Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 24, den 16 mars 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARL G. LAURIN.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
I sitt förträffliga arbete "Sverige genom
konstnärsögon" har Carl Q. Laurin funnit några lika
träffande som energiska uttryck för sina åsikter — en
konstnärs och folkpsykologs åsikter — om den
nysvenska väckelsetid, han tror sig varsnat och vill
i sin mån bereda väg för.
I Sverige genomgå vi nu, skrifver Laurin, en
period, då vi måste reagera mot en tid af nationellt
falskt patos och frasväsende och mot den riktning
af nationell själfuppgifvelse och orättvist
underskattande af det egna, som följde den förstnämda
stämningen, och som var, om möjligt, ännu skadligare.
Vi ha blifvit rädde för de stora orden och gesterna,
men också för det sterila häcklandet, vi längta efter
äkta, men försynt fosterlandskänsla.
De citerade uttrycken äro en lycklig reflex af de
mest fördjupade, mest själfulla sidorna af Laurin
som författare. Det är också genom att bära fram
tankar af liknande innebörd som han blifvit, i ordets
bästa bemärkelse, populär. Vi ha här i Sverige i
honom nämligen kunnat få räkna en af de sällsynta
representanterna för en adlad kärlek till landet, dess
folk och kultur.
Carl Q. Laurin är först och främst konstnären.
Hela hans arbete och mångsidiga intressen syfta åt
konstnärliga ideals förverkligande. Ej underligt
därför, om han, med sina betingelser och insatt i en
verksamhetskrets, sådan som den han rör sig i på
Norstedt öl Söners i många fall banbrytande
bokförlag, ofta kommit i tillfälle att på utomordentligt
sätt tjäna ett nationellt värdefullt upplysningsarbete.
I detta sammanhang må erinras om hans
personliga initiativ till bildande af "Föreningen för
skolornas prydande med konstverk", en sammanslutning
af intresserade konstnärer, som öppnat
oöfverskåd-liga möjligheter till konstens popularisering endast
genom ett klarögdt, förståndigt lagdt arbete bland
skolungdom. På ett verksamt sätt har Carl Q.
Laurin ej endast understödt denna sin ursprungliga
plans realiserande, utan målmedvetet fört den till
utveckling genom att själf utarbeta såväl lämpliga
konsthistorier som annan afpassad skollitteratur
inom olika undervisningsfält. Just i dessa Laurins
bokarbeten ha vi dessutom att som en nyhet för
vårt land annotera införandet af färgtryck’ / boktryck,
en konstnärlig utveckling, som tar sig ännu
vackrare uttryck i det förut omnämnda arbetet "Sverige
genom konstnärsögon". I detta arbete framträder
trefärgstrycket i texten som en fulländad
illustrationsdräkt, och på ett sätt som i största flertalet af
de i arbetet reproducerade konstverken är utsökt
delikat. Som arrangör af en sådan konstnärlig
detalj har Laurin rätt till förgångsmannens heder. Som
ledamot i olika kommittéer tillsatta i konstsyfte har
Laurin ytterligare varit i tillfälle lägga ett tungt
vägande ord till fördel för likartade sträfvanden.
En sak man icke bör förtiga i Laurins
verksamhet, är hans betydelse som utväljare af illustrativt
lämpliga konstverk åt olika arbeten. Som sådan
har han särskildt framträdt med utgifvandet af de
illustrerade läroböcker i historia, som utkommit på
Norstedt & Söners förlag. Det arbete och de
intensiva forskningar, som måste föregå det lyckade
resultat dessa läroböcker framvisa, böra inte sakna
ett erkännande, och sakna det inte heller af de
kännare som tagit del af dess värde.
Carl Q. Laurin är — såsom antydts — en
populär författare. Detta är han inte endast i den mening,
att han förstått finna de ämnen och uppslag, som i
en tveksam tid ha det aktuellas värde, utan fastmer
genom sitt skrifsätt, så underligt väl sammanfallande
med svenskt lynne och tycke. Laurin är en svensk
stilist af rang men med den starkaste franska färg
och doft öfver sin stil. Liksom denna är intimt
befryndad med de lätta, graciösa franska pennorna,
så är också hans estetiska läggning gallisk: liflig,
vaken, mångsidig. Den ton han anslår låter aldrig
sträf eller spröd, utan alltid buren af en lefvande
resonans, äkta och naturlig. Strömmen i hvarje
Laurins arbete speglar hans stillsamma, smakfulla
humor, men som en böljelek på ytan krusar sig
ironikerns snabba vändningar och kast.
Vid sidan af sin mångsidiga litterära
författarverksamhet har Laurin med ett hälft tusental
föreläsningar öfver konsthistoriska ämnen på ett
talangfullt sätt framträdt som föreläsare i hufvudstaden.
Härvid har han ytterligare kompletterat och
fullföljt sitt väckelsearbete till förmån för sina
konstnärliga ideal.
Carl G. Laurin är född den 17 sept. 1868 i
Stockholm, af samma gamla svenska familj, som i
kronofogden Lars Olofsson eger sin stamfar och i
Laurentius Laurentii Laurinus, den märklige författaren
till rimkrönikan: "En kort Sveriges krönika ifrån
Magog alltintill fröken Kristinas regemente", räknar
en af sina mest kända medlemmar.
Efter att 1888 ha af lagt studentexamen och två
år senare i Uppsala fil. kand.-examen inträdde Laurin
vid den litterära afdelningen i Norstedt & Söners
bokförlag. De insatser, han gjort i dettas omfattande
verksamhet, ha afsatt sina vackraste frukter i de
omnämnda populärskrifterna för skola och hem, som
gifvit uppslag till en hel ny riktning för
konstintresset.
I en lång följd af gedigna verk, har Laurin
belastat sitt anseende som stilist, och de
senaste åren har han därtill med fog kunnat intaga en
rangplats bland essayister och folkpsykologer
genom sådana monumentalverk som "Skämtbilden",
"Våld och Vald" samt "Svensk själf prof ning". Af
dessa har särskildt "Våld och Vald" med sina
opartiska skildringar af de nationalistiska och
revolutionära rörelserna i Frankrike under 1800-talets
senare hälft väckt uppmärksamhet.
Tidigare har Laurin utsändt ett flertal arbeten,
bl. a. "Dansk och norsk läsning", "Rättskänslan i
våra dagars Frankrike och Dreyfusaffären" m. fl.
I dem alla återfinnas hans stora litterära förtjänster
vid sidan af yttringar af djup beläsenhet och
individuell skärpa.
Laurins snabba penna har äfven funnit tid att
under en följd af år i en serie kvicka krönikor
sysselsätta’ sig med teatern. Det ligger för den invigde
ingen öfverdrift i påståendet, att knappast någon af
de andra hufvudstadsrecensenterna förmått göra sin
personliga uppfattning om de sceniska företeelserna
mera allmänt värderad än Ord och
Bild-skribenten Laurin. I samlade, förtätade uttryck, burna af
en mera än hvardaglig behärskning och jämnvikt,
har han, ofta i ganska välgörande divergens med
andra kritiker, utöfvat sitt recensentkall. Hans friska,
rörliga ordval med sin pikanta spets af syra ha
kvar-lämnat i mångas minne ett otal muntra bon motsr
uddiga slängar och lekfulla infall.
För mycket fransman för att såra utan att först
salutera motståndaren, och för mycket svensk för
att inte esomoftast släppa det öfverdådiga
gosselynnet fritt i några-alltför nära till hands liggande
sarkasmer är Carl Q. Laurin en vinnande utöfvare
af pennans makt — en frimodig fäktare och en
besjälad idealist.
- 370 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
