- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 15 (1913/1914) /
178

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12, den 21 december 1913 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C. P. SANDBERG †.

TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.

Den 4 december afled i London efter blott några
dagars sjukdom den svenske ingeniören C. P.
Sandberg, en man väl bekant i vida kretsar såväl i
Sverige som England. Med honom har bortgått en
märkesman, och vårt land har i honom förlorat en
son, som mer än de flesta gjort det svenska
namnet aktadt och ansedt i utlandet. I så godt som
alla delar af jorden, dit järnvägar ännu hunnit
utbreda sig, är hans namn kändt.

Christer Petter Sandberg föddes den 8 oktober
1832 i Vänersborg. Hans föräldrar voro
landsseKre-teraren i Älfsborgs län lagmannen Anders Petter
Sandberg och hans maka f. Kafle. Tidigt yppade
sig hos S. en afgjord håg och fallenhet för
praktiska värf, och han valde ingeniörsbanan till sitt
vitæ genus. Efter afslutade ingeniörsstudier fördes
han redan som helt ung ut i det praktiska lifvets
skola, där han tidigt fick lära sig att uteslutande
lita på sig själf och sin egen förmåga att slå sig
fram. Sedan han under några år haft anställning
som masmästare vid järnverk i skilda delar af vårt
land, företog han såsom järnkontorets stipendiat en
studieresa till kontinenten, där han tog kännedom
om järnhandteringen i olika länder, såsom
Tyskland, Belgien m. fl.

Med år 1860 inträdde en vändpunkt i C. P.
Sandbergs lif. Han blef nu af dåvarande chefen för
Sveriges järnvägars byggnadsarbeten öfverste Nils
Ericson antagen som svenska statens ombud och
kontrollant vid leveranser och tillverkning af järnräler i
England för statsbanorna. Han etablerade sig då
som konsulterande ingeniör i London och har
alltsedan dess varit bosatt och verksam på denna plats.
S. var en man med stor energi och brinnande
arbetslust, vidtfamnande planer och storslagna vyer,
hvilka egenskaper i världsmetropolens större
förhållanden och med dess ojämförligt rikare
möjligheter bättre än i hemlandet måste göra sig gällande.
Det dröjde därför ej många år, förrän hans
verksamhet som kontrollant af räler och annat
järnvägsmateriel sträckte sig äfven till flera andra stater än
Sverige, och han kom så småningom att äga
förbindelser med så godt som alla järnvägsbyggande
länder i världen. En så dominerande ställning inom
sitt specialfack som S. kom att äga när man
emellertid ej blott genom energi och duglighet. Därtill
tarfvas ock vissa moraliska egenskaper, som
kännetecknade S. Bland dessa må särskildt framhållas
hans omutliga redbarhet, som ej af någon eller
genom något kunnat bestickas och som gjort, att alla
kunnat vända sig till honom med obegränsadt
förtroende. Vid sin nyss timade död stod S. ännu
trots sin höga ålder midt uppe i sitt kräfvande
arbete, och om honom kan sägas, att han var en
man, som föll på sin post.

S. var emellertid ej endast en skicklig
tjänsteman och redbar affärsman. Han var därjämte en i
sitt fack framstående och genialisk uppfinnare,
hvarför han ock gällde som den främsta auktoriteten
på det område han gjort till sin specialitet. Här är
ei platsen för en uttömmande redogörelse för
Sand-’ bergs tekniska uppfinningar. Endast ett par af dessa
må här vidröras, emedan de varit af sådan
betydelse, att de i viss mån skänkt honom världsrykte.
Hans rälsmodeller af 1878 och 1894, af fackmän
kända under namnet "Sandbergs modeller", vunno
en afgjord och enastående framgång samt blefvo
allmänt antagna öfver hela världen. Dessa
modellers företräden ligga bland annat däri, att räler af
denna sektion prestera en förut ej uppnådd
hållbarhet och styrka. Mot den tilltagande belastning af
järnvägsskenorna, som alltmera gjort sig gällande,

och den stegring som utvecklat sig i afseende på?
tågens hastighet och frekvens hafva dessa räler haft
den största betydelse för trafiksäkerheten. I senare
år har S. infört en räl, känd under namnet
"Sandberg silicon steel rail", hvilken erhållit en vidsträckt
användning för såväl starkt trafikerade järnvägrr som
spårvägar. Dessa räler utmärka sig af en särskild’
kemisk sammansättning, genom hvilken deras
hållbarhet mot slitning, förrostning och nerplattning
blifvit långt större än hos räler af vanlig
sammansättning.

Många äro de yttre utmärkelser, som S. fått
mottaga för sina förtjänster som ingeniör och teknisk
uppfinnare. Bland dem må särskildt nämnas
Telford-medaljen, som han erhöll 1868, en sällsynt
utmärkelse, som utdelas endast en gång om året af
Institution of Civil Engineers i London.

Personligen var S. en utpräglad karaktär, hvars
öppna och rättframma sätt någon gång kanske gaf
anledning till missförstånd. Han var i grunden en
hjärtegod person med ett känsligt och kärleksfullt
sinnelag, prägladt af varmt deltagande särskildt för
mindre väl lottade medmänniskors nöd. Som ett
af hans mest framträdande drag må äfven framhållas
den stora kärlek han hyste till fosterland och
fosterbygd. Ehuru han i mer än 50 år varit bosatt i
utlandet, hade han dock alltid känt sig som svensk.
Hans längtan till hembygden var så stor, att han
aldrig underlät att hvarje sommar under ett par
månader besöka fädernegården Björkås vid foten af
Halleberg. Hans stoft har återbördats åt
fosterjorden och hvilar i familjegrafven på V. Tunhems
kyrkogård.

Den aflidne sörjes närmast af maka, f. Wikander,.
3 söner, alla ingeniörer och deltagare i fadrens firma,
samt 4 döttrar, en gift med doktor B. Haij, en enka
efter mr A. S. Forbes, en gift med professor
E-Putnam och en med professor J. Forssman.

NOBELS FREDSPRIS 1913.

Norska Nobelkommittén har tilldelat årets fredspris till belgiske
senatorn, ledamoten af internationella permanenta fredsbyrån
i Bern Henn Lafontame.
Samtidigt tilldelades förra
årets icke utdelade
fredspris till förre amerikanske
utrikesministern, senatorn
Elihu Root, af hvilken vi
i ett följande nummer
hoppas kunna lämna ett
autentiskt portratt.

Henri Lafontame född
1854 i Bryssel, blef 1893
professor i internationell
rätt vid därvarande
universitet. Socialdemokrat
till sin politiska
åskådning, är han sedan 1895
medlem af belvnska
senaten. Som sekreterare i
belgiska skiljedoms- och
fredsföreningen, hvilken
befattning han tillträdde
år 1889, har han utvecklat
en liflig verksamhet för
den internationella freds
rörelsens befrämjande.

EJter portratt. AW™ fSL* *«V*»«/*rr»

HENRI LAFONTAINE

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:04:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvar8dag/15/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free