Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 36, den 8 juni 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det beslut, riksdagens båda kamrar den 21 maj
med stora majoriteter fattade, hvarigenom särskilda
utskottets förslag i folkpensioneringsfrågan bifölls,
kommer att i alla tider göra detta datum till en
märkesdag i Sveriges historia.
Främsta förtjänsten af, att detta stora spörsmål
sålunda nu efter 29 års omfattande förarbeten*
ändt-ligen bragts till lösning, tillkommer utan gensägelse
regeringsrådet A. Lindstedt. Utskottets ordförande,
grefve Hugo Hamtlton, hade fullkomligt rätt, när
han i första kammaren framhöll det beundransvärda
sätt, hvarpå regeringsrådet Lindstedt fullföljt sitt
arbete på frågans lösning, och när han offentligen här
gjorde honom sin honnör, en honnör hvari
statsminister Staaff instämde, gif vande honom "ett
sär-skildt uttryck af erkänsla för den ovanliga energi,
det sällsynt sakkunniga arbete och icke minst för
den stora och sällsynta uppfinningsförmåga han
visat, när det gällt att öfverv nna svårighet efter
svårighet"
Hvad som i särskild grad verkade glädjande var
den enighet, hvarmed riksdagens olika partier
bi-drogo till den stora sakens framgång. Nuvarande
och f. d. civilministrarne ha båda i nästan lika hög
grad sin andel i verket, statsrådet A. Schotte helt
naturligt som den i regeringen föredragande,
landshöf-dingen grefve Hamilton som den, hvilken tillsatt
komittén och i utskottet ledt kompromissarbetet.
En alldeles särskildt vacker epilog fick debatten
i första kammaren genom statsministerns uttalande
af den öfvertygelsen, att det skall blifva möjligt, att
sedan denna riksdag afhjälpt de sörsta och mest
framträdande bristerna i vårt inre försvar, nästa
riksdag skall kunna få på sin lott att afhjälpa de
största och mest framträdande bristerna i vårt yttre
försvar. Måtte enigheten då bli lika stor som nu!
Till slut må det vara tillåtet att instämma i
statsministerns uttalade förhoppning, att det viktiga
beslutet måtte ha fattats i en lycklig stund för land
och folk.
F. E. NEESS.
Landskrona jubilerar. Det finnes många svenska
städer, hvilka högmodas öfver att vara urgamla, och
om den gamla versen, att "når Christus lod sig föde,
stod Lund och Skanör i Gröde", än icke torde hålla
streck inför en mera närgången kritik, lär det å
andra sidan icke låta sig förneka, att åtskilliga
svenska och skånska städer se historien om sitt
ursprung förlora sig i tider, öfver hvilka endast
arkeologien kan bringa en sparsam belysning. Den
äran kan Landskrona icke göra anspråk på, men
till gengäld kan det
an-gifva datum och årtal på
en privilegieurkund, som
ådagalägger, att det i år
och just i ’■ dessa dagar
kan glädjas öfver att i
ett hälft årtusende ha ägt
rättslig tillvaro som stad.
Det är icke att undra
på, att det vackra och
idoga samhället, hvilket
i allmänhet ställts en
smula i skymundan af
sina tre grannar, det rika
Malmö, det sköna
Helsingborg och det lärda
Lund, velat begagna
tillfället att draga
uppmärksamheten till sig. Qenom
den präktiga utställning
i en sällsynt fager
om-gifning, som den l:ste
juni officiellt öppnades
och hvartill Sveriges
befolkning å skilda håll
helt visst i rikt mått
skall hörsamma
inbjudningen, har den väl
lyckats i detta lof värda
uppsåt, och redan nu kan
det sägas, att
Landskrona är lika mycket att
lyckönska till* de
uppnådda femhundra åren
som till det sätt, hvarpå
det valt att fira
bemärkelseåret.
Landskronas egentliga
blomstringstid faller un-
der det sista århundradet och hufvudsakligen på den
senare hälften däraf. Som de flesta andra svenska
städer har det därunder haft att glädja sig åt ett
initiativrikt och solidt kommunalt lif, som låtit den
ena vackra kommunala institutionen uppväxa efter
den andra. Många namn kunde vara värda att
i detta sammanhang nämna. För dagen stanna vi
vid stadsfullmäktiges nuvarande ordförande, hvilken
af naturliga skäl — jämte borgmästare A. Munck af
Rosenschöld — vid jubileums- och
utställnings-fästligheterna såväl som
vid förberedelserna till
dessa intagit en ledande
ställning.
Fredrik Engelbrekt
Neess är född i
Landskröna 1857. Hans
fader var
grosshandlaren därstädes Carl
Fredrik Neess. Denne hade
1847 grundat den bekanta
spanmålshandelsfirman
C. F. Neess, hvilken
småningom utvecklade sig
till en af de förnämsta i
Skåne, och åt
spannmålshandeln blef det också,
som sonen kom att ägna
sig. Efter att ha
inhämtat vanlig
elementarundervisning kom han vid
sjutton års ålder på
faderns kontor. Efter
någon tids praktik här
genomgick han
handelsinstitutet i LÜbeck, hvarpå
han begaf sig till
England, där han under två
års tid förvärfvade sig
ytterligare utbildning hos
den stora
spannmålsfirman John Johnson 6l
Son, hvilken vid denna
tid var firman C. F. Neess’
största utländska
förbindelse.
Efter hemkomsten
upptogs han snart (1883) som
delägare i faderns firma
- 562
Foto. Hagman, Landskrona. *«*,.. nm* sa/verspar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
