Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 14, den 4 januari 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
J. ESTRUP †
Pa morgonen den 24
december afled i
Köpenhamn f.
konseljpresidenten, excellensen J.
Estrup. Med honom
bortgick en af vårt södra
grannlands mest
betydande män, den främste
representanten för den
konservativa,
feodalbyråkratiska regim, som
i Danmark följde på
olycksåret 1864.
Jacob Brönnum
Sea-venias Estrup var född i
Sorö den 16 april 1825,
son till dåvarande
direktören för akademien
därstädes, den som
historiker och godsägare lika
framstående H. F. J.
Estrup och dennes maka
i första giftet Jacobine
Scavenius. Efter att 1844
ha aflagt forstexamen
och ett par år senare
landtmätareexamen
ägnade han sig åt
landtbruk och öfvertog utom
det fäderneärfda
Kongsdal tillika Skaffögård på
Jylland, där han
sedermera var bosatt. I sin
ungdom hade han att
dragas med en svag hälsa,
men den bröstsjukdom, som då tvang honom till
upprepade vistelser i södern, öfvervann han
slutligen, icke minst med viljans makt, genom
själfbehärskning och ett hänsynslöst samvetsgrannt
iakttagande af ett regelbundet och sundt lefnadssätt.
Hans egentliga bana som politiker tog sin början,
då han den 14 april 1864 invaldes i riksrådets
landsting. Vid den revision af grundlagen som 1866
företogs, var Estrup en ihärdig förespråkare för
jordbesittningens politiska mission, för den
fosterlandskärlek den garanterade och den själfständighet
den förlänade. Resultatet af det utskottsarbete, hvari
han deltog, blef Danmarks nuvarande grundlag och
då ministären Bluhme ansåg sig förhindrad att åtaga
sig ansvaret för denna, utnämndes den 6 nov. 1865
ministären Frijs, i hvilken Estrup öfvertog posten
som inrikesminister.
I denna egenskap kvarstod han i fyra år och
utöfvade därunder en verksamhet, som satt djupa
spår i Danmarks utveckling. Järnvägsnätet
utvecklades genom linier i Vendsyssel, från Skanderborg
till Silkeborg och långs Jyllands västkust till Esbjerg.
Hamnanläggningen vid Esbjerg, numera Danmarks
främsta exporthamn, var äfven hans verk. Det var
ock hans förtjänst, att vägförvaltningen lades under
staten, en reform, hvilken vårt grannland har att
tacka för sina präktiga landsvägar. Slutligen
nyskapade han genom lagar af 1867 och 1868 Danmarks
kommunalväsen "Järnvägsminister" Estrup blef en
ytterst populär man, och när han 1869 afgick,
berodde det uteslutande på halsoskal.
Estrup fortfor emellertid att hafva säte i
landstinget och då "den förenade vänstern" i början på
1870-talet tillkämpat sig majoritet i folketinget
och framställde anspråk på
"folketingsparlamenta-rism", d. v. s. att regeringen skulle tagas ur
folketingets flertal, häfdade Estrup det under hans
JOtchi Bengt Sitftoenputr*.
medverkan nyskapade
landstingets lika
berättigande med folketinget
och ansåg, att landstinget
borde visa sin styrka. Så
kom han att den 11 juni
1878 träda i spetsen för
den kampregering, med
hvilken hans namn
företrädesvis blifvit
samman-knuiet. I tjugu år
fortsatte han striden.
Folke-tingsmajoriteten slog in
på anslagsvägran (s. k.
visnepolitik). Estrup satte
häremot provisoriska
finanslagar, d. v. s.
tillämpade rikstater, hvilka icke
blifvit godkända af
riksdagen, därvid åberopande
konungens rätt enligt
grundlagens par. 25 att,
då riksdagen icke är
samlad, vid trängande behof
utfärda "forelobige Love",
som dock borde
framläggas för nästa riksdag.
Under denna
författningskamp steg den
politiska lidelsen till
kokpunkten, väpnadt
motstånd mot
statsmyndigheterna förbereddes på
olika håll och en typograf
företog den 21 okt. 1885
ett revolverattentat mot Estrup, som dock icke blef
skadad. Nu följde ytterligare flera provisoriska
lagar: om en militär gendarmerikårs upprättande, om
straff för upphetsande tal och om ansvarigheten för
periodiska skrifter, i syfte att komma åt
artikelförfattarne personligen. Utan folketingets samtycke anvande
ministären Estrup dessutom betydande summor för
Köpenhamns befästande, en försvarsåtgärd, hvarom
meningarne voro delade. Att i detalj redogöra för
kampens alla växlingar skulle föra för långt: när
den 1894 slöts genom det s. k. Forliget och Estrups
afgång både som konseljpresident och
landstingsman, hade denne väl formellt uppnått hvad han satt
som sitt mål, nämligen erkännandet af konungens
rätt att fritt välja sina ministrar och tingens
likaberättigande. Men i realiteten var kampen
hopplös; ty i en konstitutionell stat med allmän rösträtt
till blott den ena kammaren blir enligt
erfarenhetens vittnesbörd denna folkvalda kammare i
längden den förhärskande både inom
folkrepresentationen och vid regeringsbildningen. Att Danmark
i detta hänseende ej utgör något undantag, visar
det sista årtiondets utveckling.
Sedan år 1900 har Estrup åter tillhört landstinget
som en af dess 12 af regeringen för lifstiden
utsedda ledamöter. Det är en händelse, som ser ut
som en tanke, att med hans bortgång
flertalsförhållandena i landstinget så omkastats, att vägen
nu ligger öppen för den stora grundlagsreform,
hvars förnämsta innebörd är landstingets återförande
till hvad det var före 1866. Inför Estrups död står
man sålunda i mer än ett hänseende inför en
slutad lefnad. Men alltid skall Danmark i honom
minnas den värme fosterlandsvännen, den dugande,
oegennyttige, bottenhederlige embetsmannen, den
flärdlösa, karaktärsfasta, med sin öfvertygelse aldrig
dagtingande människan.
- 216
EtfUr portratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
