvarpå han företog en längre studieresa
till Amerika, Östasien, Ostindien m. fl. länder. På
mellantiderna hade han därjämte praktiserat hos sin
faders firma Johansson & Carlander, hvilken bland
annat innehade och fortfarande innehar ledningen af
Gamlestadens välkända textilfabriker. Till delägare
i denna firma upptogs han 1894 och har sedan tagits
i anspråk jämväl för en hel del andra affärsföretag.
Han är sålunda ledamot af styrelserna för
Skandinaviska Kreditaktiebolaget, Svenska Kullagerfabriken,
bland hvars grundare han var, Svenska Amerika—
Mexicolinien, Bergslagarnas Järnvägsaktiebolag o. s. v.
Redan tidigt började Carlander anlitas för
kommunala uppdrag. Sålunda invaldes han 1900 i
folkskolestyrelsen och på hösten samma år i
stadsfullmäktige. 1901 fick han säte i byggnadskommittén
för stadens slakthus och hade sedan säte i dettas
styrelse. Vidare har han varit ledamot af
styrelserna för stadsbiblioteket och Röhsska
konstslöjd-museet samt är det ännu i styrelsen för Göteborgs
högskola. Vidare har han haft säte i den af
stadsfullmäktige tillsatta egnahemsnämnden.
En del af dessa befattningar lämnade han då han,
efter att åren 1907—09 ha varit stadsfullmäktiges
vice ordförande, 1910 rönte förtroendet att kallas till
den arbetskräfvande posten som stadsfullmäktiges
ordförande. Men i stället tillkommo nya. Sålunda
är han sedan 1908 ledamot af styrelserna för Svenska
stadsförbundet och för August Abrahamssons
stiftelse å Nääs äfvensom af järnvägsrådet. Vidare är
han ledamot i kommittén för den storartade
Charles Felix Lindbergs donationsfond, som skänkts till
Göteborgs förskönande, och inväljes årligen i den
numera permanenta budgetsberedningen.
Trots detta omfattande kommunala arbete har
Carlander fått tid öfver jämväl för andra offentliga
uppdrag. Sålunda hade han säte i den första
kommittén för uppgörande af förslag till en kommunal
jord-värdestegringsskatt — han hade i detta ärende väckt
motion inom Göteborgs stadsfullmäktige — och var
1910 och 1912 i Haag svensk delegerad vid
konferensen för internationell växelrätt. Göteborgs
handelskammare tillhör han från dess upprättande efter
att redan 1903 ha invalts i Handelsföreningens
fullmäktige.
Af yttre utmärkelser må nämnas att Carlander
fått mottaga riddaretecknet af Vasa- och
Nordstjerne-ordnarne.
Sedan 1899 är Carlander i äktenskap förenad med
Hedvig Elisabeth Hildebrand, dotter till f.
riksarki-varien Hans Olof Hildebrand och hans maka född
Martin.
- 274 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
