Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13, den 28 december 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAGS SKÖNLITTERÄRA MEDARBETARE.
Hjalmar Bergman harfrån
första stund framträdt såsom en
originell författarpersonlighet inom
vår modernaste svenska diktning,
och då Hvar 8 Dag nu
presenterar honom för sina läsare äger
den knappt 30-årige diktaren
redan ett själfständigt namn i
första ledet af vår yngre litteratur.
Under den relativt korta
perioden från 1905, då Hjalmar
Bergman debuterade med skådespelet
"Maria, Jesu moder", har förf.,
förutom en hel del uddigt fina
och på skarp karaktärsiakttagelse
byggda noveller i dagspressen
medhunnit utgifvandet af
åtskilliga skådespel och romaner,
hvaribiand främst må nämnas
genombrottsboken, det stort och
fantasifullt anlagda diktverket
So-hvro — Hans Nåds testamente —
Savonarola och Amourer.
Ett arbete af Hjalmar Bergman
förråder alltid sin upphofsman
och förstår alltid att fängsla. Man
påträffar här en skildringskonst, full af behag, lynne
och teknisk brio, en säker och knapp
karaktärsteckning, ofta präglad af karrikatyrtecknarens blick
för det komiska, originella eller burleska hos en
gestalt. Skildringen löper raskt och lätt som på en
film — man är genast utan alla långrandiga
förberedelser "in medias res" — figurerna kretsa kring
hvarandra i en trång, stundom något för trång och
hoptrasslad värld, hvars härfvor förf. tycks njuta
icke utan en viss diabolism — karaktärerna trollas
skickligt fram, man vet knappast huru, de tala,
hviska, gestikulera dramatiskt och göra miner, men
allt på sin rätta plats, för att plötsligt i ett slag bli
så förunderligt lifs lefvande.
Den tropiskt glödande och mediterande stilen
med mycket af sagans såväl drömska stämning som
tjusning som finns i ungdomsarbetet Solivro har
skiftat tempo och temperament i och med att
författaren vändt sin vakna, alltid roade och fyndiga
blick mot mera realistiska ämnen och gestalter, såsom
exempelvis den gamle förkomne
Roger Bernhusen i Hans nåds
testamente. Författaren synes älska
att göra ett titthål ut mot lifvet
eller historien och därefter på
sitt eget oefterhärmliga, visuella,
ofta satiriska men aldrig
hjärtlösa sätt skildra hvad han ser.
Det händer icke så stora
saker i Hjalmar Bergmans böcker.
Skildringen sväfvar lekfullt men
målmedvetet hit och dit och
själfva handlingen verkar stundom
endast såsom den oundvikliga
dunkla plåten, hvarpå författaren
fångar sina olika snapshots af
människotyper.
Dessa äro eller bli åtminstone
genom Hjalmar Bergmans ögon
aldrig sedda såsom nollor med
döda ansikten och repliker. Han
finner alltid lifvet bakom formen
och framtrollar alltid punkten
öfver i:et — t. o. m. någon gång
genom en så fyndig bagatell som
en pleonasm. (Se figuren Ander
i skådespelet Familjens renhet!)
Det är själffallet att en så snabbseende och på
tekniska ingifvelser rik förf. som Hj. Bergman skall
bli en ypperlig novellist. Äfven har Hvar 8 Dag
haft nöjet att för sina läsare framföra åtskilliga af
hans bästa novellalster och har ytterligare att från
denne sin medarbetare påräkna ett antal noveller
under 1914.
Hjalmar Bergman, som är född i Örebro år 1883,
har efter aflagd studentexamen samt någon tids
vistelse i Upsala för estetiska, filosofiska och
historiska studier under en följd af år berest och
uppehållit sig i Italien, Grekland och mindre Asien. Några
af hans hufvudarbeten, Solivro, Hans nåds
testamente och Amourer äro utkomna äfven i Tyskland.
I våras utgaf Hj. Bergman sina uppmärksammade
Lœwenhistorier och utkommer nu i jul med
skådespelet "Lönngången". Förf. är sedan 1°08 gift med
Stina Lindberg, dotter till det framstående
skåde-spelarparet August och Augusta Lindberg.
SLAGET.
FOR HVAR 8 DAG AF HJALMAR BERGMAN.
1NÖN faller öfver Hilleborn.
Takets mörka skiffer lyser
fuktigt svart mellan
snöfloc-karna, stuprännorna krönas af
svällande hvit snö. Oranarna
bakom muren böja grenarna
under tung hvit, våt snö.
Gårdsplanen är hvit, vägen
lyser hvit i ottemörkret.
Muren är öfversnöad, det är lätt
att finna den svarta grinden.
På vägen öfver gärdena komma fyra män och fem
kvinnor. De gå mot Hilleborn. Den förste i raden
är en spinkig och krum man, som vacklar och
skuttar framåt; i halfmörkret urskiljer man ej
kryckorna, mellan hvilka den lilla förvridna kroppen
svänger. Detta är Mårten, som varit skolmästare
och ännu bibehåller något af sin talförhet. När han
svänger om mellan käpparna, säger han då och då
ett ord till sina följeslagare, men de svara endast
med andtrutna suckar. Snön är djup och den
fuktiga luften tung att andas.
Framkomma till den svarta grinden ställa sig
gubbarna till höger och gummorna till vänster som
i kyrkan. Skolmästarn viskar snön från
grindstolpens sockel, sätter sig och börjar gnida benen, som
värka nu och alltid.
- I salen brinner det inte, säger skolmästaren
och huttrar mellan stafvelserna — men i fruns
sofkammare brinner det, och i köket brinner det.
Kära frun är nog redan i farten.
— Hon är väl det, säger gubbarna, — Gud signe
- 195 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
