Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 17, den 25 januari 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAN BRATT.
TILL PORTRÄTTET
Den stora nykterhetskommitténs den 14 januari
till k. rmt aflämnade förslag till ny lagstiftning
rörande handeln med alkoholhaltiga drycker kommer
säkerligen att under den nu sammanträdda riksdagen
med det blifvande regeringsförslaget till försvarets
ordnande täfla om allmänhetens intresse. Om man
undantager den hittills dock icke i detalj utarbetade
tanken på allmänt rusdrycksförbud, har intet ens
tillnärmelsevis lika ingripände förslag på detta
område sett dagen vare sig i vårt eller andra länder.
I främsta rummet gäller detta med hänsyn till den
i förslaget genomförda grundsatsen, att all
detaljhandel med alkoholhaltiga drycker skall ställas
under det allmännas kontroll och i sammanhang
därmed ett genomfördt system af individuella
restriktioner tillämpas, afseende att om möjligt
omöjliggöra eller åtminstone ytterligt försvåra för den
notoriske missbrukaren åtkomsten i
minuthandelsväg af rusgifvande drycker. Såsom en sedan den
1 oktober 1912 i Göteborg tillämpad ordning i denna
riktning ådagalagt, kan utan tvifvel på denna väg
ofantligt mycket åstadkommas till
rusdrycksmissbrukets bekämpande, och det kan knappast slå fel,
att hvilket kommittéförslagets öde i andra delar än
kan komma att bli, just dessa individualrestriktioner,
om än med vissa modifikationer, ha utsikt att vinna
riksdagens gillande. Så mycket större blir den
uppmärksamhet, som vid detta förhållande samlar
sig kring den andlige upphofsmannen till nämnda
individualrestriktionssystem, praktiserande läkaren
i Stockholm och verkställande direktören \t det
nybildade Aktiebolaget Stockholmssystemet därstädes,
d:r Ivan Bratt.
Ivan Bratt, som tillhör värmländska
hufvudstammen af den urgamla, ursprungligen från Norge
härstammande släkten af detta namn, är född i
Jönköping den 24 september 1878. Föräldrarne
voro dåvarande assessorn, sedermera hofrättsrådet
i Göta hofrätt, fil. doktorn och juris kandidaten
Axel Wilhelm Bratt och hans ännu kvarlefvande
maka Ellen Maria Elisabeth Wahlgren. Efter
mogenhetsexamen vid Jönköpings högre allmänna
läroverk blef han 1896 student i Uppsala, där han
ägnade sig åt medicinska studier. Sina examina
undangjorde han med synnerlig snabbhet: han
aflade medicine kandidatexamen i Uppsala 1899 och
medicine licentiat-examen vid Karolinska institutet
1903. Efter att därefter ha tjänstgjort som
amanuens vid Serafimerlasarettet 1903—04, vid
kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn 1904—05
samt vid Allmänna barnhuset 1905—06 har han från
och med 1907 ägnat sig uteslutande åt enskild
praktik i hufvudstaden med lung- och
hjärtsjukdomar samt barnsjukdomar som specialitet.
Därunder har han hatt att glädja sig åt stort förtroende
från allmänhetens sida samt äfven bland kolleger
vunnit anseende som en intresserad och skicklig
läkare.
Redan i Uppsala hade Ivan Bratt visat sig i
besittning af ett lefvande socialt intresse i förening med
en handlingskraft äfven i det praktiska lifvets
angelägenheter, som icke är alla akademici gifven.
Redan som ung recentior medlem af den bekanta
studentföreningen Verdandi — läsåret 1899—1900
fungerade han som dess vice ordförande — ägnade
han sig med lif och lust åt dennas
folkbildningsverksamhet. Sålunda invaldes han efter blott en
termins vistelse vid universitetet i föreningens
arbetarebibliotekskommitté och inledde efter ännu
ett år den sedermera så fruktbärande förbindelsen
med bokförläggarne samt upprättade första upplagan
af föreningens i hög grad nyttiga folkbiblioteks-
• - 258
1 FÖREGÅENDE SIDA.
katalog. Äfven sedan han fått sin egentliga
verksamhet förlagd till hufvudstaden, fortsatte han att
ägna sina krafter åt föreningens tjänst: 1003 vardt
han medlem af dess småskriftskommitté och 1906
tillika redaktör för småskrifterna. Samtidigt
medhann han att redigera det förträtfliga arbete "Om
sjukdomar och sjukdomsbehandling", som 1906—10
utkom i form af bilagor till tidningen Aftonbladet.
I hufvudstaden fick han snart tillfälle att i det
kommunala lifvet ytterligare tillfredsställa sin
sociala verksamhetslust. Redan år 1908 invaldes han
i kommunalrepresentationen och anlitades af denna
för ledamotskap i fattigvårdsnämnden och styrelsen
för allmänna försörjningsinrättningen. Tillika var
han flitigt verksam genom inlägg i dagspressen.
En större uppmärksamhet öfver hela landet väckte
dessa dock icke, förr än han på hösten 1909 —
med anledning af den då under de friska
intrycken af det partiella rusdrycksförbudet under
stor-sträjken pågående förbudsomröstningen —
publicerade ett förslag till ett positivt nykterhetsprogram,
som han strax efteråt utgaf i broschyrform under
titeln: "Kan nykterhetsfrågan lösas utan totalförbud?"
I denna broschyr ställde han sig icke absolut
afvisande mot förbudet, utan framhöll endast
omöjligheten af dess upprätthållande, med mindre man,
som han uttrycker sig, "för dess införande gjort
åtminstone något, som kan göra anspråk på att vara
rationellt och effektivt, för att förekomma
alkoholmissbruket". Följden blef häftiga förebråelser från
förbudsvännernas sida, hvarvid han dock fann en
tröst i "medvetandet, att mina förslag framspringa
ur en samhällsuppfattning, hvars modärnitet torde
utgöra det förnämsta hindret för att den ännu så
länge skall kunna vinna allmännare anslutning.’"
"Förslagen äro", fortsatte han, "i vissa delar uttryck
för en individualiserande, intimare
samhällsuppfattning, som alltmera framträder såsom en reaktion
mot en förflackande, skematisk demokratism, som
icke kan se olikheten hos människorna, därför att
systemet fordrar likhet".
I broschyren utvecklade han till en början, huru
nykterhetslagstiftningen hittills försummats och
inskränkts till overksamma restriktivbestämmelser —
lika för alla. "De politiska partierna göra ingenting
— af fruktan för förbudet, absolutisterna ingenting
— i väntan på förbudet". I fortsättningen framhöll
han till en början, hurusom de vid alkoholfrågan
bundna privatekonomiska intressena måste afkopplas
genom indragning till staten af kommunernas bränn-
ovinsmedel — förbudsvännernas numera
förverkligade gamla kraf — ölets läggande under
göteborgssystemet samt successiv ötvergång åtminstone i
hufvudsak till statsmonopol. Men därjämte kräfde
han — som förutsättmng för angifna betydande
restriktioner beträffande utskänkningen — ingripande
sådana på utminateringens område. Ty på det låge.
menade han, redan nu källan till nio tiondelar af
allt alkoholmissbruk. Han uppställde frågan: Är
litersupningen en oförytterlig medborgerlig
rättighet? och besvarade den med nej! Rättigheten att
köpa spirituösa å utminuteringsställe borde göras
beroende af särskildt tillstånd, som i händelse at
missbruk kunde indragas. Han besvarade möjliga
invändningar med ett drastiskt exempel: "Jag
såg häromdagen en kvinna dömd för 43:e resan
fylleri under detta år vid utgående från polisen motta
ur myndighetens hand en halftömd literbutelj! Det
var hennes egendom och behöll man den, så
gick-hon själf och köpte en hel! Friheten är en dyrbar
medborgerlig rättighet, att inskränka den skulle
kunna leda till godtycke.. "
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
