Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 44, den 3 augusti 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RICHARD OSSBAHR.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
En närmare undersökning skulle säkerligen visa,
att ingen samhällsklass skänkt vårt land ett större
antal plikttrogna, nitiska och framgångsrika ledare
på näringslifvets område än officerskåren. För en
ytlig betraktelse kan detta synas underligt, men i
själfva verket är det naturligt nog. Militäryrket är
såsom knappt något annat ägnadt att utveckla
egenskaper, som hos vårt folk på grund af lynnesanlag
och väl äfven uppfostran äro relativt sällsynta, men
för ledaren äfven inom jordbruket och industrien af
högsta vikt: organisationsförmåga; den okufliga
energi, som ej vet af någon annan betydelse hos i
vägen sig ställande hinder än att de böra
öfvervin-nas; till sist — och det är icke det minst viktiga
— disciplin. Härtill är vidare att lägga, att före den
allmänna värnpliktens införande den svenska
officeren hade jämförelsevis god tid öfver äfven för
deltagande i det praktiska lifvet. Slutligen — det får
ingalunda förbises — möjliggjorde offcersställningen,
som ju relativt tidigt förvärfvades, att ungdomen
för en gångs skull släpptes fram till själfständiga
uppgifter, innan den ännu hunnit försjunka i de
många tjänsteårens meriterande, men slöande
slentrian.
I mån som den svenska armén särskildt efter
1892 och 1901 års härordningsreformer alltmer
antagit karaktären af en folkhär har det emellertid af
naturliga skäl blifvit allt sällsyntare, att den högre
officeren tillika kunnat bli en det praktiska lifvets
general. Undantag gifvas dock och till dem hör
f. generaldirektören Richard Ossbahr, som för kort
tid sedan var i tillfälle att fira sin sextioårsdag.
Richard Emanuel Ossbahr är född i Stockholm
den 26 maj 1853 och son till bankosekreteraren C.
Ossbahr och hans maka Mathilda Korsgren. Från
början bestämde han sig för den militära banan och
blef efter att ha genomgått krigsskolan på Karlberg
redan 1872 vid blott 19 års ålder underlöjtnant vid
Svea Artilleriregemente. Vid samma regemente
avancerade han i vanlig ordning till löjtnant 1877
och till kapten 1886. Några år senare kallades han
att tjänstgöra som artilleristabsofficer, hvarmed han
tillbragte åren 1890—92. Två år senare vardt han
kapten vid generalstaben och avancerade där till
major 1895. Samma år utnämndes han till
afdel-ningschef vid generalstabens
kommunikationsafdel-ning, hvarpå ytterligare tre år senare följde
utnämning till öfverstelöjtnant (1898). År 1901 utnämndes •
han till öfverste och chef för Andra Svea
Artilleriregemente, hvilken befattning han dock ej
synnerligen länge behöll, i det han redan 1903 därifrån
sökte och erhöll afsked.
Saken var den, att Ossbahr redan sedan länge
ägnat sig åt hvarjehanda praktiska och ekonomiska
värf, hvilka nu helt kräfde hans tid. Så hade han
år 1890, då han ännu blott var kapten, mottagit
le-damotskap i styrelsen för Härnösands enskilda banks
afdelningskontor i hufvudstaden, där han snart
utsågs till ordförande, och blef 1898 äfven medlem af
bankens centralstyrelse. Efter afskedstagandet
ägnade han sig helt åt dessa och liknande
ekonomiska uppgifter och blef förste direktör för nämnda
bankfilial. Bland öfriga förtroendeuppdrag af
enskild natur, som nu tillföllo den ovanligt
arbetsamme och energiske mannen, förtjänar nämnas,
att han utsågs till revisor i ett af våra största och
framgångsrikaste bolag, nämligen Separator, samt
valdes till -ledamot i styrelserna för Bergslagernas
och för Stockholm-Västerås—Bergslagens
järnvägar. Härvid blef han satt i tillfälle att verksamt
deltaga vid åstadkommande af de aftal och
överenskommelser, som slutligen ledde till upprättandet af
trafikförvaltningen Göteborg—Stockholm—Qäfle, en
driftskoncentration, hvilken som bekant ledt till de
bästa resultat icke blott i afseende på den
ekonomiska af kastningen af de däri ingående
järnvägsaktiebolagen, utan ock till högst betydande
trafikfördelar för de orter, som beröras af denna vårt
lands största enskilda järnvägsförvaltning. För
närvarande är han vice ordförande icke blott i
styrelsen för nämnda trafikförvaltning, utan ock i styrelsen
för Stockholm—Västerås—Bergslagens nya
järnvägsaktiebolag.
Mera som en episod i denna rastlösa verksamhet
inföll Ossbahrs öfvertagande af generaldirektörskapet
öfver postverket. Det vittnar emellertid högt om
det ansende som skicklig administratör han
förvärf-vat sig att regeringens val föll just på honom, när
det 1907 gällde att skaffa en efterträdare till den
högt förtjänte von Krusenstierna. Meningarna blefvo
snart häller icke hvarken bland allmänheten eller
bland postverkets personal delade därom, att den
därvid lyckats erhålla rätte mannen på rätta platsen.
Tyvärr fick postverket emellertid icke länge behålla
sin nye chef, i det han redan vid årsskiftet
efterträddes af den afgående civilministern, nuvarande
generalpostdirektören. Närmaste anledningen till
hans afgång uppgafs vara sjuklighet, föranledd af
öfveransträngning. Under sin korta tjänstetid hade
han hos alla sina underordnade, såväl tjänstemän
som betjänter, förstått väcka absolut förtroende och
stor tillgifvenhet.
Af utmärkelser, som tillfallit Ossbahr må särskildt
nämnas, att han är ledamot af
krigsvetenskapsakademien.
År 1892 ingick Ossbahr äktenskap med Cecilia
Amalia Reuterswärd, dotter till hofmarskalken Patric
Reuterswärd, den bekante politikern, och hans maka
Stassa Rouget de S:t Hermine.
- 690 ~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
