Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 27, den 6 april 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. F. KUMLIEN.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA
En af vårt lands äldste, skickligaste och
verksammaste arkitekter, hofintendenten(Axel Kumlien, fyller
inom kort 80 år. Det är en ovanligt lång och
vacker arbetsdag, som den vördnadsvärde åldringen då
kan blicka tillbaka på, ända till det senaste fylld af
ihärdig och målmedveten, samhällsnyttig sträfvan, lika
hedrande för. yrkesmannen som för medborgaren.
Axel Friihiof Kumlien är till börden västgöte, och
mycket af götamannens energi, gedigenhet och
flärd-löshet karaktärisera hans personlighet. Han är född
i Härlunda, Skaraborgs län, 10 april 1833.
Föräldrarna voro assesorn Ludvig Kumlien och hans maka
Johanna Rohdin. Första utbildningen för sitt
blif-vande kall fick han 1851—53 vid dåvarande
Chal-merska slöjdskolan, hvarefter följde ytterligare
grundliga studier vid tekniska byggnadsskolan i
Holzmin-den (Braunschweig) 1856—58. Han var anställd vid
statens järnvägars arkitektkontor 1860—72, blef
sistnämnda år privat arkitekt i Stockholm och har
varit Serafimerordensgillets arkitekt 1874—77. Ett
synnerligen betydelsefullt led i K:s lifsgärnirig
betecknar hans anställning som medicinalstyrelsens
högt betrodde och oförtrutne arkitekt 1877—1910.
Till hofintendent utnämndes han 1887, hvarjämte
han erhållit högre ordensutmärkelser.
Genom egen seg kraft har K. under i t Örjan
svåra omständigheter arbetat sig upp till en af
Sveriges mest anlitade arkitekter. Som ofvan antydts,
koncentrerade han i förstone sin verksamhet på
ritningar till byggnader för våra järnvägars behof, och
en mängd af Sveriges stationshus ha tillkommit
efter hans planer och under hans ledning; ett af de
märkligare är Bergslagsbanans i Göteborg. Vid
arbetet på denna byggnad hade han till medhjälpare
sin numera aflidne broder Knut Hjalmar Kumlien, som
1872 blef hans kompanjon. Tillsammans ha de
uppfört många af hufvudstadens privathus, och den
bekanta Stockholms stads bad- och siminrättning, där
så många generationer af den arbetande
befolkningen funnit svalka och vederkvickelse efter
sommardagens id, är bröderna K:s verk. Ett vida
ståtligare prof på Axel K:s arkitektoniska elegans och
konstruktiva talang är dock Grand Hotel i
Stockholm (byggdt 1872—74). De som ännu minnas, hur
på en gång diskret och imposant denna byggnad
föreföll i sin forna gestalt, där den enkel och utan
annan utsmyckning än balkongernas räckverk bredde
ut sina lugna linjer vid Strömmens sorlande vatten
midt emot Tessins kungaborg, kunna nog ej så lätt
försona sig med det nuvarande utseendet efter
hotellets ombyggnad för några år sedan. De många
tillsatserna och utsprången, sannolikt nödvändiga
för en alltjämt växande främlingstrafik, ha förlänat
hela komplexet något skrikigt, brokigt och klumpigt,
som svär mot det magnifika läget och föga
harmonierar med den ursprunglige arkitektens afsikter.
Bland K:s skolbyggnader märkes främst Högre
allm. läroverket i Malmö; de för detsamma
uppgjorda ritningarna ligga till grund för flera andra af
rikets liknande institutioner, såsom Nya elementar-’
skolan öch Södra làtinläroverket i Stockholm.
Viktigaste grenen af K:s arkitektoniska
verksamhet är emellertid, såsom redan i förbigående
påpekats, hans talrika sjukhusbyggnader. I det
hänseendet står han hos oss nästan hors de concours och
kan räknas som en verklig märkesman. Han har
lämnat ritningar till de flesta nyare hospital, lasarett
och andra sjukvårdsanstalter i riket äfvensom till
sanatorierna vid Hålahult och Hässleby. Här kunna
naturligtvis endast de främsta anföras:
Serafimerlasa-rettet, Sofiahemmet, Kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn och Ersta nya sjukhus (full-
bordadt 1907), alla i Stockholm, Lunds stora asyl,
Akademiska sjukhuset därstädes och i Uppsala, Stora
Sahlgrenska sjukhuset och Barnbördshuset i
Göteborg samt sjukhuset "Oscar och Maria Ekmans
minne" i Örgryte vid sistnämnda stad, otaliga smärre
att förtiga. En af K:s yppersta sjukhusbyggnader
är säkerligen den i Sundsvall, uppförd under numera
prof. Ekehorns i Uppsala speciella ledning. Detta
sjukhus kännetecknas ur arkitektonisk synpunkt för
sin synnerliga planmässighet och ändamålsenlighet,
så att både sanitetsvård och medicinsk forskning
här på bästa sätt kan tillgodoses. Som
sjukhusarkitekt betonar K. först och främst byggnadens logik
i exteriören och interiörer, lägger framför allt an på
logementens och arrangemangernas bekvämlighet,
ljus och luft, tillfredsställande af höga kraf på
lämpliga anordningar för hygien, desinfektion o. d. Också
ha hans sjukhusbyggnader, ej minst de smärre, från
auktoritativt tyskt håll fått de amplaste eloger,
såsom jämförliga med de bästa i sitt slag i Europa.
Det ligger i sakens natur, att med den
arkitektoniska uppgift, K. under sin långa bana väsentligen
gjort till sin, hans verk hufvudsakligen böra
betraktas som ingeniörsarbeten, att det praktiska hos
honom kommer i första hand, det estetiska i andra
rummet. K:s mera konstnärliga läggning framträder
likväl i sädana verk som Cederlundska villan å Täcka
udden (Djurgården), som Scholander lär mycket
värderat, det slottslika, parkomgifna St. Torp
(svenskrenässans) vid Göteborg (konsul Ekmans forna
storartade sommarbostad, numera i dotterns,
friherrinnan Louise Falkenbergs ego) och den kanske
mest kända af hans skapelser, Järnkontoret i
Stockholm. Sistnämnda byggnad (i nyare fransk
renässans) med sina proportionerliga former och sitt
präktigt artikulerade, käckt och vackert svängda tak,
sina stora, breda, ljusflödande midtfönster till
festsalen, .sin af bildhuggaren Fr. Kjellberg skulpterade
fris (med bilder ur järnhandteringens
utvecklingshistoria), sina porträttmedaljonger af framstående
svenska bergsmän samt sina ändamålsenliga och
prydliga inre anordningar är af betydande dekorativ
verkan. Enligt tidens sed är huset beklädt med puts.
Moderna arkitekturprinciper — närmast i anslutning
till Clasons banbrytande verksamhet, — såsom
begagnande af naturligt sten-material i största
möjliga utsträckning och utan påsmetning eller falsk
imitation, fasadernas rörligare rytmik och rikare
profilering genom vissa arkitektoniska detaljers
framsprang öfver gatulinjen o. d., hade af flera orsaker
ännu ej lyckats komma till riktigt genombrott i den
svenska konsten. I K:s nyssnämnda verk spåras
dock i det senare afseendet ansatser till det
pittoreska, som sedan, ej utan excesser, varit
förhärskande hos en hel del af vår nyare byggnadskonst.
Dennas utveckling följer hofintendenten K. — enligt
hans egen utsago till en H. 8 D:s medarbetare vid
ett nyligen aflagt besök i den fryntlige åldringens
hem — alltjämt med uppmärksamhet och lifligt
intresse. Det är ett oblandadt nöje att konstatera,
med hvilken fördomsfrihet och tolerans den gamle
arkitekten bedömer sakläget och de kämpande
tendenserna inom den nutida svenska byggnadskonsten,
med hvilken ungdomlig värme han gläder sig åt
fullödiga resultat af vår nyare och nyaste
arkitektgeneration, som han anser lofva så mycket godt
för framtiden. För de nu på dagordningen stående
stadsplane- och trafikfrågorna, ej minst i
hufvud-staden, hyser han stort intresse; allt, som verkligen
kan kallas vandalisering — och det är ej litet i våra
dagars Stockholm! — berör honom däremot antipatiskt
K. har varit en mycket anlitad och dugande kom-
- 418 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
