Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3, den 19 oktober 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
A. G, L. BILLING
1889-1912.
L. W. A. DOUGLAS
1890-1911
R. DICKSON.
1892-1903
A. P, VON MÖLLER.
1891-1909
in i debatten. Myndig och fyndig på samma gång,
var det en lust både att se och höra honom. Väl
rustad att sätta sig in äfven i världsliga ting nöjde
han sig inte länge med att taga till orda endast i
andliga frågor, utan intresserade sig för både
statsutskotts- och annan politik. Hans ståndpunkt var
liksom de båda andras
högkonservativ, men frånsedt de kyrkliga
angelägenheterna, i hvilka han
förblef orubblig, visade han sig snart
tillgänglig för meningar, som från
början torde ha varit honom
främmande, talade för en
rösträttsreform, medan det ännu i Första
kammaren betraktades som ett fåvitskt
tal, och genomdref 1902 i
kammaren det första positiva beslutet i
rösträttsfrågan. Som
Förstakammar-högerns ledare vid 1912 års
riksdag visade han sig kunna förstå
äfven en politik, som både han
och kammaren förr skulle ha
ansett det omöjligt att förhandla
med.
Om utom de tre någon skall
nämnas som framför andra
representativ för Första kammarens
politik under denna tid, så vore
det väl Robert Almström, som utöfvade stort
inflytande på behandlingen af de sociala frågorna.
I bevillningsärenden lyssnade man gerna till
Cavalli, äfven om man inte alltid följde honom, och i
lagfrågor åtnjöt Hasselrot såsom lagutskottets
ord-forande kammarens förtroende, äfven om man fann
honom för benägen
för humanitära och
andra eftergifter för
att alltid besluta, hvad
han tillstyrkte.
Ragnar Törnebladhs
inlägg särskildt i de
statsfinansiella
frågorna åhördes med
intresse, och Edv.
Fränckel deltog lifligt
i behandlingen af
sociala och ekonomiska
frågor, men deras
ståndpunkt var i
allmänhet icke
kammarens. Det var icke
heller i regel Sigfrid
Wieselgrens, men
man hörde gerna på
GÖR, LAGERBRING
1899-1913
honom, och hans gråa hufvud hör till dem man
minns, liksom landshöfding Palmstiernas, Rappes
företrädare som krigsminister, Gustaf Björlins och
Fredrik von Essens. Den senare tillhörde en äldre
generation, var med redan på ståndsriksdagarnas
tid och gjorde under 1870- och 80-talen en så
betydande insats i riksdagsarbetet,
att han vid systemskiftet 1888
kallades till finansminister, som
han förblef till 1894, då han
återtog sin plats i Första kammaren,
och behöll den till för ett par år
sedan. Äfven under sina senare
riksdagsår deltog han gerna i
kammarens debatter. Några år yngre
än han äfven till lefnadsåren och
till riksdagsåren utan jämförelse
voro C. P. af Buren och
Lithan-der. Äfven i en aldrig så
kortfattad erinran om denna tids Första
kammare får icke saknas rektor
Säve, som med sina liffulla
inlägg i debatterna bidrog till
kammarens fysionomi eller A. P. von
Möller, hvars elakheter väl ibland
kunde vara sökta, men ofta också
väljunna.
Ännu finnas ju kvar i
kammaren några af denna generation, däribland talmannen
Ivar Afzelius, hvilken som debattör i viss mån
aflöste Hans Forsell, som under 1880- och 90-talen
gaf glans åt kammarens debatter så ofta han tog
del i dem, men hans politik tillhörde den kammare,
som försvann under tullstriden.
De, som mindes
1860- och 1870-talens
Första kammare, "det j
nya riddarhuset", som j
Lagerbjelke lär ha
kallat den, funno
1890-talets ointressant. Det
ar omöjligt för den,
som känner den förra
endast från
riksdagsprotokollen, att göra
någon jämförelse dem
emellan. Så många
kända män, som
tillhörde kammaren
under dess första
decennium, ha kanske
icke funnits där sedan
på en gång, och när
man erinrar om den
;è ??
37 -
T. A SÄVE.
1 RO 2—1910
J. G BJÖRLIN
1895—1909.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
