Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3, den 19 oktober 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
E FRÄNCKEL
1888-1911. T 1912
tingets beslut i
flaggfrågan skulle
notifice-ras, och Lars
Åkerhielm, hvars
ståndpunkt i
konfliktfrågorna i allmänhet
sammanfallit med
För-stakammarhögerns,
trädde då tillbaka från
den konsultativa
statsrådspost han beklädt
sedan 1888. När
Boström året därpå
lämnade regeringen, torde
det i Första
kammaren ha känts som en
lättnad. Hans
interregnum i kammaren
medförde intet
närmande, och under hans
andra statsministertid 1902—1905 blef
klyftan ännu större. Först brytningen
med Lagerheim och den unionspolitik
de gemensamt inledt återgaf Boström
Första kammarens förtroende eller så
mycket däraf, som stod att återvinna.
Tre män framträdde under denna
tid mer än andra som representativa
för Första kammarens politik:
bruksägaren Christian Lundeberg, professor
Oskar Alin och biskop Gottfrid
Billing. De voro både till lefnads- och
riksdagsåldern ungefär j ämnåriga, födda
på 1840-talet, Billing och Lundeberg i
början och Alin i midten och hade
kommit in i riksdagen under
1880-talet, Lundeberg ett par år före, Alin
vid och Billing året efter det
tullpolitiska systemskiftet.
Som den kraftkarl han var kom
Lundeberg att nästan omedelbart
intaga en ledande ställning inom det
protektionistiska partiet i Första kammaren, insattes
redan efter ett par år både i förtroenderådet och
statsutskottet, hvars ordförande han blef efter Sparre, när
denne 1896 intog talmansstolen. I brytningarna med
regeringen och Boström kom visserligen Lundeberg
till korta så tillvida, att Boström i allmänhet dref
sin vilja igenom och fick den majoritet han fordrade,
men kammarens förtroende behöll Lundeberg
orubbadt i alla skiften, och när det vid
unionsafveck-lingen 1905 i spetsen för koalitionsregeringen
behöfdes en man, som äfven högern i Första kammaren
kunde sluta upp
omkring, var Lundeberg
själfskrifven. Den
nuvarande statsministern karaktäriserade
honom efter
samarbetet i Karlstad som
en handfast man, och
det omdömet förklarar
nog mycket af det
förtroende han åtnjöt.
Men han var också
en förslagen man, som
förstod att finna
utvägar när andra stodo
rådlösa. I kammaren
hörde man inte
mycket af honom. Han
talade sällan, och hans
föredrag var tungt och
I k
t
m________
______._’ i
E G. BOSTRÖM
1893-1907 † 1907
N. A. H. PALMSTIERNA
1899-1909. † 1909
onyanseradt, men det var auktoritet
med hvad han sade.
En ännu mera tystlåten man var
Alin. Det kunde gå riksdagar utan
att han tog ordet i debatten en enda
gång. När han någon gång gjorde
det, var det därför en stor händelse.
Någon oratorisk njutning var det
däremot icke. Han talade torrt, tonlöst
och omständligt. I olikhet med
Lundeberg, som vanligen inskränkte sig
till att ge lösen, sökte Alin sin
ställning likmätigt att utreda frågorna, och
man lyssnade uppmärksamt till hans
anföranden, som gärna fingo en viss
karaktär af föreläsning, utan att
därför förlora den politiska slutsatsen
ur sikte. Han yttrade sig endast i
grundlagsfrågor. Unionsfrågan var ju
så att säga hans fack. Så som denna
fråga under 1890-talet och fram till
1905 upptog svensk politik, var det
gifvet, att han skulle komma att i en krets, hvars
intentioner sammanföllo med hans, få ett
betydande inflytande. Det var ju hans utveckling af
den unionelia rätten, som gaf kammarens
unionspolitik dess laga försvar, som låg till grund för 1895
års fordran på "en snar och fullständig revision af
riksakten" och för anspråket på svensk
medbestämmanderätt om färgerna i norska flaggan.
En man af annan typ var Billing. Med sin
pre-latensiskt skolade vältalighet, som lätt anpassades
äfven för parlamentariskt bruk, kastade han sig gärna
0* "%*
F. VON ESSEN
1866-1906
C. B. HASSELROT
1879-1910 † 1910
P E LITHANDER
1885-1908
C A, SJÖCRONA
1886-1909
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
