- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 14 (1912/1913) /
450

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 29, den 20 april 1913 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N. E. H. NORDENSKIÖLD.

TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA

Här i landet är det ju ofta så,
att iörst någon osedvanlig
utmärkelse från utlandet låter oss
komma till insikt om, att vi ha
en eller annan världsbekant man
ibland oss. Väl är då, om det
icke blifvit försent, om man icke
redan i utlandet sökt försäkra
sig om den kraft, vi här låtit gå
obrukad eller kanske t. o. m.
motarbetat. Så väckte det ju en
viss oro, när Erland Nordenskiöld
i julas mottog ett storatadt
anbud från en amerikansk högskola
att för dess räkning leda en
långvarig expedition och sedermera
förestå dess etnografiska
museum — ett anbud, som dess
bättre afböjdes. När styrelsen
för Göteborgs museum strax
därpå enhälligt beslöt att kalla
frih. Nordenskiöld till intendent
för museets etnografiska
afdel-ning, hälsades detta beslut med
stor tillfredsställelse både inom
vetenskapliga kretsar och bland
allmänheten. För en sådan
befattning hade han också sällsynt
stora kvalifikationer.

Nils Erland Herbert Nordenskiöld är född 1877
och företog redan som 22-årig student sin första
forskningsresa — till Patagonien — hvilken
huf-vudsakligen afsåg naturvetenskapliga studier.
Redan 1901 gjorde han sin nästa resa, denna gång till
Argentinas och Bolivias gränstrakter, och 1904—
1905 gällde färden Bolivia och Peru. Under dessa
resor drogs hans intresse alltmer öfver åt
etnografiska och arkeologiska forskningar och den sista
resan gällde uteslutande dylika. År 1906
förordnades han till amanuens vid riksmuseets etnografiska
afdelning, hvilken befattning då i realiteten var
liktydig med föreståndarskap. Han gjorde sig här snart
bemärkt genom sin initiativ-rikedom och sin stora
förmåga att skaffa museet samlingar och att
intressera mecenater för detsamma. Under hans tvååriga
amanuenstid ökades museet med inemot 15,000
nummer, en tillväxt som naturligtvis vida
öfverträf-far hvad som förut förekommit och äfven hvad som
senare på museets initiativ blivit gjordt. Han satte
sig äfven i förbindelse med våra olika
missionsföreningar och deras missionärer, hvilket resulterade i
den storartade etnografiska missionsutställningen i
Stockholm 1907 — en utställning, som vann de
amplaste loford af såväl in- som utländska
auktori-teter. Det samarbete mellan missionen och
vetenskapen Nordenskiöld här organiserat, utvecklade sig
till en början mycket lofvande, men har nu tyvärr
fullständigt kommit af sig, sedan ledningen lämnats
åt andra, för detta samarbete främmande och
likgiltiga personer, ja, det ser ut, som skulle museet nu
mista alla dessa genom frih. N:s energi
samman-brakta föremål, väl en 6,000 nummer.

I friskt minne torde ännu vara frih. N:s
förträffliga initiativ till vandringsmuseer, hvarigenom han
nedlagt stora förtjänster om folkbildningens höjande.

Sedan Ve enskapsakademien beslutat besätta,
föreståndareplatsen vid riksmuseet med ordinarie
inne-hafvare, och den bekanta, för frih; N. ogynnsamma
lottdragningen i akademien ägt rum, begaf han sig
år 1908 ut på en ny stor vetenskaplig expedition
till Argentina, Bolivia och Peru. Denna hans sista

Foto. Flndirt, Stockholm ^’iché: Bengt Silfversparre,

FRIHERRINNAN OLGA NORDENSKIÖLD,
som följer sin make pä forskningsfärd.

och mest berömda
forskningsresa känner allmänheten väl
genom hans stora arbeten
"Indianliv i El Gran Chaco„ och
"Indianer och vita", arbeten, som
visa lika utmärkta
forskningsresultat som de äro hållna i en
populär och underhållande form.
För dessa arbeten tilldelades frih.
N. af Vitterhetsakademien hertig
de Loubafs stora pris, och af
Svenska sällskapet för
antropologi och geografi erhöll han
Wahlbergsmedaljen i guld. En
frukt af hans omfattande studier
i amerikansk etnografi blef det
ståtliga verket "De
sydamerikanska indianernas kulturhistoria".
Utom en stor mängd mindre
skrifter och afhandlingar har han
utgifvit ett stort arkeologiskt
arbete "Urnengräber und Mounds
in bolivianischen Chaco".

Bland de många utmärkelser,
som i öfrigt kommit honom till
del, märkas hedersledamotskap i
ett stort antal utländska lärda
sällskap. Få forskare på det
etnografiska gebietet ha så förstått
att sätta sig in i infödingens lif och
sysselsättningar, få ha så intresserat sig för hvarje detalj
i deras lif och än färre ha gått till sitt arbete med
en sådan kärleksfull förståelse som Erland
Nordenskiöld. För folkbildningen här hemma har han varit
ifrigt verksam, och utom det ofvannämnda
initiativet till vandringsmuseer har han genom många och
långa föredragsturnéer sökt popularisera den
vetenskap, etnografien, hvars förnämste representant i
vårt land han är.

Redan när Göteborgs museum för ett par månader
sedan kallade honom till intendent, hade han
planlagt en forskningsfärd till det inre Syd-Amerika,
hvilken "säkerligen kommer att tillföra museet stora och
värdefulla, samlingar. Redan under den korta tid,
frih. N. varit fäst vid institutionen, har han hunnit
skaffa sin afdelning högst värdefulla samlingar bl. a.
Liljewalchska Guyana-expeditionens material.
Genom särskilda dispositioner har han sörjt för, att
museet äfven under hans frånvaro kommer att förses
med samlingar på det bästa sätt, hvarpå dylika
kunna anskaffas.

Friherre Nordenskiöld har i dessa dagar lämnat
vårt land för att anträda sin nya forskningsresa.
Han åtföljes af sin unga maka, som käckt går att
med honom dela färdens strapatser och mödor.
Detta är icke blott en djärf bragd — äfven bland
naturfolken finnes utan tvifvel mycket, som endast
en kvinna kan utforska!

Det har väl stått strid kring Erland Nordenskiölds
namn, strid, som det stått kring de flesta utpräglade
personligheter, som själfva måst bryta sig en väg.
Nu ha den stridens vågor lagt sig och kring den unge
forskaren ha fylkat sig alla de, som ännu förstår
att skilja på person och sak, på ärlig strid och
intriger. Och den varma hyllning, alla vårt lands
främste vetenskapsmän ägnat Erland Nordenskiöld
vid hans afresa till forskningsfältet — den hyllningen
har ej blott gällt hans vetenskapliga gärning, som
ställt honom främst bland våra etnografer, utan äfven
hans vänsälla personlighet och fina anspråkslösa
väsen.

450 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:04:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvar8dag/14/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free