Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4, den 26 oktober 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100-ARSMINNET AF FÄLTSLAGET VID LEIPZIG.
I den Bulletin som
utgafs från Högkvarteret i
Leipzig den 21 oktober 1813
och sedan spreds i
flygblad bland den svenska
allmänheten, heter det
angående de svenska
truppernas insats i själfva
slaget:
"t mellertid lät fienden utrycka
ur Leipzig från sin venstra
flygel, en ansenlig Corps, som
marscherade mot Generalen
Grefve Langeron. Denne
General som med sina trupper visat
mycket mod vid intagandet af
byn Schonefeld, måste
understödja Generalen Gefve St
Pri-est, som saknade Artilleri. Då
Tjugo Svenska piecer, anförde
af General Cardell, ankommo i
galopp, blef denna punkt säker,
och genom en mycket häftig och
jemn eld, nödsakades fienden
att med skyndsamhet draga sig
tillbaka. Då natten inbröt,
bi-vouacquerade Arméen.
Generalerne Suchtelen, Stewart,
Vincent, Pozzo di Borgo och
Krusemark hafva, under flere timmar, varit i den häftigaste elden.
Den förstnämnde feck en häst dödskuten.
Morgonen derpå kl. 5, då fienden dragit sig ifrån
Volkmans-dorff in i förstäderne af Leipzig, befallte Kron-Prinsen General
BHH
Foto Lamm, Storkkolm Kliché: Bengt SUjvenparr*.
HÖGTIDLIGHET VID VON DÖBELNS MINNESVÄRD Å
KARLBERG DEN 19 OKTOBER.
Bulow att bemäktiga sig
Staden. Denna uppdrog anfallet åt
Prinsen af Hessen-Homburg/han
skulle understödjas af General
Borsteils Division. Porten var
palliserad, murarne försedde
med skottgluggar; detta
oaktadt, inträngde våra trupper på
gatorne, då Prinsen al
Hessen-Homburg sårades af en kula. Som
fienden innehade alla hus, blef
träffningen ganska häftig och
förblef någon tid oafgjord. Fyra
Svenska batailloner med ett
batteri ankommo för att
understödja attaquen och voro af stor
nytta. Major von Döbeln blef
skuten. Det är en verklig
förlust för Arméen. Svenska
Artilleriet commenderades af
Major Edenhjelm som blef svårt
blesserad. General Borstelltog
befälet efter Prinsen af
Hessen-Homburg, ditförde friska
trupper, då Staden bibehölls i vår
besittning och allt som ej gaf
sig tillfånga, nedergjordes. Fem
Batailloner Ryska Jägare hade
under tiden framryckt för att
understödja Svenska och
Preussiska Trupperne.
l4:de..Jägare-Regementet, anfördt af Öfverste
Krassowsky, intog Porten kallad Grimmischer Thor, och
bemäktigade sig flera canoner.
Generalen Baron Adlercreutz, var öfverallt, der faran var störst,
för att uppmuntra trupperne genom dess egit tappra efterdöme."
VÖLKERSCHLACHT-MONUMENTET VID LEIPZIG.
TILL 100-ÅRSMINNET AF TREDAGARSSLAGET.
Den väldiga tredagarskamp, som oktober 1813 på
slätterna kring Leipzig löste Europa från Napoleons
hårda grepp och krossade de sista spillror af "den
stora armén", han räddat ur Rysslands snödrifvor,
tillhör äfven vår svenska historia. Och ännu torde
väl en och annan åldring från sin barndom erinra
sig gamla soldaters berättelser, hur "Leipzigs portar
sprängdes." Därför bör det gigantiska
"Völker-schlacht-Denkmal," som i Leipzig d. 18 okt. —
100-årsdagen af slaget — invigdes i närvaro af
representanter för alla i befrielseverket deltagande
nationer, äfven för Sverige äga intresse.
Detta drama — ett af världshistoriens blodigaste
— lade grunden till det nya Europa och uppdrog
dess ännu bestående politiska gränser. Ur olycka
och förnedring reste folken sig och afskuddade sig
med förtviflans yttersta ansträngning det främmande
oket. I denna heroiska, på personligheter så rika
tid töddes tanken på ett enadt Tyskland. Och mot
denna bakgrund måste det tyska jubelårets
stundom öfversvängliga former betraktas för att framstå
i rätt dager.
Slätterna kring Leipzig hafva ofta vant
skådeplatsen för fientliga härars brottningar. Men tidens
rullande hjul har hastigt utjämnat krigets spår. Den
resande, som färdas fram mot Leipzig ser endast
ändlösa mjukt böljande sädesfält och blomstrande
samhällen och den stora stadens gator och
husrader sträcka sig allt längre utöfver slagfälten, där för
100 år sedan afgörandet föll. Dessa slagfält befinna
sig hufvudsakligen sydost om staden, där
"Völker-schlacht-Denkmal" reser sig likt en jättepyramid,
synlig i milsvid omkrets.
Planen att stadfästa det världshistoriska minnet
med ett monument är lika gammal som minnet
själf och framlades först af den patriotiske diktaren
Ernst Moritz Arndt för att sedan under politiskt
oroliga tider råka i glömska. Först på senare ar
började man åter syssla därmed och 1898 hade man
samlat en så stor fond, att man kunde taga första
spadtaget. Och att dess utförande förbehållits vår
allra nyaste tid torde utan tvifvel vara en stor lycka.
Ty dylika skapelser uppstå ej på kommando eller
ur en konstnärligt så impotent period, som vi
genomgått på 70- och 80-talen, hvilket äfven med all
tydlighet bekräftas af de skizzer, som stamma från
denna tids förslagstäflingar — pelare, victorior,
poserande krigare, valkyrior, furstestatyer, symboler
och småkram.
Det nu fullbordade monumentet, hvars mästare är Bruno
Schmitz, har framvuxit ur tidens konstnärliga mognad och har
uader tankens kristallisering undergått mången förändring.
Tornets grundform med stark pyramidal karaktär har blifvit
bibehållen, men hvarjehanda ytlig prydnad har fallit bort,
formen blifvit allt enklare och renare tills slutligen de cyklopiska
rödblå granitblocken fingo verRa enbart genom sin egen
massas mäktighet. Samma grandiosa linjer behärska äfven de
30 m. höga, terassformigt uppstigande, med dubbla trädrader
planterade vallar som omsluta den vidsträckta vattenbassineu
framför byggnadens fot. Från denna bassin leder en bred
trappa upp till framsidans jätterelief, som i monumental
arKi-tekturplastik framställer krigets namnlösa jämmer och lidanden,
dödens tigande majestät: S:tMichael med flammande svärd och
krigsfurier, som svänga sina rykande facklor öfver de fallnas
hopade kroppar. Denna relief utgör jämte de 12 kolossala i
mäktiga linjer mejslade "Framtidens väktare" som rundt
kupolens öfre del i dystert allvar blicka ut öfver landet, den enda
yttre prydnaden.
Det inre är gestaltadt på en trefaldig tanke: en krypta for
de fallna hjältarna, ett panteon för tyska folket och en kupol
helgad åt framtiden.
13 år hafva förflutit mellan grundläggningen och den dag, då
den sista byggnadsställningen föll och jätteverket fritt
framträdde i hela sitt tunga majestät. De oerhörda tekniska
problem, som vid ett dylikt bygge, uteslutande af granit och
beton kräfva sin lösning kan endast fackmannen fullt fatta. Dock
böra följande siffror gifva äfven lekmannen en aning därom
:urun-den mäter 126 m. i kvadrat och kupolens krön höjer sig 120
meter öfver marken. Byggnadskostnaden uppgår till rundt 6
millioner mark. 12,000 kbm. granit, 100,000 kbm. beton, 290,000
kbm. cement hafva erfordrats. De största granitblocken vaga
ända till 360 ctn och kosta till 700 mark or st. Hvardera
kolossalfigur i Ruhmeshalle har kräft 100-120 stenar af anda
till IV» m genomskärning. Och till slut -: På de 24
lotten-dragningar, som inbringat byggnadsfonden, har sachsiska
staten förtjänat c:a 2V2 mill. mark i stämpelafgifter.
- 54 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
