Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12, den 21 december 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
\SD» SlOCKnOJMSFOTOORAP.
GÄRDSBYGGNAD VID VERMDOGATAN, I BAKGRUNDEN SOFIA KYRKA.
där idka väfnadsindustri, till bostäder för en stor
del af deras arbetspersonal och äfven till hem åt
dem själfva. Låtom oss kasta en blick på dessa
små hus, typiska såväl till fasaderna åt gatan, som
till gårdarnas läggning för den tid från hvilken de
stamma, och ännu i dag bevarade i sitt ålderdomliga
skick.
Tio mot ett, att min värda läsare genast tänker
på Bellman — på den "glada, solljusa"
Bellmans-tiden, med sitt bländande skimmer af musik, sång,
glada upptåg och uppsluppen lifsglädje. Skulle icke
denna trakt af Stockholm, hvarest Faggens berömda
trädgård lär hafva legat, denna trädgård som ju
påstås hafva bevittnat de gladaste dryckeslag, de
muntraste kägelpartier — skulle icke denna trakt vara
rent af predestinerad till minnes- och vallfartsort
för alla dem, som älska att försänka sin själ i
åskådande af den gamla goda tiden? Men, värderade
läsare, den glänsande Bellmansmedaljen har en
frånsida, som icke är vacker. Denna frånsida är fylld
af fattigdom, illa lönadt arbete hos ofta stränga och
fordrande arbetsgifvare; af tanklöst lättsinniga män,
af kvinnor hvilka tröttnat på fabrikssalarnas däfna
och ohälsosamma luft och med alla sina krafter
hängåfvo sig åt de nöjen, som vinkade i krogarnas,
åt rå dryckenskap och grof sinnlighet afsedda rum.
En eller annan af de unga fabriksflickorna lyckades
komma ihop med herrar ur den fina världen, hon
fick grannlåt och ljuft rusande viner så länge hon
var till behag. Blomstringstiden var lika kort som
stormig; sedan kom det långa dystra mörkret med
spinnhus och brännvin, otäck finkel, bjuden af karlar
ur hennes föregående lif och hennes egen klass, af
dessa fabriksarbetare, hvilkas enda glädjekälla var den
brännande heta drycken, omväxlande med öl, då
törsten efter brännvin var mindre kännbar.
"Svartmålare", utropar någon indignerad;
"hvarför vill ni draga fram mörkret ur dess gömslen?
Hvarför försöker ni smutskasta Idolen, hvarför plocka
bort vinlöfskransen, rycka undan bägaren, full af
pärlande vin? Hvad är meningen med att afkläda
nymferna deras kostymer af silke och florstyg och
istället framställa dem i slitna och fläckade
hvardagskläder? Sådant är helgerån...
Kliché: Bengt Silfvcrtpan«.
Om förlåtelse —
det är icke
helgerån, det är intet
anfall mot den
vinlöfs-kransade Idolen.
Han såg sin tids
människor genom
färgade glas; ej
alltid, långt därifrån,
men oftast. Det
finnes andra dokument
an hans, som
omtala hur tiden var.
Torra samtida
papper, med siffror och
namn, utan poetisk
utsmyckning, men
gömmande djupa
lärdomar för den
som vill veta hur
verkligheten såg ut.
För några dagar
sedan uppträdde en
entusiastisk
rådgifvare och gaf en at
vårt lands största
konstnärer det
välvilliga rådet att i
vårt förnämsta
museum måla ett Bellmanståg, som naturligtvis borde
ha den traditionella utstyrseln å la Skansens
maske-radtåg. Att den klarsynte konstnären
tillbakavisade rådet hedrar honom. Men om Gari Larsson
ville måla ett Bellmanståg, kunde han godt förlägga
det till denna lilla gata, Wermdögatan i Catarina
församling, med sina små byggnader från de stora
fabrikernas tid.
Vi kunna taga nära nog hvilket år som hälst
emellan medlet af 1700-talet och framemot
århundradets slut. Spinnmaskiner och väfstolar slamra i husen
vid venstra sidan af gatan — Trädgårdsgatan heter
den, och dess högra sida är utan byggnader med
undantag af den stora fabriksbyggnad, hvilken på
1600-talet uppfördes af Daniel Leijonancker.
Namnet på gatan är till fullo berättigadt af de många
och stora trädgårdar, som fylla det stora området
ända till Qötgatan. 1 sakta mak vandra vi framåt, jag och
den läsare som möjligen kan vara intresserad af en
titt på denna trakt, sådan den en’gång var, framåt
den ojämna gatan, eller kanske rättare vägen, ty
stenläggningen är temligen "skral. Det är en ruskig
höstdag och Hammarbysjöns vatten, som öppnar
sig längst fram vid gatans slut, är järngrått och
dystert. Trädgårdsmästarne med sina drängar hålla
på att afsluta sina arbeten för året och långa, svarta
trädgårdsland ligga fulla med vissnade stjälkar och
blad under de aflöfvade träden. Hur vackert hade
det icke varit här då vi på sommaren promenerat
samma väg! Då hade vi hört glada skämtord och
en och annan visa från trädgårdsarbetarne,
blommorna hade lyst i ljusa och glada färger,
fågelskarornas sånger klingat från lummiga trädkronor. Då såväl
som nu hade vi hört det idoga slamret från raden af
fabriksbyggnaderna på vänster hand. En ytterligare
stor skillnad är det dock. Då hade fabrikernas unga
kvinnor sett glada och bekymmerslösa ut, då de
skymtat fram genom fönsterna. De hade varit
iklädda ljusa bomullskladningar och många hade
haft lätta små mössor på sina hufvuden, endast till
hälften döljande håret. De hade skrattat gladt vid
tanken på en utfärd efter arbetsdagens slut, en färd till
gröna ängar och med dans och glam. Nu äro
ansiktena mulna och kläderna mörka och fattiga. Luf-
- 187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
