Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 51, den 21 september 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
GUSTAF JANSON I HVARDAGSRO.
vi’–;-K*:– \>~<* - ’^"« • w¾æ&¾* – - ^Ü^¾/f
Amafurfo†ofjrafi Kliché: Bengt SUJvenparre
OFVANSTÅENDE VACKRA BILD AF DEN I DAGARNE BORTGAGNE STORBERÄTTAREN ÄR TAGEN UNDER "ÊN
PROMENAD Å HANS KÄRA DJURSHOLM.
Bland den grupp af Sveriges störste författare Hvar 8 Dag. räknat och räknar som medarbetare
befann sig äfven Gustaf Janson. För något år sedan trädde han i förbindelse med vår tidning och
gjorde oss det högt uppskattade erbjudandet af regelbundna novellistiska bidrag, något, hvarom vi,
efter hvad vi hafva anledning tro, stått ensamma. Sedan dess hafva vi beredt rum för ett antal skisser,
fullvärdiga uttryck för denne författares originella och friska fabuleringsförmåga, hans motivrikedom
och säregna berättaretalang. Vi erinra om "Depoten", ödemarks skildringen med dess mörka isande
dödsstämning, mot hvliken de storvulna människokaraktärerna brytas i strålande ljus; "Fjärilsjägaren"
med desso sorg i rosenrödt, o. a. Till denna samling utsökta skisser foga vi i dag en ny, Rqblnson,
ur de små torrt humoristiska, öfverlägsna serieskildringarne: "Ur T. Theodorssons upplefvelseru hvar af
vi förut återgifvit en skiss. I nästa årgång torde vi återkomma med mera som vi på sin tid
emot-tagit från den nu så plötsligt bortryckte. — Till den lefnadsskildring vi jämte helsidesporträtt
åter-gif v a å annan plats önskar Redaktionen foga ett tack för den älskvärdhet, intresse och
tillmötesgående som Gustaf Janson under vår förbindelse ägnat vår tidning.
––––––––––––––––– Redaktionen,
ROBINSON.
UR T. THEODORSSONS UPPLEFVELSER, FÖR H. 8. D. AF GUSTAF JANSON*
ET knackade bakom villan, det
knackade riktigt intensivt. När han hört
det en stund, undrade Theodorsson,
hvad pojkarna höllo på med nu igen.
Och som han inte var i stånd att gissa
det, steg han upp från sin plats och
gick att se efter.
Den här gången var det ingenting
farligt. Theodorssons yngste son satt på marken
bredvid en större sten. Hans vänstra näfve var
trofast sluten kring en mindre aflång sådan, och i
högra handen höll han en tredje. Med denna
dunkade han oafbrutet mot den aflånga stenen, hvars
nedersta del hvilade på den större.
— Jaså, utbrast Theodorsson lugnad. Du leker
bergsprängare?
— Nää, svarade grabben utan att se upp. Han
hade inte tid till det, så strängt upptagen som han
var af sitt knackande. För resten gjorde han ju in-
gen egentlig odygd, hvarför han kände sig ren och
oskyldig och tyckte det var onödigt att visa något
fjäsk.
Theodorsson hade lärt åtskilligt af lifvet. De icke
minst nyttiga lärdomarne ha hans tre barn
bibringat honom. Han visste bland annat, att man gent
emot dylika ungdomar bör visa ett mycket måttligt
intresse för det, som verkligen intresserar en.
Theodorsson fortsatte till nästa hörn och kastade
en blick öfver gårdsplanen. Han såg sin äldste son
sitta nedhukad ett stycke längre bort och smeta våt
jord på en hög stenar. Pojken var smutsig ända
upp till hårfästet. Fadern nickade lugnt. Det var
ungefär så som det skulle vara, åtminstone från
sonens synpunkt. Och borta vid staketet höll lilla
Ruth på att skrapa ihop lof och småkvistar med
händerna.
Icke ett ögonblick föll det Theodorsson in, att en
flicka på sex år gripits af någon slags längtan efter
- 809 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
