Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 40, den 6 juli 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
»æÄsSSF ¾
M^-HM.
FRÅN DEN INTERNATIONELLA KVINNLIGA RÖSTRÄTTSKONGRESSEN I BUDAPEST: Längst t. v. fä foton) vid bordet sitter
fröken Signe Bergman från Stockholm; stående mrs Chapman Catt; t. h. fröken Anni Furuhjelm från Finland (Ijasklädd).
En internationell kvinnlig rösträttskongress, den sjunde i ord rösträttsalMansens representativa ordförande mrs Chapman Catt,
ningen, öppnades den 15 juni i Budapest. Till kongressen hade höllos välkomsttal af ecklesiastikministern dr Béla de Janko-
infunnit sig 2 000 delegerade från rösträttsföreningar jorden wich och borgmästaren dr Stephan v. Bárczy.
riindt. Vid öppnandet, som förrättades af den internationella
stolen, för att aldrig mer äntra den, sedan står han
från morgon till kväll bak disken i "Rasmines Lyst",
och Rasmine själf fyller med sina kuddar, filtar och
af stillasittandet tilltagande volym soffan i
kammaren bredvid. Dörren emellan dem står öppen och
från sin plats instruerar Rasmine Jörgen i
skötandet af kommersen, hon ropar till honom på hvilken
hylla och i hvilken ask det finns, som kunden
begär samt priset, men aldrig lär han sig det, aldrig
får han sinnesnärvaro att sköta två kunder på en
gång, alltid fubblar han med metermåttet, alltid
räknar han fel vid växlingen.
När kvällen kommer; är han så förbi, att han
kunde ha druckit Tuborg i stället för Gammel
Carlsberg och intet märkt. Men Rasmine insomnar med
samma leende som hon haft hela dagen och sällan
mister stämman sitt muntrande tonfall.
Så går tiden, Rasmine fortfar att öka i omfång,
Jörgen krymper, bekymmer och omtanke för
Rasmines sjukdom tilltar, slantarna i boddisklådan
minska.
Tre gånger i veckan rullar Jörgen Rasmine till
Badesanatoriet för behandling — nu har Rasmine
åter varit och fått sitt bad och de äro på hemväg.
Men i dag händer det att krafterna svika Jörgen,
han måste låta rullstolen stanna i skuggan under
träden, som hänga ut öfver en villaträdgårds staket.
Han torkar svetten, sätter sig försiktigt på kanten
bredvid de lama fötterna och pustar ut.
— O, Jörgen, kasta mig i sjön, så slipper du* mig.
— Javisst, lilla Rasmine, men vi kunna vänta
ännu litet.
, Han lutar hufvudet i handen för att dölja att han
inte nu kan le åt hennes infall. Promenerande gå
förbi, autompbiler och charabanger med lustfarande
hvirfla upp damm, Jörgen gör ett försök att resa
sig upp och föra Rasmine ur dammskyarna, men
sjunker tillbaka igen... han väcker till vid att känna
Rasmines hand trefva innanför rocken.
— Huf ditt hjärta klappar — du är ju alldeles
förbi — Jörgen!
Han sluter hennes hand i sin. — Det klappar för
dig lilla Rasmine . förresten är du väl lika trött —
trött på att le — tillägger han stilla med bortvändt
ansikte.
Genomskådad! Rasmine tiger. Jörgen gör intet
nytt försök att resa sig upp, han håller fortfarande
Rasmines hand i sin, hans hufvud är sänkt i bitter
begrundan. Snart skall han inte orka dra Rasmine
längre och icke ha råd att skaffa någon i sitt ställe...
Hur länge de sitta så vet han icke. Han har
tagit hatten af och gaslyktsljuset begynnar spegla sig
i hans måne, det susar kallt från Sundet,
förbifa-rande minskas, till sist hörs bara då och då enstaka
fotgängare.
En ångbåtsklocka ringer någonstans, då gör han
ett nytt försök att stå, men känner i detsamma
Rasmines andra hand på sitt hufvud.
— Jörgen, du tror att vår Herre glömt bort oss?
— Ja...
— Hör på mig, Jörgen! Ser du, när man är dömd
till sysslolöshet, arbeta tankarna desto mer och man
löser gåtor, som annars synas olösliga. Sålunda
har jag småningom lärt att tyda vår gåta, du Jörgen
— vår. Och lösningen måste då- vara den, att när
vår Herre släppte oss båda ut i lifvet har han
helt-visst tänkt: de där två reda sig nog mig förutan
med bara sitt goda humör, dem behöfver jag icke
bry mig om, så får jag i stället fria händer till att
bereda dem riktigt goda platser i mitt himmelrike,
när deras tid är ute...
Hon teg litet och funderade. . .
— Ånej, bortglömda äro vi helt säkert icke... i
himmelriket stökas nu med all makt för vår.skull,
ja — men skratta inte åt mig, Jörgen! — kanske
ha alla våra planer och förhoppningar hörts ditupp...
kanske skall "Rasmines Lyst" förvärkligas där.
Han kramar hårdt hennes hand.
— Det kan väl icke vara långt dit, du Jörgen —
för någon af oss. —
Åter knogar Jörgen i väg med rullstolen och
Rasmine sitter i den och ler. Jörgen har fått liksom
nya krafter och innan de nå det lilla mossbelupna
huset pratar han friskt, fast allvarligt och med
högtid i stämman, om allt hvad härligt de kunna vänta
sig i himmelriket — om en liten tid.
- 635 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
