Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1, den 5 oktober 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
blick ut som om de måste slå hvarandra i skallen
— jag kunde inte se på det länge, det var för hemskt.
... Så tog det till att regna, dagar i sträck.
Instängd på hotellet af regn, regn, regn. Jag satt i
hotellkaféet och läste hvad som föll mig i
händerna: tidningar, tidskrifter, veckotidningar, ja till
och med en handelskalender! I en veckotidning
såg jag ett porträtt af prinsen-regenten af Bayern,
som just den sommaren fyllde 80 år. Och jag kom
att tänka på Witteisbackarna, denna underliga
furstefamilj, som också Karl XII var släkt med ...
Half-tokiga nästån allesamman, utom de som voro
heltokiga ... Till och med denne gamle prins
Luitpold,* som af allt att döma är en hedersgubbe och
i de flesta hänseenden ganska klok, till och med
han har sin lilla fluga. Då han låter fotografera sig,
är han klädd som vanligt folk; men då han skall
porträtteras af en målare eller en skulptör tar han
det mera högtidligt: då spökar han ut sig i en
gammal spansk hofdräkt från femtonhundratalet — samma
kostym som Don Juan har på Operan! Hvilken
underlig idé af en till så pass mogen ålder kommen
man, hvars ansikte snarast ser ut att tillhöra en
gammal pensionerad läroverksadjunkt ...
Som jag satt där och bläddrade i tidskriften —
"Heimath" vill jag minnas att den hette — föll mitt
öga på en rubrik: "drafologisk afdelning",
redigerad af d:r Henry R. Houston-Mayer, Leipzig 5, Box 42.
Min vän från Rådhuskällaren i Leipzig!
Tidskriftens grafologiska afdelning var baserad på
följande principer: Mot insändande af 1 Mark i
frimärken och medföljande skriftprof fick man en kort
karaktäristik af sin person tryckt i tidskriften
(under diskret signatur, ty alla karaktäristiker kunde
ju inte bli bara smicker, det skulle rubba kundernas
förtroende.) För två Mark fick man en utförligare
karaktäristik (på tio å tolf rader), och om man ville
kosta på sig 5 Mark, fick man veta allt om sig själf
till och med de intimaste hemligheter — men denna
karaktäristik skulle man få sig ttllsänd som
privatbref. Därefter följde en serie kortare
porträttskisser af personer, som gripits af det sokratiska
begäret att lära känna sig själfva. De voro inte alltid
artiga. En ung dam fick läsa, att hennes värsta fel
var afundsjuka, "på grund af att hon var mindre
vacker och mindre eftersträfvad af de unga männen
än åtskilliga af hennes väninnor". En herre fick den
upplysningen att han var fåfäng, pedantisk och ville
gifva sig sken af högre bildning och finare social
ställning än han ägde. En dam i fyrtioårsåldern fick
veta, att hon var på väg att duka under för vissa
frestelser, men att hon i öfrigt var godhjärtad,
"kanske alltför godhjärtad..." Och så vidare. Jag
är öfvertygad om att de flesta af offren kände sig
träffade på någon öm liktorn.
Och i detta förfärliga idiotväder — det regnade
och regnade — kände jag mig plötsligt själf smittad
af ett oemotståndligt begär att ändtligen en gång
få veta hvad jag gick för. Och med den
slösaktighet som anses vara utmärkande för vår nation,
beslöt jag att kosta på mig icke mindre än 6 Mark
och att för denna summa skaffa mig två porträtt —
två speglar för min själ: en till 5 Mark, privat, och
en till 1 Mark, i "Heimath". Naturligtvis under olika
signaturer. Först tog jag ett ark af mitt vanliga
manuskriptpapper, i kvartformat, och efter ett par
korta inledande rader i vanlig affärsstil vidfogade
jag (utom 5 mark) som skriftprof en afskrift ur en
tidningsartikel, som jag händelsevis hade inom
räckhåll. Jag skref alltså intet, som hvad innehållet
beträffar kunde ge någon upplysning om min person;
den vise mannen skulle blott ha min handstil att
* Död 1911.
hålla sig till. Detta bref skref jag med min vanliga
reservoarpänna, som är ganska brednäbbad och som
var fylld med mitt eget medförda Filipstadsbläck.
— Till det andra brefvet begagnade jag hotellets
skrif material: ett tarfligt brefpapper i allt för litet
format, en dålig, spetsig panna och ett vidrigt
gredelint bläck. Som följd af papperets ringa format
och den spetsiga pannan blef min handstil denna
gång litet mera petig och sammanträngd, utan jag
i öfrigt gjorde det minsta försök att förställa den.
Som skriftprof vidfogade jag denna gång ett par
strofer ur ett poem i "Fliegende Blätter".
Om mannen verkligen är skriftsakkunnig — tänkte
jag — måste han ju trots dessa små yttre
olikheter genast se, att handstilen i bägge brefven är identisk.
Redan efter några dar kunde jag på Pöste
res-tante hämta den privata karaktäristiken. Den lydde:
"Eder skrift, som är sällsynt uttrycksfull förråder
vid första ögonkastet vissa framträdande
själsegenskaper — i första rummet en ovanlig energi,
högstämd idealitet, fantasi och framför allt en
härsklystnad, som lätt kunde urarta till despotism, om
den icke vore förenad med en eminent intelligens.
Trots en ärelystnad, som icke känner några
gränser, och trots en icke ringa och icke ogrundad tanke
om Er själf, är Ni aldrig dum = stolt, förgudar icke
Er själf, är tvärtom enkel och urban i Ert väsen
och har den för alla stora själar gemensamma
egenskapen att icke fördela Er artighet efter yttre
rang. Ni är öppen och djärf, Ni säger Er mening
utan omsvep och utan fruktan för följderna och har
därmed förvärfvat många fiender. Men på samma
gång förmår Ni att behärska elden i Ert inre och
visa en lugn yta, hvarför många anse Er för en
kylig och förbehållsam natur. Ni vantrifs bland
ordinära själar. Ni tål ogärna motsägelse, och som
en född härskarnatur kan Ni fara upp i häftighet; men
då Ni i grunden är ett kärleksfullt gemyt med stor
medfödd välvilja, är ni försonlig, hyser icke agg och
förlåter lätt. — Ni har starkt utveckladt kritiskt sinne
och är en utpräglad ordningsmänniska. — Eder
idealitet har att kämpa mot starka världsliga drifter,
hvilket skapar en säregen dualism i Er själ...
Därest Ni skulle finna denna karaktäristik träffande,
utbeder jag mig vördsamt Eder ärade rekommendation
till vänner och bekanta".
Detta var verkligen mer än jag väntat mig för 5
Mark! Det vår åtminstone valuta för pängarna!
Jag kände mig formligen växa, medan jag läste det.
Vid middagsbordet hade jag all möda att afhålla mig
från att läsa upp det för värden-kyparen. Det
kändes så underligt art gå omkring alldeles ensam i
denna tyska småstadshåla, där ingen människa visste
hvilken tusan till karl jag var. .
Men efter ett par dar kom nästa nummer af
"Heimath". Jag slog genast upp den grafologiska
afdelningen och läste under den signatur, hvarmed
jag hade undertecknat brefvet n:o 2, följande korta
porträttskiss till 1 mark:
"Ni är en hvardagsmänniska, dock med en viss
böjelse för tungsint grubbleri, särskildt öfver
religiösa ämnen. Ni är försynt och undfallande i Ert
väsen, nästan kvinnligt vek. Ert ordningssinne är
större än ert skönhetssinne. Ni är kritiskt anlagd
och vantrifs bland ordinära själar, men af artighet
döljer Ni det för Er omgifning".
Nyss hade jag känt mig som en Cæsar, en
Napoleon. Nu kände jag mig betydligt reducerad.
Hvad är jag — hvem är jag?
Det fick jag inte veta den gången — det enda jag
fick veta var, att herr grafologen var en stor
skämtare, och att han förstod sig på att lefva af det!
- 11 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
